Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Fönster snickras

Igår lunch var jag till det lilla snickeriet som tillverkar fönstren till uthuset. Karmarna var färdiga. Tre rutor blir öppningsbara, bågarna till dem var inte gjorda. Snickar´n och jag diskuterade stängningsbeslag som är beroende av bågens mått.

Största fönstret syns nedanför. Karmarna fasas 15 grader runt om. Det blir alltså ingen ”allmogeprofil” , varken på karmar eller bågar, för huset ska synas att det är byggt nu men andas tradition. Gamla bågar av den här typen finns ibland i verandor t. ex.  Får se om det går att få till. Spännande är det. Runt om finns frästa spår för infästning av smygbrädor och fönsterbänk.  Och ni som är byggnadsvårdare och läser detta  –  det blir tvåglas-isolerrutor  –  svimma inte. Detta är de allra första fönstren av så modern konstruktion här i Universumet. Gissa om det har diskuterats oändligt??? Jojo, det är bland annat därför som ALLT tar tid här. Men fönstren ska alltså in i en nybyggnad – de spröjsade enkelglasfönstren med lös innerbåge byter vi aldrig i livet ut.

Kärnfuran är kådrik, jag tycker det känns bra. Snickerierna kommer att oljas in med kallpressad linolja och sen strykas två gånger med linoljefärg. Även detta pratade vi nogsamt om igår. Så här är det tänkt att se ut med öppningsbar båge:

Fönsterträdet
.
När jag var pojk
fick jag följa med far
till skogen.
Träden vi fällde
var särskilt utvalda.
Fars ögon bestämde
spantvirke
svallbräder
bjälklag.
Vi kunde gå en hel dag
innan far hittade dom
rätta träden.
.
 
Dom träd
som skulle bli
fönstervirke.
Årsringarna skulle
ligga tätt samman
som bladen i bibeln.
Ett bra fönsterträd
har växt sakta genom
stormens vita nosring.
.
………….Bengt Cidden Andersson
 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser


1 kommentar

Första lamporna i huset

I mitt Universum sitter 6 stycken originallampor på samma ställe som då huset elektrifierades vilket nog skedde på 1930-talet. Visserligen har armaturerna varit nermonterade i samband ommålning av taken på 70-talet och vår egen målning, men de kom upp på samma ställe igen. Det kan vi se på skruvhålen.

Tre sådana här lampor finns: i farstun och köket på övervåningen samt i drängkammaren. Glaskupan skruvas fast med tre skruvar i metallfästet som är skruvat i taket.

Armaturerna är avsedda för 60 W glödlampor med E27 sockel (Edison-sockel). Bara det är kulturhistoria snart efter EU-bestämmelserna som kom i fjol som innebär att glödlampor förbjuds och ska fasas ut.  Tre av lamporna är klotlampor som sitter monterade dikt tak alldeles intill ett fönster, avståndet är 55 – 60 cm. Tänk, så gjorde man i elektricitetens barndom! Dagsljuset skulle förstärkas, ljuset skulle komma från samma håll som dagsljuset. Idag modulerar man på annat sätt med hjälp av ljus och mörka hörn lyses upp.

Den här glaskupan sitter i nedre farstun.

Då vi målade lämnade vi en yta under tak-koppen med originalfärg  kvar. Vi skrapade fram originalfärgen under 1970-talets vita latexfärg och målade alltså inte över med ”vår” linoljefärg. Nu räcker det att skruva loss lampan för att hitta ursprungskulören. Dessutom antecknade jag detta i huspärmen som ska följa huset.

I köket sitter en ”funkisglob” mitt i taket sen 80 år ungefär. Idag är ljuset från den förstärkt med flera ljuskällor. Punktbelysning ger trevlig inomhusmiljö  men vi vill inte ta bort ursprungliga lamporna.

Mitt i salen finns en takkrona med fem armar, prismor och snörmakeri i upphängningen. Den förvaras i förrådet just nu på grund av pågående (långsamma) arbeten i salen. Vacker eller inte kan diskuteras… men ett kulturhistoriskt värde (och ett affektionsvärde) har kronan absolut! Jag kan skatta mej lycklig som flyttat in i ett hus med så pass många intakta inventarier (armaturer, textilier, porslin, möbler).  Att det är en liten bondgård och inte en herrgård eller en stor mangårdsbyggnad bekymrar mig inte.

Egentligen borde bilderna i inlägget vara tagna då lamporna är tända – men det får bli en annan gång!

Anden i lampan av Jan Garnert behandlar belysning (dagsljus,  eld och elektrisk) och är verkligen en jättebra bok!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Lämna en kommentar

Fönsterfoder

Fönsterfoder kan vara så mycket mer än fyra platta brädor runt fönstret.

Häftigt, roligt och vackert tycker jag om den här lösningen. Foderbrädorna är sågade med vackert mönster och de är inte spikade platt mot fasaden, de är vinklade snett ut från väggen. Den övre foderbrädan är integrerad med den horisontella listen som skär av gavelspetsen och gör att panelbrädorna inte behöver vara så himmelens höga eftersom de delas i två. Här passar den horisontella brädan in som hand i handske, samma kulör som övrig panel.

I dagens monteringsfärdiga byggen finns avskärningen för att lätt kunna frakta hela väggmoduler – skulle gaveln tas med i samma väggmodul skulle transporten bli större,  mycket dyrare och krångligare. Där brukar gränsen betonas väldigt mycket och utgöras av en bred horisontell bräda, ibland plåtbeklädd,  i kulör som avviker från övriga väggen.

Och i högre nedre hörnet har en fågel byggt sitt bo. Jag blev både fascinerad av de uppkäftiga fönsterfodren och av fågelboet och tog därför en bild.  Huset finns på friluftsmuseet i Hamar i Norge.

Snart är vi där, den tid då fåglarna bygger sina bon.  Jag lovar.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


2 kommentarer

Prästkragshuset

Prästkragar blommar i massor i mitt Universum nu och en ganska lång tid framöver. Vi sparar de här ytorna som ängsmark och kör bara upp gångar med gräsklipparen.

Huset med pulpettak är f.d. hönshus/svinstia, numera ombyggt. Det hade oarmerat betonggolv och vid griskättarna betong en bit opp på väggarna. För övrigt var väggarna av regelskonstruktion med sågspånsisolering. Huset ska efter MrsUniversums efterforskningar (köpehandlingar av mark, tidningar i takbjälklaget som underlag för sågspån) vara byggt tidigast 1924. Efter ombyggnaden är det arbetshus med trägolv. Inga datorer i bostadshuset vill vi ha, där ska vara frid och ro från detta med internet. Bakom de två fönstren på gaveln fanns kättar för tre grisar. Ett stort fönster (inte originalfönstret som var småspröjsat och försvann på 70-talet) kan skönjas på söderfasaden. Där innanför var hönsens avdelning. De behöver ju mycket ljus för att värpa bra.

På det gamla fotografiet, kanske från tidigt 1950-tal, syns Agnes, min föregångare i Universumet, utanför detta höns-och grishus/svinstia. Hon har nyss gett de bastanta julgrisarna mat. Åtminstone den ena är en sugga. Agnes ser glad ut. Det finns ett annat foto med en ung Agnes med en griskulting i famnen sittande på en sten. Jag tror Agnes tyckte om gårdens djur – de var personligheter med namn och fick en bra skötsel. Både för att hon tyckte om dem och för att de skulle bli bra mat framöver. På en bondgård fick man lära sig handskas med liv och död genom att djuren slaktades och blev föda.  Människorna visste vad de stoppade i sig. Jag tror nog det var ett bra liv för alla. Långt ifrån djurfabrikernas våldsamma hantering av djur.

Man kan se lagården skymta bakom vedtraven som stod där vedbacken fortfarande finns. Grisarnas hägn består av okantade bräder. Det är här, i f.d. hägnet, som MrsUniversum tänker sig en plats för perenner, skyddad mot rådjur.


7 kommentarer

Att leva på husets villkor

Bostadshuset i mitt Universum lutar! Ja, det lutar rejält! Snett är det! Men det roterar inte kring sin egen axel som tur är…ha,ha.  I ett tidigt skede mätte vi upp 11 cm nivåskillnad mellan köksfönstret och tvärs över till dörren till kammaren/vardagsrummet. 11 cm på 392 cm gör en lutning på 2,8 % vilket är nästan 2 grader. Vi vet vart kulorna rullar så att säga! Men vi tar numera inte snedsteg så ofta för man vänjer sig…

Huset står på en stenfot av huggen granit som i sin tur är grundlagd på lera, en tidigare sjöbotten. På grunden ligger en syllstock och på denna står resvirke, stående timmer. Någonstans där nere under stenfoten nära sydöstra hörnet finns en stor sten. Huset har ”gått” på ett grund. Snedheten beror inte på att murstocken har satt sig som är det klassiska orsaken för en sättning. De andra rummen här har relativt plana golv. Och ett viktig faktum är att sättningarna inte fortgår.

Det måste ha känts lite olustigt för nybyggarna när sättningen började märkas. Vi kan se hur fönsterbågar och dörrar har fått kilas på ena sidan och hyvlas av på den andra.

Under åren har råden till oss varit många. Alla har handlat om att räta upp, plana ut, jämna av. Här i landet ska allt vara så jämnt och maskingjort att det ibland blir opersonligt! Det skulle få stora konsekvenser att plana ut golvet: ett steg ner till kammaren, kapade spegeldörrar, kanske fönsterbyten. Då hade det ju snart varit ett nytt hus och i så fall skulle det vara mycket enklare att riva och verkligen bygga nytt, vilket vi var rörande eniga om att vi absolut inte ville. SÅ – vi bestämde oss snart att leva här på HUSETS VILLKOR, inte tvärtom.  Alltså ingen motorsågsmassaker i detta hus.

Bilden överst: ena köksdörren inför målningsbehandling. En träkil är påsatt till höger upptill på dörrbladet.  Nedan: efter att ytterväggen där köksinredningen skulle byggas har strippats. Fönstret är snett och vint, sidorna är lodräta. Titta på spröjsarna – de möts inte i mitten. Ganska precis under högra fodret är kökets högsta punkt. En intressant sak som kom fram var att timmerväggarna inte var lerklinade under tapetlagren utan kalkputsade.

Vi började med att ta oss an andra rum och uthus som var lättare att fatta beslut om. Under tiden vred och vände vi på alla tänkbara lösningar för köket. Tja, kanske var det MrsUniversum som funderade mest, andra hälften säger väldigt ofta ”Det är väl bra som det är”! Till sist var det dock färdigfunderat och tillräckligt många studiebesök var gjorda.

Givet för köket var:

  • att järnspisen skulle vara kvar
  • att dörrarna och fönstren skulle vara kvar.
  • att vi skulle undersöka om det gick att ta fram bakugnen, luckan fanns på det gamla köksfotot.
  • att pärlspont skulle användas i köksinredningen som skulle vara platsbyggd, eftersom skafferiet måste offras och det var byggt av pärlspont
  • att en spiskåpa av plåt skulle in i köket, inte en fläkt

Detta skulle väl ändå inte vara så svårt att få igenom. Men först ska här berättas om hur det gamla köket såg ut.


4 kommentarer

Utsikt från ett köksfönster

 

V I N T E R H A I K U

 

Mot den vida himlen

sträcker sig

vinterträden

                                        Kyoshi

 

fran-koksfonstret-jan-2009Utsikt från köksfönstret en tidig januarimorgon 2009. Eken i hörnet mellan lagård och loge visar sig i silhuett. Gavlarna på drängkammaren/tvättstugan och magasinet inramar gårdstunet i mitt Universum. Äppelträdens vattskott pinnar iväg uppåt men snart ska de knipsas av, beskärningen påbörjades i helgen men värst vad det blåste kallt.

Här finns 13 äppelträd varav sju är gamla –  Sävstaholm, Oranie, Åkerö, Signe Tillisch, Gravensteiner och vad som kanske är Gul Richard. Dessutom ett  familjeträd med sorterna Wealthy, Maglemer och antagligen Ribston. Fördelen med att flytta in i ett gammalt hus är att trädgården och särskilt träden, som ju tar lång tid på sig, har vuxit upp. Sex äppelträd är från 1990-talet och det är Cox Pomona, Lobo, Ingrid Marie, Aroma åsså ett ungt Signe Tillisch. Mio med de vackra röda äpplena dog en oförklarlig död för två år sedan.

Det sägs att man beskär äppelträd av vana på våren pga. att det lever kvar från bondesamhällets tid då man under tidigvår inte hade så bråda dagar, vårannan hade inte begynt. Nuförtiden förespråkas beskärning  under JAS-perioden (juli, augusti, september). Men i mitt Universum är det minst lika bråda dagar då som på vinter eller tidigvår, så här återstår beskärningen . Den brukar få ta sin tid. Sen ska man visst kunna slänga hatten genom trädkronan… Men det ska villigt erkännas att det inte är MrsUniversum som huvudansvarar för fruktträden, förutom ett och det kommer aldrig att få bli stort. Det är ett plommonträd som är planterat precis utanför det andra köksfönstret, mot sydväst. Det beskär jag oerhört tufft så det tar nästan andan ur min andra hälft. Men jag vill ha utsikten fri… Universumet får inte bli alldeles avskuret från omvärlden!


Lämna en kommentar

Så det kan bli

Än har jag inte skrivit något som handlat direkt om byggnadsvård i mitt Universum – men det kommer… Fast nu tänker jag vara lite jobbig mot alla som kallar sig byggnadsvårdare men som istället renoverar sönder sitt hus till oigenkännelighet på så sätt att alla gamla material och fina ytskikt är borta och planlösningen massakrerad. Ofta tror jag mycket görs för att man jämför sig med andra och grannarna har si och så, därför måste jag/vi också bygga om/riva bort  för att inte betraktas som omoderna. Det är nog så som det sägs ibland att fattigdom är bästa sättet att bevara byggnaders kulturhistoriska värden. Att göra nytt i ”gammal stil” låter kanske bra i teorin, men i verkligheten ropar det nya för det mesta FEL; FEL! Fönster är paradexempel på detta nya i gammal stil. Vita plastfönster med instickskarm och lösa spröjsar på utsidan och pivåhängning kan aldrig se gamla ut, kan aldrig bli gamla, har inte patina och de egenskaper som krävs för att smälta in i det gamla. Många material är dessutom inte beprövade och livslängden osäker. De nya materialen har ofta sämre egenskaper än de gamla. Ett annat exempel är all den tunga bjälklagsfyllning av kalkklumpar, sågspån, kolstybb osv som skyfflas bort för det upplevs smutsigt, gammalt och orent och byts ut mot glasfiber- eller stenullsisolering. Det medför i mellanbjälklag att stegljusidoleringen försämras och möss kan gräva gångar och bygga bon i isoleringen.

Det finns inga underhållsfria material – de byggnadsmaterial som kallas så går inte att underhålla alls och måste bytas helt då de åldras. Nåväl, teori och praktik går inte alltid hand i hand och den dagen görandena  i mitt Universum beskrivs, kanske det visar sig att här ”kackas i eget bo”.

Men jag tycker att det ofta kan bli felriktade ambitioner som i Sven-Bertil Bärnarps seriestrip MedelåldersPlus från Dagens Nyheter:

medelaldersplus

Montesquieu, han med klimatläran, som levde åren 1689-1755, sa väldigt klokt att: Ville vi bli lyckliga, vore det lätt ordnat. MEN vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare, eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är.