Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Stormönstrat


Tvätt på tork under äppelträdens kronor.
Jag är förtjust i stora mönster inser jag.

De här dukarna är väldigt bra. Har inte riktigt koll på exakt  hur många jag har, men minst sex stycken blåvita finns. Bomullstyget är kraftigt och kräver mangling efter tvätt. Det köptes in till en födelsedagsfest en gång i tiden.

Rapporten är 60 cm, alltså så brett som krävs för ett kuvert vid sittande bord.  Det gör långbordet lättdukat. Just det här bordet är det gamla tapetseringsbordet lagt på bockar.

Vid sommarkalas på magasinet kommer de till pass ibland, här en midsommardukning.

Annonser


8 kommentarer

Om att vika en duk

Jag köpte för länge sedan flera meter av en relativt gles och bred linneväv ganska billigt. Den använder jag på magasinet där borden är långa, så långa. En så lång duk är svårt att mangla på en liten kallmangel, den blir för tjock för valsen. För att få lite intressant mönster viker jag den lite fuktig i kvadratiska rutor med Halvans hjälp. Sen lägger jag den i torrt och luftat rum i press under en rejäl tyngd tills den torkat.

Gissa om jag gillar det här sättet att vika en linneduk och få den slät och mönstrad på en och samma gång!

Jag hade någonstans hört om det här och ville testa själv. Först förra året hittade jag en bok med avbildningarna nedan på biblioteket: Damast på bordet. Nationalmuseum 19 september – 25 november 1990. En utställningskatalog alltså. Det finns apparater för att pressa dukar lärde jag mej också. Någon som sett en linnepress? En sådan man pressar den kvadratvikta damastduken i.


Borgerlig måltidsscen från 1600-talet. Bordet är dukat med en duk, som är pressad i fyrkantvikning. Familjens medlemmar tycks använda en gemensam långservett att torka händerna i. Ynglingen, som serverar drycken i en glaskupol, har ett handkläde över armen.

Kopparstick och etsning av Abraham Bosse (1602-1676), Nationalmuseum.


Borddukning i borgerlig familj vid 1600-talets mitt.

Kopparstick och etsning av Abraham Bosse (1602-1676),  ”Vintern”, ur en serie med De fyra årstiderna. Nationalmuseum.


Vid Ludvig XIII:s festmåltid i slottet Fontainbleu 1633 ser man hur kungen har sin placering vid ett eget bord under baldakinen, medan de övriga gästerna sitter bänkade vid långbord, som endast är dukade efter ena långsidan. Och – kolla dukarna!

Kopparstick och etsning av Abraham Bosse (1602-1676), Nationalmuseum.


Nu har detta spritt sig till ett litet enkelt sädesmagasin i norra Europa som numera används för sommarfester :-) Bilderna är före min digitalkameras tid.

(Här ser man också varför det aldrig kommer mat på foton av kalasdukningar här på bloggen. Dessa bör tas innan gästerna kommer och med varm mat låter det sig inte göra. Här är kall buffé men istället är spillkumarna täckta med plast tills gästerna kommer. Det blir inga matinspirerande foton av detta :-)) .
.