Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Minnesmärke


Ser ni den gråbruna plåtytan ovanför fönstret på sädesmagasinet? Det är en medvetet sparad plåt av den sort som hela magasinsbyggnaden var täckt med då jag flyttade hit. Det såg inte alls kul ut. Plåtinklädnaden är sedan länge avlägsnad, fasaderna slamfärgade i rött precis som tidigare, ordningen är återställd. Men jag ville ha kvar ett fragment av hur det såg ut en gång. Därför sitter plåtbiten där överst på gavelspetsen. För att påminna om hur det en gång var och vad som trots allt har gjorts.

Det kan ju tilläggas att nästan alla hus här i Universumet var inplåtade, men de övriga med röd plåt. I ett par decennier har plåten faktiskt skyddat panelen, under den tid som gården inte var permanent bebodd.

Annonser


11 kommentarer

Klokt hem

Här i Universumet är vi riktigt stolta över att presenteras i tidskriften KLOKA HEM (2/2013) med rubriken ”Släktgården fick en varsam restaurering”. Roligt att vara med i en tidning som känns förnuftig och klok utan att vara långtråkig och oestetisk :-)
Devisen är:    Kloka Hem │ För att världen behöver lite mer klokhet men också lite mer skönhet.

Doftrankan blommar och solljuset kommer nu in i salen genom västerfönstret igen. Våren är här trots snön.

Vi försökte verkligen inte ”smöra” för Karin och Gunilla då de kom hit en vintrig dag i februari. De körde fast på vår tillfartsväg i snön som drevat igen, jag hade varit bortrest ett par dagar och kom hem midnatt innan, de skulle dyka upp strax efter 10 på förmiddagen. Inget fikabröd av dignitet fanns i huset – ja visst borde de ha välkomnats ordentligare efter sin resa i snöovädret. Men ett reportage blev det. Kul tycker vi som ofta uppfattat att bekanta på besök inte förstår tankarna kring vårt boende. Det gjorde dock journalist Karin som skriver så rätt att renoveringen blev startskott för en ny livsstil.  Och visst – det har tagit lång tid att nå hit. MrsUniversum känner dock som så, att har hon målet klart kan det få ta tid. Det är då man lever i ovisshet om vart man är på väg som är frustrerande. Vet man vad man vill kan man klara av ”utanförskap”.


Spetsgardinerna av bomull silar ljuset så vackert. Jag går in hit och njuter ibland för mig själv.


Gardinstänger, träringar och klämmen finns här sedan långt tillbaka.

Men gissa vad vi gjorde igår, lördag?


Jo, då tog vi ner fasadplåten på västfasaden. Nu är huset helt plåtfritt på tak och fasader. Något bra svar på varför vi dröjt med den här fasaden kan vi inte lämna :-)

Innanför fönstret på bottenvåningen finns salen med spetsgardinerna. Sådant romantiskt ”tjafs” kunde tänka mej innan flytten hit gick. Detta hus formar mej mer än jag kunde ana.

Men kanske kan vi visa på att allt inte måste gå med raketfart. Det finns något positivt med långsamhet också. Vilket som går bra bara man har en vision och arbetar med eftertanke.

Nya läsare hälsas välkomna hit till Universumets blogg!!!

.


2 kommentarer

Fasadplåt väck

Eftersom vi gjort en hel del här i Universumet innan jag började blogga, kommer ofta inlägg om det vi gjort tidigare. Nu blir det ett sådant inlägg.

Då vi flyttade hit var samtliga hus förplåtade och jag hade svårt att få direktkontakt med husen – plåten var i vägen även emotionellt. Det dröjde till exempel flera år innan jag insåg hönshusets möjligheter.

Att plåten skulle bort från fasaderna var klart från allra första början. Alltså rätt många år sen. Inplåtningen av uthusen avlägsnades först och bara det var väldigt många kvadratmetrar! På baksidan av logen hade den vackra panelen med vankant rivits bort. Där sitter plåten kvar ännu men vi planerar att spika på ny panel – men det är inte prio ett.

Nåväl, för några år sen tog vi ner plåtskivorna på bostadshuset vilket inte alls var svårt.  ”Halvan” tog bort plåten och räckte den till mej som tog  den till  marken. Att slänga ner den hade kunna få till följd att något fönster hade krossats, för vinden tar lätt tag i plåten. Efteråt blev det ett antal körslor till miljöåtervinningsstationen med järnplåt och aluminiumplåt samt spikar.

Det var lämpligt  att utföra arbetet när tjälen fanns kvar i marken, innan perenner och lökväxter i rabatterna längs väggen började vakna från vintervilan. Marsvår blev perfekt för vår del.

Under plåten kom enkelfasspont från 1900-talets början fram. Klippspikar håller den på plats. Plåten hade skyddat panelen under de år den suttit på plats, alltså ungefär 30 år. Ingen tilläggsisolering hade gjorts så enkelfassponten fanns direkt bakom.

Ännu har panelen på bostadshuset inte rödmyllats av oss. Det är endast uthusen som målats med egenkokad Falu rödfärg. Vi har funderat på om ny vindtätning behövs. I så fall måste panelen med stor säkerhet bytas eftersom den knappast går att lossa utan åverkan för att byta vindpapp. Ny enkelfasspont är inte alltför svår att få fatt i, vi har en del på lager,  men den gamla är så vacker med sin väderbitna uppsyn där träådringen har mejslats ut. Det lutar åt att det endast blir norrsidan som byts. Den är ganska illa däran med spont som torkat isär.

Edit: Norrgavelns panelen byttes senare, men först spikade ny förhydningspapp upp men tilläggsisolering ansåg vi inge behövdes. Arbetena går att finna beskrivna under kategorin ”FASADER”.

Här har vi hittat ett foto från det glada 70-talet då fasaden plåtkläddes. Jag tycker det är intressant att jämföra detta arbetet med det som gjordes av oss. Alla var vi säkert lika glada – både plåtuppsättarna och plåtborttagarna. Modet svänger inom husbyggnadssektorn. Och för den delen även inom byggnadsvården. Energikrisen 1973 fick många att isolera sina hus med glas- eller stenull och sen klä fasaderna med plåt. Staten gav bidrag till förplåtningen.