Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

En snackis…

I Eskilstuna kommun finns en 1000-årig hällristning med fascinerande innehåll, en turistattraktion som ligger i ett naturreservat och nära Sundbyholms slott, ett annat av kommunens turistmål. Sigurdsristningen är ett ställe dit jag har brukat ta långväga gäster på besök. Själv var jag där i höstas på en rundresa längs vikingatida färdvägar.

Så här visas Sigurdsristningen på ett vykort som Svenska Turistföreningen gav ut på 1920-talet. Ristningen berättar om Sigurd Fafnesbane ur Snorres Edda.  Den ligger i ett naturreservat utan större ingrepp än förklarande skyltar.
Efter att i lokaltidningen ha läst om våldsamma nutida händelser som timat där åkte jag dit nu i mars.

Ristningen finns på fotot ovan på den större berghällen längst bort en bit upp från vägen nedanför. I vinter har kassuner staplats upp för att bilda en monumental entrétrappa till området.


En tvåfilig ramp har byggts. Den ena sträckningen är till för rörelsehindrade  och barnvagnar (till vänster), den andra för några andra. Ett stort antal betongplintar har använts till grundläggning. För att förhindra blicken att fastna på betongplintar, spikplåtar och snedsträvor hade en sarg av tryckimpregnerade bräder spikats på rampernas sidor. Men de var borta vid mitt besök, de sägs ska bytas ut mot lärkträ.



Räcken har inte kommit på plats, bygget har stoppats.

Denna bild kommer från Eskilstuna Kuriren. Foto: Mikael Andersson. Lokaltidningen har gjort flera reportage om händelserna vid Sigurdsristningen. Insändare har skrivits. Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet har enligt tidningen kopplats in angående tillståndsgivningen. Hur handläggning och antikvarisk kontroll gått till känner jag inte till. Anläggningsarbetet har nu tagit time-out. Fyra miljoner räknar kommunen med att rampen har kostat när arbetena är färdiga. Hur kunde det bli så här?

Så här ser skissen som ingick i den dispensansökan som Stadsbyggnadsförvaltningen lämnade till Stadsbyggnadsnämnden. HÄR är ansökan. Ett analys- och teknikkonsultföretag, som bedriver konsultverksamhet inom anläggnings- och byggnadskonstruktion, transport och infrastruktur, miljö och energi har detaljprojekterat.

Jag tänker på hällristningarna i Tanum, Bohuslän, som togs upp på världsarvslistan 1994 och består av flera områden. Ristningen vid Litsleby är anpassad för rullstolsburna och utrustad med en taktil skylt. Så olika kan kulturmiljöer behandlas. Ett erfaret och välrenommerat arkitekt- eller landskapsarkitektkontor med restaurerings- och kulturmiljöinriktning hade väl varit lämpligt att anlita även här. Jag ser med viss bävan fram mot vad slutresultatet blir.


Lämna en kommentar

I takt med tiden

Det har ibland hänt sedan jag flyttade ut från storstan att jag upplevt att jag betraktas som ett ufo, som en fornlämning, som något i otakt med tiden. Någon som inte hänger med i boendets modetrender. Som vägrar elektrisk espressomaskin  ;-)
Det handlar om grupptillhörighet. I en storstad är det helt enkelt lättare att hitta likasinnade.

Men framhärdar man med att inte anpassa sig till rådande förhållanden, det som det stora flertalet anser vara trendigt, har samhällsnormen förändrats och man inser att man lever helt up-to-date. Då är jag inte fornlämning längre om jag eldar med ved i vedspis, kakelugn och kamin,  har kvar de gamla enkelfönstren med innanfönster, köper föremål och byggnadsdelar secondhand, har elspis med järnhällar, använder beprövade byggnadsmaterial och färgtyper, torkar tvätten utan elektricitet, föredrar ett gammalt timmerhus med ”haltande” kök framför ett nytt kataloghus, valt bort diskmaskin och många andra elektriska apparater, undviker att flyga i möjligaste mån, komposterar och odlar utan konstgödsel, använder lukt och smak för att kontrollera färskvarors användbarhet…

Det känns bra att gruppen som börjat leva enligt de här premisserna har blivit större. Att veta att man gör riktiga och viktiga livsval. Det handlar om kulturell grupptillhörighet.