Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Öppningsbara

Att ha öppningsbara fönsterbågar när man har enkelbågar med löst innanfönster.

Här i Universumet har vi överfalsade innerbågar. Det går att ha öppningsbara lufter även med innerbågar. I Universumet sitter några innerbågar på gångjärn med lös sprint. Den bågen stängs med en hasp eller vred i den fasta innerbågen. Den fasta innerbågen i sin tur är skruvad genom falsen in i mittposten med en vanlig liten träskruv, en koppelskruv fungerar inte där. (Innerbågarna kan även ha en konstruktionen där bågarna möts kant mot kant. Där löses öppningsbar innerbåge annorlunda.)

Så här ser det ut i den nyligen åtgärdade kammaren. Gamla mässingsbeslag i form av fällreglar, fick fortsätta göra tjänst.

I sovrummet sitter två nya vred monterade på innerbågen. Det var det första rummet som byggnadsvårdades och där fanns inget öppningsbart fönster sedan tidigare. De här förkromade vreden är lätta att greppa då fönstret ofta öppnas ofta för vädring.

Här syns hålet för det jag kallar en koppelskruv Hålet används inte eftersom båda innerbågarna då blir fastlåsta. Ovanför syns en mindre träskruv som är skruvad i mittposten och håller den fasta bågen på plats. Då går det att montera ett vred så att ena bågen blir öppningsbar.

Annonser


2 kommentarer

Frid och ro

Återgång till en ”normal” månad utan stora helger. Till vardagslunken. Det känns inte på något sätt oangenämt.
övre köksfönstret
Här i Universumet har vi bestämt att inte ha några datorer i bostadshuset. De finns i våra respektive arbetshus (Halvan får snart ett nytt) och detta beslut är en stark viljeyttring från min sida, ett sätt för mig att få tillvaron att fungera bra. Vi har ingen tv i kök eller sovrum, ingen tv som står på utan att någon tittar.

Det har tagit tid att få till det jag vill ha ut av landsbygdsboendet nämligen att inte enbart konsumera kultur i stora mängder utan själv producera kultur.  Att starta företag var också en del av tanken med att bo på landsbygden. Då var det mycket att tänka på, att lära sig, nu minns jag knappt allt det som då var nytt som jag behövde göra till mitt. Det första året hade jag min arbetsplats i drängkammaren och startade arbetsdagarna under vintern med att elda i kaminen. Så annorlunda än att bo i lägenhet med centralvärme. Utanför dörren fanns naturen och det kultiverade landskapet att kliva rakt ut i utan att planera ett enda dugg. Och det bästa av allt är att ha någon att dela det här levnadssättet med, någon vars tankar om meningen med livet sammanfaller med mina. De där människorna växer inte på träd :-)

.


3 kommentarer

Tydligare rum

Så här är läget med bygget just nu.
begynnande badrum
I blivande badrummet har väggarna klätts med OSB-skivor som ska kläs med våtrumsskivor som ska kläs med…
Här under fönstret ska badkaret in.
Alla andra rum har plywood på väggarna.
Just nu står arbetena still i väntan på dörrleverans och golvmaterial. Men det gör inget, huvudsaken är att rummen är på gång…
Och att den duktiga byggfirman bokat in ytterligare tid här.

Därinnanför håller ett badrum på att växa fram.

.


2 kommentarer

En kärleksförklaring


Jag älskar de gamla fönstren här i Universumet. Ett sådant här ljusspel i snickeriprofilerna kan man inte få i ett nytt fönster med isolerrutor utan profiler. Javisst, de kan passa och vara bra i en nyuppförd byggnad men icke här. Så klart vi behåller de här fina och sätter in innanfönster med dragkorvar, fönsterlav eller fönstervadd varje år då kylan kommer.
Det är redan  gjort för i år, fotot tog jag precis innan de sattes på plats!

Har ni sett den här debattartrikeln angående fönsterbyten?

.


8 kommentarer

Herrnhutistisk arkitektur

Den danska herrnhutismens centrum är den strikt planlagda 1700-talsstaden Christiansfeld på syd-Jylland. Att komma dit var en mycket stor upplevelse som jag inte alls var förberedd på. MrsUniversum blev mycket tagen av det hon såg.

Jag är sedan länge, liksom många andra arkitekter, mycket förtjust i shakersektens arkitektur och inredningar i USA, en träbyggnadstradition. Nu har jag sett en skandinavisk arkitektur med samma känsla – den herrnhutistiska rörelsens ideal med konstruktioner murade av tegel. Christiansfeld är fullt av gula tegelfasader.

De flesta fotografierna blev ”skit”. De enda som blev någorlunda var trappbilder som jag tog i  ”Systrarna hus”/ ”Søstrehuset”,  som tömts inför kommande restaurering. En sådan skönhet med patina:

Om herrnhutismen kan man läsa något mera här. Att beskriva denna kristna rörelse här tar det hela för långt men greve Zinzendorf i Sachsen blev 1722 deras beskyddare och därifrån utvandrade man senare till många länder. Arkitekturen följer den mall som man återfinner i danska Christiansfeld. Brödramenigheten är en annan benämning för herrnhutarnas församling.

Det här är en bild av kyrkorummet, långsträckt på tvären tvärt de kyrkor jag är van vid. En stillsam upplevelse, få men sparsmakade möbler och ljuskronor med stearinljus. Jag blev helt betagen av skönheten, äktheten och lugnet här. Fotot är taget av Jørgen Toft Jessen och skannat ur boken Christiansfeld. Livet og husene. Observera rummets spännvidd, inte en pelare så långt ögat når. Att komma upp på vinden och se den upphängda träkonstruktionen är en upplevelse för sig.

En av mina favoritmålare, dansken Vilhelm Hammershøi, fångar samma känsla i sina målningar av med avskalade interiörer som ges liv av ljusinfall. Se bara de två målningarna här nedanför:

Vilhelm Hammershøi (1864-1916), Interior in Strandgade, Sunlight on the Floor, 1901. KMS3696 (länkad bild)

Dust motes dancing in the sunbeams (1900) by Vilhelm Hammershøi (länkad bild)

Danmark äger!

.


Lämna en kommentar

Solstrålar

Ungefär vid höstdagjämningen och vårdagjämningen är det några dagar då solen står så lågt att strålarna lyser in på ”hönshusets”  innertak från norr. Det är särskilt mäktigt att komma dit på morgonen vid de tillfällena. Snart står den ännu lägre och ladugården skärmar av solstrålarna.

Det här var något jag inte tagit i beräkningen då hönshuset byggdes om. Det blev en bonus som jag är väldigt glad över.

 S E P T E M B E R

Träden drar på sig reshandskarna.
Men det är bara handskarna som
reser.

Ljuset står och väger på hälarna.
Ska det stanna eller
komma in?

Leif Nylén

Solen lyser på de limfärgade, kritvita, grovt cirkelsågade bräderna klockan 7.40.

.