I tisdagskväll kom jag hem efter två veckors bortavaro. Både livet borta och att komma hem känns bra.
Med mig hade jag en stor bunt med vackert granris och enris. Här saknar jag möjlighet att plocka eget granris. En del av denna grönska ska placeras på en grav där de fem människor som levde här på gården före oss begravdes mellan 1934 och 1966. Den här kyrkogården är vackert vilsam, en plats att kontemplera på.
Edit. HÄR är ytterligare en bild från samma kyrkogård.