Nu har vi enkupigt tegel på takfallet mot baksidan av huset. Igen. Det var 100 år sedan det lades nytt tegel på det då nybyggda huset. Plåten är bortriven. Dagsläget ses nedan.


Så här såg det ut då byggarna kommit en bit första dagen i juni. Den gamla vindskivan av trä och vattbrädan av målad plåt som flagat, har kapats.
På grund missförstånd började de två byggarna läggning av modernaste takpapp trots att vi föreskrivit träfiberskivor. Nu ligger både papp och masonite på detta takfall. Vi visste att undertaket svackade och ville ha något stadigare än papp på de gamla underlagsbrädorna.

Rivning pågår. Uppreglingen för den styva trapetskorrugerade plåten är som synes betydande på sina ställen.

Underlaget är spontade brädor med vattenspår, typ ”falbrädor”. På sina ställen hade sponten åkt ur. Den gamla tegelläkten ligger kvar under 70-talets uppregling.

Här en skiss för att tydliggöra takkonstruktionen. Taket är en åskonstruktion, alltså inte uppbyggt av takstolar. Underlagsbrädorna löper från nock till takfot med endast en stödjande ås där emellan. Underlagsbrädorna är klent dimensionerade och har därför börjat svacka mellan stödpunkterna av det tidigare tunga tegeltaket. Man kan förstå varför plåt lades på under 1970-talet. Lätt, tätt. Men fult tycker MrsUniversum.
Först då rivningen kommit till detta skede beslutade vi hur nya konstruktionen skulle göras.

För att få till ett stadigt underlag för tegelpannorna användes stadiga reglar istället för klenare ströläkt. Dimensionen valdes till 2×3 tum (50×75 mm). Nu kommer tyngden att vila på åsarna, inte på de svajande underlagsbrädorna. Ni ser distansen till masoniten som följer bräderna på bilden ovan som är tagen mellan åsarna. Dessvärre får detta konsekvenser för vindskivorna. Jag har inget emot ett vågigt tegeltak, sådana finns flera av på gårdens byggnader, men det känns bra rent konstruktivt att belastningen hamnar över åsarna och inte på ”falbräderna”. Detta taket blir ju åter igen tyngre än plåttaket.

Enkupigt tegel från Vittinge (Monier) levereras och lyfts direkt upp på ställningen.


Så här ser en enkupig strängpressad tegelpanna från Vittinge ut på baksidan numera.

Tegelläggningen gick fort, jag hann inte dokumentera hela tiden. Vädret var perfekt för takjobb.

Plåtslagarna ska senare ordna en ränndal.

Ränndalen mot norr. Jag står på frontespisens tak vid fototillfället.

Ränndalen på andra sidan frontespisen. Den här ska få en skopa nertill lite senare.

Så här är galvaniserade plåten i ränndalen vikt.

Skorstensbeslaget ligger löst och har så gjort allt sedan skorstenen murades om för några år sedan.Vi visste ju att taket skulle läggas med tegel i framtiden. Nu är det bara att lyfta plåten och sticka under tegelpannor.

Här är detta takfall klart förutom nock och hängränna. Vi ska ha ny hängränna på denna sida men stuprören behåller vi. Plåtslageri är ett kapitel för sig. Och kolla vindskivan – så jämrans bred, precis som på nya kataloghus. À la mode – ajajaj! Om detta förs livliga diskussioner här i huset ska ni veta! Takkonstruktionen blev ju högre med 3 tums uppregling och med enkupigt tegel. Mer om takdetaljer blir det nog senare då hela taket med detaljer är klart. Vindskivorna är i alla fall målade av Halvan med Ottossons linoljefärg nere på mark.
Att det blev helt nytt lertegel på ena takfallet har med att jag inte orkade stå emot män som menar sig veta allting bäst ;-) Ibland är det svårt att vara kvinna i byggbranschen, inte minst gentemot sin egen man, haha ;-) Samtliga av de fyra byggföretag som var här innan anbudslämnande hävdade att gammalt tegel har legat till sig och format sig efter varandra och är ytterst svåra att lägga på nytt om de inte kom i samma ordning som de legat på tidigare tak och att det inte skulle bli tätt. Skitsnack! Andra argumentet var att det tegel vi hade lagrat på gården inte skulle räcka till hela taket. Struntprat! Jag blev i alla fall övertalad att ta nytt tegel på baksidan, även Halvan tyckte det kändes tryggare. Att jag inte orkade stå på mej! Nå, det är i alla fall lertegel som ligger där och det är tätt.

Takstegen placerade vi nu på baksidan för att slippa se dem från gården. Det blir även lättare att komma åt att inspektera hängrännor på frontespisen och kanske upplevs det tryggare att gå på en yta som är uppdelad i olika delar.
Ränndalens ”skopa” är här provisoriskt ditlagd eftersom plåtslagarna inte gjort den färdig.

Taksteg som hängs över läkten användes. Innan hade vi en metallstege som sotaren klagade på var för smal. Vi tror nog sotarna blir nöjda nu :-)

Tegelraderna mot vindskivor och takfot klamrades fast.

Här har fåglar släppt blåbärsblå kluttar. Mera sådant, jag vill ha ett tak med patina – så snabbt som möjligt.
Då semestern inföll var halva taket plåtklätt och andra takfallet tegeltäckt. Det ska bli intressant att jämföra de två takfallen sen – det med patina och det med nytt tegel. I skrivande stund är takarbetena inte helt klara. Vi är väldigt nöjda med byggfirman. Det är så lätt med kommunikation då de två byggarna är samkörda och dessutom samma personer som lämnade anbudet, ingen ekonomiavdelning har räknat fram priset. Ingen hierarki alls vilket vi upplevde med nya uthusbygget där glapp i entreprenörens informationsöverföring inom företaget var ett problem. Som sagt vi är nöjda. Dessvärre blev en av killarna allvarligt sjuk under semestern och arbetet måste planeras om med tillfälliga medhjälpare. Det är därför det drar ut lite i tid.
.
.