Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

2020 e.Kr.

Lite om året som gick. Det jag kan nämna är väl att jag inte lidit så mycket av den pågående pandemin som många andra verkar ha gjort. Jag arbetar ju sedan många år hemifrån gården och träffar mina uppdragsgivare i liten grupp i ateljén eller tar bilen till ett möte någon annanstans eller i år med möten även via sociala videolänkar. Jag bor på landsbygden, hämtar frisk luft ute och känner mig inte instängd, kan fokusera på tomt- och husvård om jag vill, promenera i skogen, hade ingen längre utlandsresa inbokad… Men visst är det trist att de fysiska kontakterna med vänner och bekanta fått stå tillbaka under våren och även denna vinter. Läsecirkeln har till exempel gått i ide :-( Och den regelbundna gruppgympan och tabatan är nu satt på vänt. Men den mer tillbakadragna tillvaron har inte känts hopplös, jag har absolut inte svårt att få tiden att gå. Många arkiv har digitaliserats, till nytta för mig som gårdsforskar, släkt- och hembygdsforskar. För övrigt lever jag ju inte allena här så ensam är jag inte .

Det som är kan få mig att höja på ögonbrynen är att fler än någonsin har tittat in till Mitt Universum detta år. Och ändå är Mrs Universum ingen influencer, långt ifrån. Betalda inlägg har jag aldrig haft även om annonser syns på bloggen eftersom jag numera inte betalar för att få bort dem. (Att betala upphörde jag med då jag tänkte sluta blogga , nåt som inte blev av den gången. )

Besökarna har varit många trots problem med att koppla bloggen till Facebook, något som slutade fungera 2020. Besöksantalet har ökat trots att inga kopplingar till några som helst andra sociala medier finns. Mitt Universum började som en byggnadsvårdsblogg, men den typen av inlägg har minskat allt eftersom våra byggnader här i Universumet står allt mer klara. Flera år gamla inlägg läses fortfarande kan jag se. Under pandemin har självbyggeri och byggnadsvård ökat sägs det. Det är säkert därför som besökarna varit fler än någonsin. Hur som helst är jag glad om jag kunnat inspirera några läsare!

Mest besökta inlägg 2020 var: Skrapgaller; Slamfärg inte bara röd; Fönstervadd; Blomma kruka!

Mest lästa över hela tiden jag bloggat är:


6 kommentarer

Dagsläget

Handdukar av hellinne.

Det här fotot tycker jag mycket om. Tricolorens färger i form av tre handdukar som hänger i köket – en röd handduk, en tunn glashandduk och en handduk som mest är prydnad eftersom den, förutom tryckta blå ränder, har en fint personligt monogram med Halvans och min symbol i tunt broderigarn (syns inte på fotot). Alla är vävda i hellinne.

Jag hade bestämt mig för att sluta blogga nu när husets samtliga rum är klara – för vad finns det då att blogga om? Det är också därför som besvärande wordpress-reklam återkommit på sidan. Jag beslöt mig för att inte betala för att få bort den då jag ändå skulle upphöra med bloggandet.

Det är inte inspirationen som tryter utan reella byggnadsvårdshändelser att skriva om. Visserligen har jag haft många ”utfyllnadsinlägg” tidigare eftersom byggnadsvården här har fått ta tid – men att enbart ha ”utfyllnadsinlägg” – som det här – lockar mig inte i längden. Men som ni märker kan jag inte hålla mig härifrån helt och hållet. Varthän det bär vet nog ingen.


8 kommentarer

Minnesvärt

En minnesvärd kommentar jag fått under de många år jag bloggat var den jag fick efter att ha skrivit om kärleken till kossor. I en kommentar beskrev Jag hur man handmjölkar. Och det märktes att det var en som visste och kunde. Ännu minns jag en underbar beskrivning på en vardagssyssla från en tidigare samhällsordning som ingen brukar uttrycka i skrift eftersom det hela var så självklart förr. Något som inte längre är.

Jag

”Sommarflickans sommarmamma tar henne med på långpromenad när vi är på torpet just för att titta på och beundra kor på en bondgård. Jag kommer att tänka på att mamma min har visat mig hur man fick bra grepp om spenarna när man mjölkade: Man sticker in tummen under pekfingret och sen tar man spenen mellan tummen och långfingret. Genom att böja och sträcka på de tre yttersta fingrarna mjölkar man sedan. Jag förmodar att man får mer klämkraft på det här sättet, tummen låser spenen.”

 


En annan kommentator som satte ord på mina oförlösta tankar var när jag skrev om hur svårt jag kan ha för att gamla nyttoföremål framme till prydnad om jag inte ger dem ett användningsområde. Mer specifikt handlade det då om en väggsamlare från 30-40-talet för papper-påsar-korkar-snören. Så vacker men svåranvänd tyckte jag då. Men det tyckte inte Tove. Och hon hade så rätt. Väggsamlaren sitter fortfarande uppe på köksdörren och där har jag papperspåsar, snörstumpar och faktiskt även någon enstaka kork ;-)

Tove /Det Goda Livet

Nej den är inte för mycket… lite puttenuttig javisst, men också en riktig käftsmäll när det gäller konsumtionssamhället förr och nu, om man tänker efter.

 

Så sant!