Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Dagens sanning

Kakelugn med en dåtida självklar devis.

Egen härd är guld värd, det kan man inte komma ifrån om kristider skulle infinna sig. Den som har eldstad kan kanske klara sig utan elektricitet om kristid skulle råka infinna sig. Det känns tryggt…


2 kommentarer

Då elektriciteten kom till gården

Detta är en av övervåningens takarmaturer som suttit på samma plats sedan eletriciteten kom till gården.
Att behålla ursprungsarmatur och ursprungsplats är för mej ett sätt att byggnadsvårda.

Flera av takarmaturerna här på gården är från tiden då gården elektrifierades. De sitter på samma plats som då – nära rummets fönster. På den tiden skulle elektrisk belysning förlänga och förstärka dagsljuset som kom från fönstren. Handarbetet och hantverket eller läsningen skulle kunna förlängas när skymningen föll och då var lampans närhet till ett fönster naturlig. Vrår och hörn fick vara mörka.

Det är intressant att förstå hur den konstgjorda belysningen förändrat människans beteende och levnadssätt under den korta tid som vi haft elektriskt ljus. Hur belysningstrenderna förändrats över tid är minst lika intressant. Minns ni 1980-talets hemska halogen-uplights? Jag blev aldrig vän med de armaturerna och det hårda ljuset, varken som privatperson eller i yrkesutövningen :-)


6 kommentarer

Upplysning


Visst är det väl stämningsfullt när byggnader belyses inifrån istället för utifrån.
Som på vykortet jag köpte med Dramatiska teatern i Stockholm som bör vara från 1930-talet. När det lyser i fönstren upplevs det levande och varmt jämfört med kylig uppvisning med fasader belysta utifrån.
Jag kan tycka att det är en mycket viktig del av byggnadsvården och restaureringskonsten.
Alltså hur byggnaden upplevs i skymning och mörker.
Spelar ingen roll om det är en offentlig byggnad eller ett privat bostadshus.


2 kommentarer

Ljusets tid

belysning
Jag är fullständigt knockad av den här designen. En elektrifierad ”stjärnhimmel” från 1925. Då fanns ingen elektrisk lampa i mitt Universum än. Nu tänder vi gärna stearinljus men vilken revolution de elektriska lamporna en gång i tiden innebar kan vara svårt att leva sig in i.

Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund,
och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

.


5 kommentarer

Torkade äpplen

Här i Universumets matkällare finns fortfarande vissa av våra äppelsorter fullt användbara. De vi inte äter färska eller gör mos av brukar vi torka.

Jag har läst så många förslag i tidskrifter och böcker om hur äppelringar bäst torkas. I nästan samtliga fall ska el användas: torka i ugn på svag värme, torka i elektriska ollor, torka i mikron. Jag tycker inte det känns bra med så mycket energianvändning för att få torkade äpplen (eller svamp eller kryddor).

Hur gjorde man förr tänkte vi och testade. Man skalar och kärnar ur äpplena, skär dem i rätt tunna skivor, trär upp dem på t.ex. blompinnar, hänger upp pinnarna i snören på brödstången i köket.

Gissa om det är en härlig upplevelse att komma in i köket första morgonen efter att äpplena hängts upp (vänstra bilden). Doften är underbar! Det tar fyra dagar i rumsvärme för äppelskivorna att torka färdigt och då ser de ut som till höger.

Sen stoppar jag dem i papperspåse/-ar. De får ju inte bli helt torra och inte heller får de mögla. Efter ytterligare ett par veckor stoppar jag papperspåsarna i en plastkasse som jag försluter nästan helt. Ett par nävar äppelringar åker in i en Reda-behållare som vi nallar ur emellanåt. Det här tycker vi är godis!