Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Plankvägg och regelvägg

Här nedanför syns skillnaden mellan en plankvägg nederst och en regelvägg överst. En plankväggskonstruktion har vi  i det tillbyggda rummet med frontespis på övervåningen. Det rum vi använder som sovrum. Skillnaden mot ritningen är att här är dubbla 2-tumsplank (tjocklek totalt 100 mm) samt att den inre panelen är liggande.

Här visas skillnaden mellan en plankvägg nederst och en isolerad regelvägg med hjälp av horisontalsektioner genom de två olika väggtyperna. Sågspån var vanlig isolering tidigare. Den här konstruktionen finns i drängkammaren. Att känna till och ha kontroll över sitt hus konstruktioner är viktigt, tro mig! Dessutom tycker åtminstone jag att det är intressant, särskilt med de byggnadstekniker som använder lokala material.

Ritningen är hämtad ur Lantbrukets byggnader från Sörmlands museum, en utmärkt skrift om bebyggelse på den sörmländska landsbygden. Men nog skulle skriften få större spridning om den låg ute på museets hemsida som nedladdningsbar pdf. Länsmuseernas uppgift är bl a att få ut information om kulturhistoria och byggnadsvård. Och är det något som är svårt så är det information.

.

Annonser


9 kommentarer

Restimmer

Bostadshuset här i Universumet är byggt med restimmerstomme. Den byggtekniken förekommer från sent 1700-tal fram till början av 1900-talet. Tekniken innebär att man bygger med stående (6″) fyrkanttimmer där de stående stockarna är ihopdymlade i sidled och är infogade i syll och väggband/ringvarv med fjäder och not. Det var viktigt att torrt virke användes eftersom stommen annars skulle bli otät när virket krympte vid torkningen. Resvirke, som är en annan byggteknik,  bygger på samma konstruktionsprincip men sågade plank användes istället, ofta 4″ tjocka. Denna byggteknik har vi också i huset, nämligen i den del som byggdes till 1924 – övervåningens påbyggda frontespis, i hörnet på fotot nedan.

Klicka på bilden för förstoring.

Här i vårt bostadshus har vi båda konstruktionerna. Restimmer användes alltså då bostadshuset byggdes omkring 1910, vid bjälklagen användes hörnjärn. Då övervåningen byggdes till med en frontespis 1924 användes en resvirkeskonstruktion. Allt det här såg man så tydligt då norrgaveln panelades om i höstas, se bilden ovan. Utöver detta är kallfarstun byggd med regelkonstruktion.

Klicka på bilden för förstoring.

Text och figurer skannade ur boken Så byggdes husen 1880-1980 av C Björk, P Kallstenius, L Reppen, 1983. I den tas olika konstruktioner upp som förekommit de senaste 100 åren. Värd att studera!
MrsUniversum vill basunera ut att de äldre byggnadskonstruktionerna är viktiga att förstå och bevara även om de inte syns under ytan.

.


8 kommentarer

Fyndläge

För ett tag sedan var det marknad i den lilla staden. I samband med det brukar många privatpersoner passa på att ha loppis. Så även i år. Tur som en tok hade jag som hittade denna bok för 10 pix.

Skiftesverk i Sverige. Ett tusenårigt byggnadssätt av Gunnar Henriksson. En mycket gedigen och välskriven bok om ett gammalt regionalt byggnadssätt illustrerat med mängder av ritningar och svartvita fotografier.

Konstruktioner kan vara så oerhört vackra.  Kryp in bakom ytan, berätta om det viktiga, spara det som inte syns bakom ytskikten, rädda kulturarvet…

.

.


3 kommentarer

Å andra sidan

På fredagmorgonen den 19 augusti började rivningen av plåttaket mot gården.  De två ställningarna flyttades dagen innan till var sin sida om farstukvisten.

Detta är sista bilden på huset med trapetskorrugerat plåttak. Underbart skönt att den eran är förbi!

Plåten väck. Solen skiner från blå himmel.

Underlagsbrädorna är alltså av typen spontade  ”falbrädor” med vattenspår för avrinning.  Tjockleken är 25 mm, bredden mätte jag till 85 och 130 mm täckande bredd. Brädorna är lite väl klena för att de tre åsarna ska räcka som underlag vilket jag nämnde tidigare. Ni ser så taket sviktar. På några ställen ser man ljuset sippra in då man befinner sig uppe på vinden. Vi tror att detta är en lokal variant av bräder som sågats på sågen som fanns i Ängsholmen.

Den ursprungliga bärläkten 1×1,5 tum finns kvar. Den är spikad med 3 tums klippspik. Läktavståndet är 330 mm. De grövre reglarna är underlaget för plåten som pallats upp på sina ställen för att bli vågrät.

Under 70-talets uppregling fanns plast som föll samman i mindre sjok.

Detta är det ursprungliga underlaget för det enkupiga teglet som lades på omkring 1910.

Direkt påbörjades läggningen av träfiberskivorna. Snabbt gick det.

Klockan två var detta takfallet täckt med träfiberskivor, masonit. En timme senare, då vi körde bort plåtarna,  hällregnade det. Brädhögen är nu uppeldad men innan dess drog idoge Halvan ut klippspikarna för eventuellt kommande bruk. Klippspik går bara bra att återanvända.

Så är läget just nu. To be continued.

.


13 kommentarer

Nytt tegeltak

Nu har vi enkupigt tegel på takfallet mot baksidan av huset. Igen. Det var 100 år sedan det lades nytt tegel på det då nybyggda huset. Plåten är bortriven. Dagsläget ses nedan.

Så här såg det ut då byggarna kommit en bit första dagen i juni. Den gamla vindskivan av trä och vattbrädan av målad plåt som flagat, har kapats.

På grund missförstånd började de två byggarna läggning av modernaste takpapp trots att vi föreskrivit träfiberskivor. Nu ligger både papp och masonite på detta takfall. Vi visste att undertaket svackade och ville ha något stadigare än papp på de gamla underlagsbrädorna.

Rivning pågår. Uppreglingen för den styva trapetskorrugerade plåten är som synes betydande på sina ställen.

Underlaget är spontade brädor med vattenspår, typ ”falbrädor”. På sina ställen hade sponten åkt ur.  Den gamla tegelläkten ligger kvar under 70-talets uppregling.

Här en skiss för att tydliggöra takkonstruktionen. Taket är en åskonstruktion, alltså inte uppbyggt av takstolar. Underlagsbrädorna löper från nock till takfot med endast en stödjande ås där emellan. Underlagsbrädorna är klent dimensionerade och har därför börjat svacka mellan stödpunkterna av det tidigare tunga tegeltaket. Man kan förstå varför plåt lades på under 1970-talet. Lätt, tätt. Men fult tycker MrsUniversum.

Först då rivningen kommit till detta skede beslutade vi hur nya konstruktionen skulle göras.

För att få till ett stadigt underlag för tegelpannorna användes stadiga reglar istället för klenare ströläkt. Dimensionen valdes till 2×3 tum (50×75 mm). Nu kommer tyngden att vila på åsarna, inte på de svajande underlagsbrädorna. Ni ser distansen till masoniten som följer bräderna på bilden ovan som är tagen mellan åsarna. Dessvärre får detta konsekvenser för vindskivorna. Jag har inget emot ett  vågigt tegeltak, sådana finns flera av på gårdens byggnader, men det känns bra rent konstruktivt att belastningen hamnar över åsarna och inte på ”falbräderna”.  Detta taket blir ju åter igen tyngre än plåttaket.

Enkupigt tegel från Vittinge (Monier) levereras och lyfts direkt upp på ställningen.

Så här ser en enkupig strängpressad tegelpanna från Vittinge ut på baksidan numera.

Tegelläggningen gick fort, jag hann inte dokumentera hela tiden. Vädret var perfekt för takjobb.

Plåtslagarna ska senare ordna en ränndal.

Ränndalen mot norr. Jag står på frontespisens tak vid fototillfället.

Ränndalen på andra sidan frontespisen. Den här ska få en skopa nertill lite senare.

Så här är galvaniserade plåten i ränndalen vikt.

Skorstensbeslaget ligger löst och har så gjort allt sedan skorstenen murades om för några år sedan.Vi visste ju att taket skulle läggas med tegel i framtiden. Nu är det bara att lyfta plåten och sticka under tegelpannor.

Här är detta takfall klart förutom nock och hängränna. Vi ska ha ny hängränna på denna sida men stuprören behåller vi. Plåtslageri är ett kapitel för sig. Och kolla vindskivan – så jämrans bred, precis som på nya kataloghus. À la mode – ajajaj! Om detta förs livliga diskussioner här i huset ska ni veta! Takkonstruktionen blev ju högre med 3 tums uppregling och med enkupigt tegel. Mer om takdetaljer blir det nog senare då hela taket med detaljer är klart. Vindskivorna är i alla fall målade av Halvan med Ottossons linoljefärg nere på mark.

Att det blev helt nytt lertegel på ena takfallet har med att jag inte orkade stå emot män som menar sig veta allting bäst ;-)  Ibland är det svårt att vara kvinna i byggbranschen, inte minst gentemot sin egen man, haha ;-)  Samtliga av de fyra byggföretag som var här innan anbudslämnande hävdade att gammalt tegel har legat till sig och format sig efter varandra och är ytterst svåra att lägga på nytt om de inte kom i samma ordning som de legat på tidigare tak och att det inte skulle bli tätt. Skitsnack!  Andra argumentet var att det tegel vi hade lagrat på gården inte skulle räcka till hela taket. Struntprat! Jag blev i alla fall övertalad att ta nytt tegel på baksidan, även Halvan tyckte det kändes tryggare.  Att jag inte orkade stå på mej!  Nå, det är i alla fall  lertegel som ligger där och det är tätt.

Takstegen placerade vi nu på baksidan för att slippa se dem från gården. Det blir även lättare att komma åt att inspektera hängrännor på frontespisen och kanske upplevs det tryggare att gå på en yta som är uppdelad i olika delar.

Ränndalens ”skopa” är här provisoriskt ditlagd eftersom plåtslagarna inte gjort den färdig.

Taksteg som hängs över läkten användes. Innan hade vi en metallstege som sotaren klagade på var för smal. Vi tror nog sotarna blir nöjda nu :-)

Tegelraderna mot vindskivor och takfot klamrades fast.

Här har fåglar släppt blåbärsblå kluttar. Mera sådant, jag vill ha ett tak med patina – så snabbt som möjligt.

Då semestern inföll var halva taket plåtklätt och andra takfallet tegeltäckt.  Det ska bli intressant att jämföra de två takfallen sen – det med patina och det med nytt tegel. I skrivande stund är takarbetena inte helt klara. Vi är väldigt nöjda med byggfirman. Det är så lätt med kommunikation då de två byggarna är samkörda och dessutom samma personer som lämnade anbudet, ingen ekonomiavdelning har räknat fram priset. Ingen hierarki alls vilket vi upplevde med nya uthusbygget där glapp i entreprenörens informationsöverföring inom företaget var ett problem. Som sagt vi är nöjda. Dessvärre blev en av killarna allvarligt sjuk under semestern och arbetet måste planeras om med tillfälliga medhjälpare. Det är därför det drar ut lite i tid.

.

.