Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Glashusen

Jag och en arkitektkompis gjorde en tredagarsutflykt i juni som är en fin tid att åka på sightseeing i Sverige. Vi besökte bland annat Kosta. C. hade ringt och bokat tid för att besöka glashusen. Vi fick låna en nyckel och kunde spendera vår tid på egen hand där. Det var verkligt inspirerande och i huvudsak en bra utförd restaurering.

Vi tyckte dock att entrésidans utemiljö var lite väl spartansk och utan rumskänsla.

Glashusen byggdes som personalbostäder 1955 och utgörs av radhus med fem separata hus, eller lägenheter, i markplanet. Lägenheterna är utformade med glasväggar både mot entréfasaden och åt trädgårdssidan. Närkontakten med trädgårdarna blir stor på husets insida. Varje lägenhet har en vinkelställd del, som gör bostäderna relativt insynsskyddade.

Glashusen ritades av möbelformgivaren Bruno Mathson, som anlitades av Kosta glasbruk. Husen är ett bra exempel på hur modernismens idéer omvandlades till god arkitektur. Husen har stora kulturhistoriska värden och byggnadsminnesförklarades 2007.

Planlösning


Lämna en kommentar

Missenträsk

sara_lidman_foto_lutfi_ozkok_500
Sara Lidman fotograferad av Lütfi Özkök.
missenträsk
Jomen, så här är det. Rar och lite svårtydd skylt, den undre alltså. Att man passerat järnbanan upptäckte jag aldrig för skenorna var borttagna där bilvägen passerade över spåret och på sidorna växte lövsly. Sara Lidmans Jernbane-epos visar hur viktig många en gång i tiden tyckte att järnvägen var för utvecklingen av Norrlands inland.
missenträsk bönhus
EFS bönhus i Missenträsk är sedan i år, 2016, byggnadsminne. Det var stängt när jag passerade men den spartanska interiören hade varit intressant att se.
Sara Lidmans bostad, Missenträsk
Alldeles vid vägs ände där står huset där Sara Lidman (1923-2004) föddes och levde. Det känns viktigt för mej att ha sett den här platsen. Där längst bort i fonden syns en ljus gavel – det är bönhuset.

Har man en gång fått klart för sig
vad ens liv handlar om
då ska man vara där och kämpa.
Med allt sitt väsen.
Inte fuska i det som inte angår en.

Ur Hjortronlandet, sid 187


2 kommentarer

Medelpad. Mellersta Norrland – 4

Nordväst om Sundsvall, nära Indal i Västernorrlands län, Medelpads landskap ligger en gammal gård långt bortom ära och berömmelse. Gudmundstjärn är namnet. En gång i tiden var man helt självförsörjande här.
resan61
Halvvägs från Indal
Gården, som låg i väglöst land, var i bruk från 1700-talet fram till 1943. Skogsbilvägen byggdes först 1961. Gården är byggnadsminne och markerna naturreservat. Idag finns dryga 20-talet byggnader bevarade.
Gudmundstjärn var ett av de sista riktiga självhushållen i vårt land där nästan allt som behövdes för överlevnaden producerades på gården. Så sent som på 1940-talet var det bara ett fåtal saker som köptes utifrån. Fem generationer i rakt nedstigande led bodde här och för varje ny generation tillkom ett antal nya hus för olika ändamål. Som mest fanns här ett 30-tal byggnader. Under 165 år som Gudmundstjärn fungerade som självhushåll tillverkade kvinnorna på gården de kläder som behövdes. Ull kardades och spanns. Lin rötades, bråkades och häcklades. Det vävdes och syddes. Vadmal stampades i egen vadmalsstamp. Männen byggde hus och tillverkade redskap genom att timra, såga, hyvla, karva, smida. Man bodde i generationsboende och tillsammans skötte man kreatur och mark.
resan76
Bron med pardörren in till den äldsta mangårdsbyggnaden.
resan65
Man kan komma till gården antingen nerifrån sjösidan eller uppifrån skogen. Väljer man det senare är vyn denna då man närmar sig – där ligger gårdstunet och sjön syns långt där nedanför. Till höger syns det nyare bostadshuset från 1900-talets början.
resan66
Gårdstunet är välhållet. Inget sly kommer upp, vårdträden är några vackra rönnar, så typiska för norra Sverige.
resan72
resan71
Alla byggnader har tak av hyvlad spån. I äldsta mangårdsbyggnaden ligger trobräderna, underlagsbrädorna eller rotet som man säger norrut, från nock till takfot. Där emellan skymtar spånläggningen.
resan74
En bagarstuga är ett måste på en norrländsk bondgård före förra sekelskiftet. Denna brukar det fortfarande bakas tunnbröd i.
gudmundstjarn-002
Foto Länsstyrelsen i Västernorrland.
Stugan från tidigt 1900-tal har haft problem med hussvamp i grunden hade jag läst i nummer 3/2014 av Husbyggaren. Nu såg jag resultatet av den saneringen. Halvan, som inte var införstådd och inte är i branschen, stönade tyst. Och jag, jag dokumenterade inte ens. För det såg inte så bra ut. Först senare insåg jag att just därför borde jag ha fotograferat. Att trägolvet helt nytt (vad det bestod av tvistar vi om) är förståeligt men trösklar av rostfri plåt med dörrfoder som slutade en bit upp på väggen. Mycket var nytt och ”fel” trots att tapeterna var nytryck av gamla sådana. Nymålat, rent och fräscht. Man hade passat på att göra en total make-over när hussvampen ändå skulle bort. Jodå, jag vet att hussvamp är en byggnads största fiende. Tidigare reparationer på 1970-talet hade gett grogrund för svampen då dräneringen inte varit fullgod. Att en ny dörröppning var upptagen på andra sidan farstun för att rörelsehindrade ska få tillgänglighet kan jag förstå. Men dörren – en helt nymodig sak utan försök till anpassning? Ok, det är lätt att vara förståsigpåare men vi undrade hur den antikvariska kontrollen skett. Vi fick oss ett samtal om vad som är bevaransvärt och vad som ger en gammal byggnad dess identitet. Kanhända har man efter saneringen planerat en helt annan funktion i huset jämfört med tidigare.
resan70
En häst hade man haft på gården, stallets fönster syns här.  Rampen är gången upp till torrdasset och nedanför finns hönsgården. All gödsel togs tillvara för odling av åkermarken.
resan69
Detta är ett av de bästa torrdassen jag besökt som varit i bruk. Man förstår sammanhanget med vikten av kretslopp som är så viktigt för levandegörandet av livet förr.
resan67
Som sagt – slipstenars arrangemang är alltid intressant att se.
resan55
Den ståtliga storhässjan står numera tom men är avsedd för torkning av säd bundna till kärvar. De hissas upp en och en med block och talja via den den svängda träanordningen i toppen. Där tog en man emot kärvarna och placerade axen mot solsidan.
resan75
Den här bäcken gav genom fördämning energi året om till kvarn, vattensåg, spånhyvel, vadmalsstamp – you name it.
Utöver det dricksvatten, vatten till kreaturen, kylning av mjölk, klädtvätt. Har jag glömt något?
resan54
Ramsågen och kvarnen drivs med ett vattenhjul. Funktionen testas nu och då.
resan53
Spånhyveln kom till på 1920-talet och behövdes för att få fram spån till alla dessa tak.
resan60
All mark som kreaturen inte fick komma åt var inhägnad med gärsgårdar av trä. På sommaren släpptes kor och getter varje morgon fria på skogen där de betade. På kvällen kom de hem till ladugården för att mjölkas. Idag inhägnar man djuren istället för odlingarna. Av de kulturfastigheter jag besökt är det Stensjö by i Småland och Gudmundstjärn i Medelpad som har flest löpmeter gärdsgårdar.
resan58
Här kommer bäcken strilande ner till sjön Gudmundstjärn:
resan59
Ett besök i Gudmundstjärn rekommenderas å det varmaste! (Guidning sommartid på vardagar.)

 


5 kommentarer

Absolut ingenting speciellt

här hände inget 1954

ORIGINAL
WOODEN
HOUSE
cir. 1912.

*

IN THIS HOUSE
IN YEAR 1954
NOTHING
HAPPENED

*

Enligt en liten notis i Dagens Nyheters Namn & nytt-sida den 22 juni 2014 finns denna skylt uppsatt på ett trähus i Litauen. Skylten passar min livsfilosofi. Omärkvärdiga hus är värda att uppmärksammas. Privata små byggnadsminnen :-) Hus som vårdas av sina ägare utan att rådande modeströmning får ta överhanden och förvandla huset till något det inte var. Hus som älskas för sin egen skull.  Jag tror jag ska sätta upp en liknande skylt  här i Universumet, denna lilla obetydliga plats i världsalltet.

.


16 kommentarer

Lusthuset i dammen

Detta är ett oktogonalt lusthus, helt omflutet av vatten, placerat på en stenkista i en damm. Lusthuset blev byggnadsminne 2001. Jag kom förbi där ännu en gång för något år sedan och fotade då dessa bilder.

eb10_red
eb23_redigerad-1
eb25_redigerad-1
Den idylliska byggnaden kallas Ebba Brahes lusthus. Om Ebba (1596-1674) själv vistats i lusthuset är mycket tveksamt. Vimpeln på det karnisformade spånklädda taket har årtalet 1636 utstansat. Lusthuset ligger i Bockhammar nära Skinnskatteberg i Bergslagen. Det här lusthuset var ett av mina restaureringsuppdrag för ett antal år sedan. Det var ett samarbete mellan arkitekt, målerikonservator och byggnadsantikvarie. Jag gjorde ett restaureringsförslag, konservatorn gjorde ett åtgärdsförslag för de interiöra målningarna. Byggnadsantikvarien var med i diskussionerna och hade under genomförandet rollen som antikvarisk kontrollant.

eb16_redigerad-1
De interiöra målningarna har barockprägel och ger en illusion av kolonner på höga baser som bär upp taket. Runt omkring kolonnerna slingrar vinrankor med druvklasar. Ljuset reflekterades den här höstdagen så vackert från dammens vatten, det blev nästa ”genomskinligt”.  Interiören har patina men jag anar att de finns de som kanske anser att interiören fortfarande är ofräsch eftersom den inte är nymålad :-)

eb18_redigerad-1
Utvändigt behölls materialen men ytorna fick ett nytt ytskikt i form av linoljefärg. En volut vid ena dörren var borta och nytillverkades av trä (förstås). Kulören på lusthuset återgick till en rosa ton som det gick att belägga att byggnaden haft  tidigare.

eb22_redigerad-1
eb20_red
Ett viktigt gemensamt ställningstagande var att besluta på vilken nivå konserveringen av interiören skulle ligga. Där fanns graffiti sedan 1800-talets slut i form av namnteckningar i blyerts. Där fanns även moderna ”taggar” i svart tusch som var väl synliga. Vi beslutade att blyertsanteckningarna skulle vara kvar som historiska dokument medan de svarta tuschblafforna skulle tas bort. Interiören blev alltså ett konserveringsarbete helt och hållet förutom något fönster/dörrbeslag som lagades. Ommålning skulle ha varit helgerån som alla förstår. Förhållningssättet i ett sådant hör projekt är lite annorlunda än i det som kallas byggnadsvård, alltså översyn och åtgärder i en äldre byggnad som ska vara privat bostad. Åtminstone märks ofta att byggnadsvårdare gärna vill ha nymålade ytor.

Om ni tittar noga kan ni se ett rött mönster på svanhalslisten som senare har målats över. Detta fanns kvar på 3/8 av taklisten vilket jag givetvis dokumenterade.

eb21_redigerad-1
eb13_red
Broar och räcken byggdes nya eftersom de var rötskadade.

eb12_redigerad-1
Pepparkaksgångjärnen stärker dateringen av lusthuset till 1600-tal eller tidigt 1700-tal.

eb4

beslagsritning_text
Jag gjorde alltså ett restaureringsprogram och en materialbeskrivning. Eftersom fönster och fönsterbeslag inte var uppmätta tidigare gjorde jag även en uppmätningsritning av detta som syns ovan. Fler ritningar i form av arbetshandlingar blev det förstås också.


Uppdraget innebar att titta på originalkartor hos Lantmäteriet, vilket inte är fy skam. Jag älskar arkiv! Särskilt givande är det då originalen kan ses och hanteras med bomullsvantar, inte endast bilder av originalen. Kartan ovan är den äldsta som fanns över platsen. Den är från 1696 och Erik Prosperius var den lantmätaren som ritade. Kan det vara ett lusthus som syns t.v. i ån innan dammen och ön hade skapats? Det framgår inte av tillhörande beskrivning. Vid littera ab finns en skvaltkvarn. Att ha gått en kurs i handskriftsläsning har betytt en del för mina möjligheter att läsa handskrifter främst från 1700- och 1800-talen.


På kartan från någon gång efter 1700 finns söder om lusthuset en holme med boskéer. Ingen beskrivning finns.


Konceptkartan från 1817-1819 över ägorna beskriver ”lusthusholmen” som 10 1/4 kappland stor.


På den odaterade geometriska kartan, upprättad efter 1850, beskrivs nr 74 som ”hållmen i ån söder om lusthuset” som är 7 kappland stor. Nr 82 är ”en liten kåltäppa söder om LusthusHolmen 2 1/2 kappland stor”. Vid denna tid skördade man hö på holmen.

År 1979 brast dammen och idag är holmen inte kringränd av vatten, inte heller hålls växtligheten i tuktat skick som man kan se på några kartor. Den har återvänt till naturens egen ordning. Men trots det är platsen en liten pärla.

 

.