Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Ved

MrsUniversum har köpt boken VED. Allt om huggning, stapling och torkning – och vedeldningens själ  av Lars Mytting till Halvan i julklapp. Innan jag slog in den tjyvkikade jag lite. Den tar upp ved ur olika infallsvinklar. Provläs HÄR genom att klicka på bilden som dyker upp. Boken blir troligen julklapp till många flera därför var den slutsåld på flera ställen och andra upplagan nyss utkommen. Och eftersom ja förstår att Halvan sällan läser min blogg är det nog ingen risk att han ser detta före julafton ;-)

Minns mitt första trevande försök med bloggen och hur jag som MrsUniversum beskrev känslan av  Rikedom då vedboden var fylld. Känslan sitter i.

Senaste numret av Byggnadskultur, Svenska byggnadsvårdsföreningens tidskrift var också den mycket bra. Jag nästan sträckläste den i fredagskväll, samma dag den kom. Även det numret, nr 4/2012, handlar om ”Uppvärmning och eldstäder” med artiklar som ”Skorstenar och kanaler”, ”Murarens byxben”, ”Sektionsradiatorer och element”. Hur bra och intressant som helst. Tack för det Byggnadsvårdsföreningen! Nu har jag fått kunskap om skillnad mellan säckdragning (som är den benämning jag använt) och glidgjutning. Jag förnyar mitt medlemsskap förstås.

(En sak är jag dock inte ense om. Det står på sidan 8 att man skulle ha använt fetvadd mellan okopplade fönster vilket jag har svårt att ta till mej. Fönstervadd på rulle är inte detsamma som fetvadd. När jag var liten användes den gulaktiga fetvadden t ex som varmt omslag på sår och den vita, tunna fuktuppsugande fönstervadden användes mellan rutorna på vintern. Dessa typer av vadd är inte jämförbara. I Byggnadskultur visas den kritvita, tunt kardade och fuktuppsugande fönstervadden – inte den tjockare, gulaktiga, fuktavvisande fetvadden.)

 

Annonser


6 kommentarer

Panel – enkelfasspont

Fritidsarbetet avancerar. Den strippade fasaden blev först svart av förhydningspapp som spikades med lister över skarvarna. Vindpappen klamras fast. Den är ånggenomsläpplig och vindtät, förhydningspapp är en sällan använd benämning. Ingen tilläggsisolering gör vi. Panelbräderna grundas med röd slamfärg innan de spikas på plats. Nertill ska vi göra en vattbräda, droppnäsa, som kragar ut över stenfoten.

Det viktiga för oss har varit att enkelfassponten har samma täckande bredd som den förra. Tjockleken är en tum hyvlat= 22 mm. Sist men inte minst viktigt är att baksidan inte får ha några frästa rillor som är så vanligt förekommade i byggvaruhandelns utbud idag. Dåligt och snabbtorkat trä kompenseras genom dessa rillor som gör att panelen inte ska ”slå sig”. När vi hittade ett panel som såg bra ut med de egenskaper vi önskade, köpte vi på oss ett lager. De har nu legat länge och torkat i logen. Att köpa direkt från bygghandeln och sätta upp på väggen kan vara ödesdigert om träet har hög fuktkvot. Då sådan panel torkar åker sponten/fjädern ur noten och vatten tränger lätt in. Så vi hade förberett oss – vi visste att panelbräderna på norrgaveln måste bytas någon gång. Nu blev det tidigare än planerat men inget hastinköp behövde göras.

Fasadarbetet avancerar i sakta mak. Här har bjälklaget nåtts. Lister över pappskarvarna ska spikas på plats. Dessa lister spikas sedan enkelfassponten i. Spiken som används är trådspik. Då det här huset byggdes till 1924 användes också trådspik men på t ex söderfasaden har klippspik använts till panelningen. På ungefär 20 år hade övergången till trådspik inträtt här. Invändigt är snickeridetaljer som socklar och foder i både gamla delen och tillbyggda övervåningen spikade med klippspik. Det gör dem lätt att lossa om man behöver.

Tidigare var panelbrädorna spikade direkt på pappen. Nu får vi 8 mm luftspalt. Åtminstone i teorin. Bra eller dåligt eller plus minus noll?
Efter varje arbetstillfälle täcker vi av med presenningen.

.


1 kommentar

Fönstertätning

I helgen gick vinterboningen av de båda köken i huset av stapeln. På övervåningen blev det som tidigare men i köket nere blev det förändring genom att jag sydde fyra nya ”fönsterkorvar”/dragkorvar/tätningspåsar/sandkorvar.

Lätt som en plätt. Innerpåsar sys av tunt bomullstyg.  Tyget klipptes till med bredden ca 24 cm, dubbelveks och syddes ihop på tre sidor. Längden ska vara åtminstone 10 cm längre än fönsterbredden. Ena kortsidan, ev med stadkant, lämnas öppen. Ytterpåsen sys något smalare för att innehållet ska bre ut sig ordentligt i påsen och smita åt. Mina blev 20 cm som dubbelvikta vilket blir ok med det avstånd mellan fönstren vi har. Jag använde en överbliven stuvbit av Maria Åströms Citrus Limon från Ljungbergs Textiltryck.

Ytterpåsen vänds (till hjälpmedel har man en lång stång, jag tog ett väldigt långt skohorn av trä) och innerpåsen träs i. Man behöver inte stryka sömmen, den slätas ut då påsen fylls med innehåll. Först knyts innerpåsen ihop med ett snöre och änden viks in. Därefter knyts den yttre påsen ihop med ett snyggt snöre. Jag lägger sen änden under påsen så att den aldrig syns på plats.

Men innan påsarna/korvarna läggs på plats…

…måste jag i ena fönstret lägga in en tunn, lös falsbräda och skruva fast den. Huset har satt sig så mycket genom åren att den lilla falsen som finns inte är tillräcklig som anslag för innanfönstren. I vänstra luften är brädan på plats men inte i den högra som synes.

Från andra hållet ser det ut så här. Det här gäller endast ett fönster i hela huset och är inte jobbigt att ha som höstrutin. Nytt fönster har aldrig varit att tänka på :-)

Så är tätningspåsen på plats. Denna gång blev den inte fylld med traditionell sand utan med ris. Det gick åt 5 kg ris till fyra ”tätningskorvar”.

Här ser man att huset satt sig och tidigare ägare hyvlat ner bågarna för att följa förändringen. Spröjarna var en gång i tiden i samma höjd :-)

Det här sättet att täta mellan fönster har använts under lång tid vid sidan om vadd och fönsterlav.  Första skriftliga källan som nämner innanfönster är daterad 1729. Och då gällde det Stenbockska palatset i Stockholm vilket jag beskrivit tidigare.

.


2 kommentarer

Skörd

Det är fint att gå ut i kökslandet för att plocka in snittblommor.

Eftersom vi inte odlar potatis i år finns mer utrymme både för andra ätbara grödor och för snittblommor. Astrar är nytt för i år, en trevlig bekantskap tror jag nog. De som nu blommar såddes sent eftersom första omgången aldrig grodde – det var ju kallt och regnigt på försommaren. Lövkojorna är uselt små och hinner aldrig bli praktfulla – men de doftar så gott. Gladiolus, javisst! Ringblommor självklart, jätteeterneller odlar jag i år igen efter att förra året ha omvärderat dem fullständigt till något jag känner positiva vibbar inför.

Hoppas frosten dröjer ett tag till!

I helgen sätter jag in några av innanfönstren och har sytt fyra nya ”sandkorvar” för tätning mellan rutorna. Fast denna gång ska jag testa att fylla dem med ris.  Det är inte lika tungt men borde kunna fungera även detta för tätning och att ta upp ev fukt. Ni ska få se dem framöver.

.


8 kommentarer

Vi kan om vi vill

Jag bläddrade nyligen i gamla fotoalbum med pappersbilder och där kan man se att vi har gjort runda vedkastar här i Universumet, jodå…  Två år i rad staplade vi sådana här.

De stod på vedbacken och det var innan innan hönshuset blev mitt arbetshus. Byggnaden är då fortfarande klädd med röd plåt.

Träden hade Halvan avverkat och kapat, vi hjälptes åt att klyva och stapla. De här travarna gjorde att grannen med svärson kom knallande över åkern för att titta vad vi åstadkommit. Det gladde oss att de förstod vilket arbete som låg bakom :-)

Träden huggs på vintern och man kapar, klyver och travar veden för torkning före midsommar. Sen ska veden in i vedboden före höstregnen. Det är mycket arbete för så kort tid med vackra ”element” på gården. Lämnar man dem där de är och hämtar man ved från dem under vinterhalvåret så förstör man toppen som täckts med vedträn på ett speciellt sätt som regnskydd. Åsså blöts upp all ved som torkat under sommaren vilket gör arbetet med torkningen ogjort. Ju. Gamla, grånade runda vedkastar är för mej tecken på felbehandlad ved :-) Nu har vi i två år köpt färdigkapad ved. Denna vecka kommer ett lass björkved som vi ska trava in i vedboden. Jag är inte främmande för att stapla en rund vedkast igen framöver något år. De är så granna…

En av mina allra första poster handlade om ved som rikedom och lycka :-)

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,


5 kommentarer

Älskade kök!

Nu har vi bott med detta kök sedan sommaren 2005 och MrsUniversum är fortfarande lika förälskad i det. Vi trivs verkligen här.

Trots att julhelgen varit blöt och blåsig är det ombonat inne i vårt skeva, lutande underbara kök. Lutande golv kommer det att fortsätta vara vad andra än må anse  – vi har bestämt oss för att leva på detta husets villkor :-)

Fina födelsedagspresenten tänds bara vid speciella tillfällen :-) Under julen ska det vara många stearinljus tända i vårt hus.

På den här fönsterbrädan kan det inte stå krukväxter då radiatorn är igång. Det får bli några röda bärkvistar över julen istället. Våran katt gillar att ligga här också. Men fram till början av december eldade vi bara i kamin, spisar och kakelugn. Så länge har vi aldrig väntat med att köra igång radiatorerna.

Och aldrig förr har väl Halvan krattat grusgången på julaftonen…

.


2 kommentarer

Dörr på glänt…

…men bara korta stunder. Nu vill vi ha den goa värmen kvar inne i huset och de stängda dörrarnas period har inträtt. Det gäller ytterdörr såväl som innerdörrar mot farstun. Det dröjde ovanligt länge i år på grund av den varma hösten men nu i veckan hade vi för första gången minusgrader även på dagen. Farstun kan man också kalla svale, det är ju svalt där men inte frostigt. Jag tycker faktiskt om att huset och dess invånare följer årstiderna. Nu blir det ombonat och  i maj då dörrarna kan stå öppna, är glädjen stor över förändringen. Det är en viktig hållpunkt varendaste år, nästan som en rit som  sammanfaller med borttagningen av innanfönstren.

Det är bara katten som nu får ett mindre fritt rörelsemönster – hon kan ju inte öppna dörrar.

.


8 kommentarer

For ever

Evighetsblommor. För evigt.

Eterneller. For eternity. Immoreller. Immortal.

Tantblommor.


Jätteeternell,  latin Bracteantha bracteata.

Det är första gången jag odlat dem.  Jag ville återuppliva barndomsminnen genom att så dem i våras.  Hur lättodlade som helst. För mej är detta verkliga tantblommor, har aldrig gillat dem.  Förrän när jag skördade just de här. Så är jag då tant enligt mitt sätt att se det :-)  De fick sin plats i det lilla farstufönstret. Men utan fönstervadd. Säkert. Ni ser ljuset från fönstret där de ligger längst bort på bilden här under.

Så det kan bli.

.Så HÄR enkelt kan man fixa ett innanfönster på ett finurligt sätt.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


3 kommentarer

Jakten på kilowatten

Tisdag den 25 oktober arrangerar bland andra Byggnadsvårdsföreningen en seminariedag i Stockholm om energi i småhus – Jakten på kilowatten. Den kan nog bli bra. Läs mer HÄR.

Har du inte möjlighet att gå,  eller vill du förbereda dig, eller om du bara vill läsa en skitbra artikel om hur man kan ordna värmen i ett gammalt hus utan att förstöra byggnaden fullständigt, kan du läsa  Jakten på kilowatten – Om konsten att överleva framtiden i ett gammalt hus, skriven av Björn Ohlén.

I början av mitt bloggade, i december 2008, länkade jag till denna artikel och den står sig exakt lika bra idag. LÄS DEN!

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


6 kommentarer

Skir höstsol

Hösten är skön.

Här i Universumet  förbereds för att sätta in innanfönster, några hamnade på plats redan i söndags. Resten kanske kommer på plats nästa helg, men inte på lördag för då ska vi ut på världens mest spännande utflykt om vädret tillåter. Passade på att putsa ytterbågarnas rutor redan i helgen för att fördela arbetsinsatsen. De första innanfönstren här i landet kan dateras till 1729, tänk bara…

Ett gammalt husmorstips är att inte putsa fönster då solen lyser på rutan för då blir det blir flammigt.

VARSEL
.
Fastän ögat ännu inte märker
vart hösten hunnit
– oro i blodet har
kastande
vindilar väckt

Toshiyuki

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,


3 kommentarer

Helgens rödfärgning

I helgen rödfärgade jag några väggar igen. Det känns så kul och överkomligt då man tar det i etapper. Så lätt att sätta igång då jag inte behöver ha några  funderingar om kulörbyte. Sådan här målning är min grej.

Två gamla oanvända ESAB– kepor hittades i en låda i Halvans outsinliga (?) ”förråd”. Den ena blev min huvudbonad vid rödfärgningen. Snygg va?

I maj fixade vi till en enkel sidovägg/insynsskydd till vedboden som ligger ihop med det gamla traktorgaraget från 60-talet. MrsUniversum ville ha det lite enhetligt men inte tjusigt. Bondgårdsupplevelsen får inte övergå i något perfekt som aldrig fanns då gården var levande med kreatur. Vi tog olika brädor ut brädförrådet, vissa med vankant och kvisthål.

Veden är travad sedan länge (man säger att den skulle vara inne före midsommar) och nu är den välventilerade vedbodväggen och garaget åt samma håll rödfärgade. Vips så ser det prydligare ut. (Resten av garaget får bli en senare fråga.) Jag rödfärgade även de delar av ladugården och mjölkrummet som vetter mot hönshuset/ateljén. De och vedboden ströks med den billigare röda falurödfärgen, medans magasinsgaveln som också rödfärgades, fick den ljusröda kulören. Vi har bestämt att bostadshus och de två byggnaderna i vinkel mot detta blir ljust faluröda, alla övriga röda hus målas med den vanliga något mörkare faluröda kulören.

Den urgamla hopfällbara sågbocken får stå under taksprånget.  Visst är den vacker? Den har använts här på gården under många år, numera ganska sällan. De två senaste åren har vi köpt färdigkluven ved och när vi avverkar används den eldrivna kapen och vedklyven mestadels. Men kvar blir det hjälpmedel som David använde här på gården för länge sen.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


2 kommentarer

Vilsamt regn med åska

Igår var det så  skönt med regn en hel dag och mullrande, blixtrande åska en del av tiden. Att kura eller jobba inomhus till. Halvan har fortfarande semester här hemma och eldar i kökets vedspis så en härlig värme och ett hemtrevligt knastrande hörs. Livet är gott att leva!

På kvällen såg vi ett bra tv-program under en timme. Vackert, verkligt, smärtsamt. Bondens tid på jorden kan ses på svtPlay en månad framåt. Rekommenderas å det varmaste.

En gammal men oanvänd Odal-keps kom fram ur gömmorna i början av denna vecka. Vi gillar den här sortens kepor.