Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Stort

I morse var här inte stillhet. In på gården dundrade detta fordon:

Byggarna kom vid 7 och en kvart senare den här saken. De gamla handslagna teglen fick göra en kort resa till slutstationen – taket där de ska läggas. Två pallar står nu på ställningen, den tredje nedanför för att inte tynga ner ställningen för mycket. MrsUniversum får dock vänta tills imorgon innan tegel börjar läggas.

Det här fordonet (jag har ingen aning om vad det kallas) är mycket smidig trots sin storlek. Själv skulle jag aldrig ha vågat beställa hit det därför att härifrån backar slamtömningsbilen då den kommer en gång per år och kommunens sophämtningsbil kör inte hit för den kan inte vända här på tomten.

Ser ni den hamlade almen?

.

Annonser


Lämna en kommentar

Taktegel med patina

Här står det enkupiga taktegel jag sorterat och väntar i fyra Europapallar med två lager.  Knappt tre kommer att behövas på takfallet mot gården. Ännu mera enkupigt handslaget tegel finns här i Universumet, men inte fler pallar.

Det här teglet är inte bra återanvänt, det är åter återanvänt. Re-recyclat. På ladugården som vi plockade ner det ifrån låg teglen på ett omläktat vasstak. Precis som teglet på lagårdstaket här i Universumet gör. Men före dess hade teglen tydligtvis legat på ett tak med öppen läkt och varit understruket, det vill säga hade tätats underifrån med kalkbruk. Ett sätt som är vanligt i Skånes stenbyggeri.

Det ska bli intressant att se hur det går att lägga och hur det kommer att se ut på taket! Imorgon, måndag, fortsätter takjobbet om det är uppehåll.

För övrigt har helgen varit trevlig. På lördag var vi med skepparklubben Delfin på en liten tur på Göta kanal. Inatt var det ett fantastiskt vackert åskoväder med blixtsken som jag nog aldrig sett maken till. Jag vaknade klockan 3.30 av starkt ljussken gång på gång och till sist ett buller. Det var molnigt och blixtarnas ljus lyste upp hela himlen ett i ett, men de zigzagformade blixtarna var dolda ovanför molnen. Jag sprang ut för att dra ur kontakterna till våra datorer. Det var mäktigt att röra sig över gårdstunet som i blinkande dagsljus med stora varma regndroppar som började falla. Detta måste kunna kallas ljungande blixtar. Efter drygt 1/2 timme var det över. Upplevelsevärt…

Idag har vi hamlat almen på gårdstunet och påbörjat kantskärning av grusgången, Halvan fortsätter arbeta med salsfönstren. Regnskurar fick mej att avbryta jobbet med gången för att gå in och göra supergoda vegetariska squashbiffar. Till detta kokt potatis som jag tog upp i fredagskväll.


Lämna en kommentar

Skrot med värde

Vårt plåttak är nu ett minne blott. Vi hade lovat byggarna att ta hand om allt byggskräp själva. Då det gällde plåten fick vi tips av dem att köra det till metallskroten istället för till kommunens stora återvinningscentral. Det gjorde vi i två omgångar, den första före semestern, den andra i fredags.

Här är gårdssidans aluminiumplåt samlad för bortforsling.

På vägen till skroten kom hällregnet, bara en timme efter att byggarna täckt klart. Vilken tur att träfiberskivorna var fastspikade på takfallet där plåtarna legat!

För aluminiumplåtarna från gårdssidans takfall fick vi 620 kronor. För plåttaket totalt blev det nästan 1200 pengar. Tack och bock!

.


3 kommentarer

Å andra sidan

På fredagmorgonen den 19 augusti började rivningen av plåttaket mot gården.  De två ställningarna flyttades dagen innan till var sin sida om farstukvisten.

Detta är sista bilden på huset med trapetskorrugerat plåttak. Underbart skönt att den eran är förbi!

Plåten väck. Solen skiner från blå himmel.

Underlagsbrädorna är alltså av typen spontade  ”falbrädor” med vattenspår för avrinning.  Tjockleken är 25 mm, bredden mätte jag till 85 och 130 mm täckande bredd. Brädorna är lite väl klena för att de tre åsarna ska räcka som underlag vilket jag nämnde tidigare. Ni ser så taket sviktar. På några ställen ser man ljuset sippra in då man befinner sig uppe på vinden. Vi tror att detta är en lokal variant av bräder som sågats på sågen som fanns i Ängsholmen.

Den ursprungliga bärläkten 1×1,5 tum finns kvar. Den är spikad med 3 tums klippspik. Läktavståndet är 330 mm. De grövre reglarna är underlaget för plåten som pallats upp på sina ställen för att bli vågrät.

Under 70-talets uppregling fanns plast som föll samman i mindre sjok.

Detta är det ursprungliga underlaget för det enkupiga teglet som lades på omkring 1910.

Direkt påbörjades läggningen av träfiberskivorna. Snabbt gick det.

Klockan två var detta takfallet täckt med träfiberskivor, masonit. En timme senare, då vi körde bort plåtarna,  hällregnade det. Brädhögen är nu uppeldad men innan dess drog idoge Halvan ut klippspikarna för eventuellt kommande bruk. Klippspik går bara bra att återanvända.

Så är läget just nu. To be continued.

.


13 kommentarer

Nytt tegeltak

Nu har vi enkupigt tegel på takfallet mot baksidan av huset. Igen. Det var 100 år sedan det lades nytt tegel på det då nybyggda huset. Plåten är bortriven. Dagsläget ses nedan.

Så här såg det ut då byggarna kommit en bit första dagen i juni. Den gamla vindskivan av trä och vattbrädan av målad plåt som flagat, har kapats.

På grund missförstånd började de två byggarna läggning av modernaste takpapp trots att vi föreskrivit träfiberskivor. Nu ligger både papp och masonite på detta takfall. Vi visste att undertaket svackade och ville ha något stadigare än papp på de gamla underlagsbrädorna.

Rivning pågår. Uppreglingen för den styva trapetskorrugerade plåten är som synes betydande på sina ställen.

Underlaget är spontade brädor med vattenspår, typ ”falbrädor”. På sina ställen hade sponten åkt ur.  Den gamla tegelläkten ligger kvar under 70-talets uppregling.

Här en skiss för att tydliggöra takkonstruktionen. Taket är en åskonstruktion, alltså inte uppbyggt av takstolar. Underlagsbrädorna löper från nock till takfot med endast en stödjande ås där emellan. Underlagsbrädorna är klent dimensionerade och har därför börjat svacka mellan stödpunkterna av det tidigare tunga tegeltaket. Man kan förstå varför plåt lades på under 1970-talet. Lätt, tätt. Men fult tycker MrsUniversum.

Först då rivningen kommit till detta skede beslutade vi hur nya konstruktionen skulle göras.

För att få till ett stadigt underlag för tegelpannorna användes stadiga reglar istället för klenare ströläkt. Dimensionen valdes till 2×3 tum (50×75 mm). Nu kommer tyngden att vila på åsarna, inte på de svajande underlagsbrädorna. Ni ser distansen till masoniten som följer bräderna på bilden ovan som är tagen mellan åsarna. Dessvärre får detta konsekvenser för vindskivorna. Jag har inget emot ett  vågigt tegeltak, sådana finns flera av på gårdens byggnader, men det känns bra rent konstruktivt att belastningen hamnar över åsarna och inte på ”falbräderna”.  Detta taket blir ju åter igen tyngre än plåttaket.

Enkupigt tegel från Vittinge (Monier) levereras och lyfts direkt upp på ställningen.

Så här ser en enkupig strängpressad tegelpanna från Vittinge ut på baksidan numera.

Tegelläggningen gick fort, jag hann inte dokumentera hela tiden. Vädret var perfekt för takjobb.

Plåtslagarna ska senare ordna en ränndal.

Ränndalen mot norr. Jag står på frontespisens tak vid fototillfället.

Ränndalen på andra sidan frontespisen. Den här ska få en skopa nertill lite senare.

Så här är galvaniserade plåten i ränndalen vikt.

Skorstensbeslaget ligger löst och har så gjort allt sedan skorstenen murades om för några år sedan.Vi visste ju att taket skulle läggas med tegel i framtiden. Nu är det bara att lyfta plåten och sticka under tegelpannor.

Här är detta takfall klart förutom nock och hängränna. Vi ska ha ny hängränna på denna sida men stuprören behåller vi. Plåtslageri är ett kapitel för sig. Och kolla vindskivan – så jämrans bred, precis som på nya kataloghus. À la mode – ajajaj! Om detta förs livliga diskussioner här i huset ska ni veta! Takkonstruktionen blev ju högre med 3 tums uppregling och med enkupigt tegel. Mer om takdetaljer blir det nog senare då hela taket med detaljer är klart. Vindskivorna är i alla fall målade av Halvan med Ottossons linoljefärg nere på mark.

Att det blev helt nytt lertegel på ena takfallet har med att jag inte orkade stå emot män som menar sig veta allting bäst ;-)  Ibland är det svårt att vara kvinna i byggbranschen, inte minst gentemot sin egen man, haha ;-)  Samtliga av de fyra byggföretag som var här innan anbudslämnande hävdade att gammalt tegel har legat till sig och format sig efter varandra och är ytterst svåra att lägga på nytt om de inte kom i samma ordning som de legat på tidigare tak och att det inte skulle bli tätt. Skitsnack!  Andra argumentet var att det tegel vi hade lagrat på gården inte skulle räcka till hela taket. Struntprat! Jag blev i alla fall övertalad att ta nytt tegel på baksidan, även Halvan tyckte det kändes tryggare.  Att jag inte orkade stå på mej!  Nå, det är i alla fall  lertegel som ligger där och det är tätt.

Takstegen placerade vi nu på baksidan för att slippa se dem från gården. Det blir även lättare att komma åt att inspektera hängrännor på frontespisen och kanske upplevs det tryggare att gå på en yta som är uppdelad i olika delar.

Ränndalens ”skopa” är här provisoriskt ditlagd eftersom plåtslagarna inte gjort den färdig.

Taksteg som hängs över läkten användes. Innan hade vi en metallstege som sotaren klagade på var för smal. Vi tror nog sotarna blir nöjda nu :-)

Tegelraderna mot vindskivor och takfot klamrades fast.

Här har fåglar släppt blåbärsblå kluttar. Mera sådant, jag vill ha ett tak med patina – så snabbt som möjligt.

Då semestern inföll var halva taket plåtklätt och andra takfallet tegeltäckt.  Det ska bli intressant att jämföra de två takfallen sen – det med patina och det med nytt tegel. I skrivande stund är takarbetena inte helt klara. Vi är väldigt nöjda med byggfirman. Det är så lätt med kommunikation då de två byggarna är samkörda och dessutom samma personer som lämnade anbudet, ingen ekonomiavdelning har räknat fram priset. Ingen hierarki alls vilket vi upplevde med nya uthusbygget där glapp i entreprenörens informationsöverföring inom företaget var ett problem. Som sagt vi är nöjda. Dessvärre blev en av killarna allvarligt sjuk under semestern och arbetet måste planeras om med tillfälliga medhjälpare. Det är därför det drar ut lite i tid.

.

.


9 kommentarer

Kila runt hörnet…

Minns ni denna bild som jag visade för inte så länge sen:

Det är detta som döljer sig om hörnet:

Det ska åter igen komma enkupigt tegel på bostadshusets tak.

Som vanligt är inte alltid verkligheten så lätt som tanken.  Det gamla teglet vi plockade ner från en lagård för ett par år sedan kommer inte att täcka alla takytor.  Ett beslut jag kan uppleva visst missnöje med, men som de andra inblandade är oerhört glada över ;-)  Takkonstruktionen är ett åstak med kroppås och två åsar till per takfall. Eftersom underlaget är svajigt måste bärningen förstärkas vilket får en del följdverkningar.

Vi har hjälp med detta och ena takfallet läggs nu. Efter semestern är denna täta och mycket funktionella men oerhört FULA trapetskorrugerade aluminiumplåt ett minne blott. Det ser jag fram emot.

Det finns mycket att skriva och berätta om detta men det får vänta. Just nu finns annat att hugga tag i.

.


5 kommentarer

Fotbräda

Fotbrädor tycker jag generellt inte om. Nej, så är det. Men ofta behövs de för att täcka av takkonstruktionen och min motvilja beror kanske på att de lätt överdimensioneras och dessutom täcker takstolstassarna. Inklädda takfötter kommer över huvud taget inte på tal här!!!

Jag tycker mycket om smäckra takfötter, tunna takskägg, som HÄR.

Därför gjorde vi så här på baksidan av nya uthuset: fotbrädan spikas i nederta bärläkten och dikt den spontade underlagsbrädan. Den når bara ett par millimeter nedanför underlagsbrädan och absolut inte ända upp till takteglens undersida DÄRFÖR att här ska TORNSEGLARE och andra småfåglar kunna komma in och bygga bo. Vi vill gärna ha fåglar här…

Här är takfotsbrädan på gång. De triangelformade öppningarna är för att ev. vatten som tränger in ska hitta en väg ut. Utöver detta ger de brädan (som jag ju helst vill vara utan)  ett lättare intryck och en rytm . På framsidan, där hängränna satts upp, har vi ingen fotbräda över huvud taget.

Här på baksidan sitter ingen hängränna eller stuprör alls. Vattnet droppar rakt ner på marken, på det gräs som inte etablerat sig fullt ut ännu. Detta droppande tycker jag är en bra och traditionell lösning som finns/fanns på många äldre bostadshus. Ingen risk för koncentration av vatten vid rörets utlopp. Det är särskilt viktigt på liggtimrade byggnader där hörnstenarna är det som håller huset i våg och där sättningsskador kan vara olyckliga. Att sätta upp avvattningssystem på äldre byggnader utan reflektion, ger inte alltid det resultat man tänkte sig. Det kan koncentrera skadorna istället för att eliminera dem.

Det vi gör här, och som kan diskuteras, är att måla fotbräda och vindskivor röda och att vita knutbrädor saknas. På tvättstuga och drängkammare som nya uthuset hänger ihop med, är fotbrädor och vindskivor vita. Även knutarna var vita före 2001, då plåten plockades bort gjorde jag det valet så där faller MrsUniversum för rådande mode. Ofta kan man se hus antikiseras med röda knutar samt ockragula fönstersnickerier och ytterdörr. Något som ska påminna om vår uppfattning om 1700-talet. Förra sekelskiftet, nationalromantiken, hade inte de idealen. Ändå är det bara fönsterbågar/fönsterkarmar som blir vita på vårt nya uthus. Vita knutar finns fortsättningsvis kvar på flera byggnader och på bostadshuset, där knutbrädorna ska bytas ut, kommer de att förbli vita.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


5 kommentarer

Lagt tak ligger

På nya uthuset har vi  lagt  tegeltaket själva med återanvänt tvåkupigt tegel. Nocken la vi på det speciella sätt som nockarna på de andra uthusen på gården är utförda med överskjutande tegelpannor från ena hållet.  På fallet mot gården ligger strängpressat och formpressat tegel, tillverkat på nu nedlagda tegelbruk som Årby i Hållsta. Har man blandade typer sorteras de och läggs lämpligen i ”kolumner”  ihop från takfot till nock. Det är bättre än att lägga typerna samlade i rader.

På takfallet mot åkrarna ligger strängpressat tegel från Vittinge och Heby som vi köpte på Blocket. Visst är det lite plock, pussel och uträkningar att lägga, men omöjligt är det på inget sätt. Jag visar en bildkavalkad.

Ströläkt och bärläkt 25×38 mm. Takpappen byggarna valde är T-tak YAP Super. Överskjutet på nocktegel ungefär 100 mm. Det är förstås viktigt att börja rätt vid vardera takfot för att få till överskjutet.

”Halvan” borrar hål för fastspikning av hela raden överskjutande tegelpannorna i bärläkten.

Det här blev klart i maj vecka 20, sen åkte vi norrut några dagar. Fönstren är levererade. Nu väntar vi på byggarna som väl borde komma och göra klart sin del.

Taket på tvättstuga med drängkammare var en av förebilderna. Det har legat i så där 90 år nu.

Där ligger teglet på underlagsbrädor på förvandring,  läkten är spikad i dem. Även så kallade bakar med bark har använts. En del skräp har samlats men taket är tätt! Nedan en närbild.

Och så här ser lagårdstaket ut. Tegeltaket är läktat ovanpå vasstaket som finns kvar under. Mjölkkammaren fick nytt papptak 1997. Teglet på utedass med redskapsbod la ”Halvan” om ifjol med träfiberboard under, se här.

Lövkompost och varmkompost finns där gödselstacken låg då här var riktig bondgård. Den ligger i skuggan av loge, dass, ek och fläder så fukten behålls och komposten fungerar därför bra. ”Halvan” är en hejare på kompostering och talar alltid så väl om ”sina” maskar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


2 kommentarer

LockpåLockpåLockpå…

Titta! Här är ett tak med lock från tomfat. När jag skrev om tak av utbankade tomfat kommenterade Annika i Värmland att hon sett ett tak med plåtlock  i sin närhet men när hon kollade dagsläget hade plåten bytts ut. De här bilderna som jag skannat av tog jag på resa i norra Sverige. Här har vi kommit till Lule Gammelstad. Där finns ett tak med lock från tunnor lagda som fjäll. Efter hand antar jag att de strukits med t.ex. kallasfalt. Häftigt tycker jag. Byggnaden är något slags ekonomibyggnad.

Det här är ett tak som inte försvinner hur lätt som helst –  det finns  inom  Gammelsta´n som är en kyrkstad och är ett av vårt lands världsarv. Kyrkstan en stor klunga småstugor med smala gator runt kyrkan. Dit reste man för att gå i kyrkan vissa kyrkhelger. De norrländska avstånden är långa och man behövde övernatta för att hinna med resa,  kyrkbesök samt träffa andra för informationsöverföring. Längs norrlandskusten finns flera kyrkstäder.

Någon person hade några plåtlock från calcium-tunnor över. Tja, varför inte lägga dem på uthustaket?  Hur häftigt som helst. Coolt tycker MrsUniversum. Riktigt najs!

För övrigt finns här i kyrkstan många stugor som har svart trapetskorrugerad plåt på taken. Det här är nog det enda världsarvet med det takmaterialet. NJA, Norrbottens järnverk, var tidigt ute med att producera så´n plastbelagd plåt. Det är lokalproducerat och därför använt i mängd i kyrkstan. Men inte går det upp mot taket ovan. Aldrig.
.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


4 kommentarer

Tomfat på tak

Idag på lunchen köpte jag säsongens första kulglass. Bara 2 kulor för det var lite kallt. På väg tillbaka till jobbet tog jag en omväg. Körde vägen förbi Universumets ”tvillinghus” som ligger i en ekbacke det också. Planlösningen är en korsplan med murstocken mitt i huset, troligen samma byggnadstid men med korspostfönster. Jag tycker nog det är lite elegantare än spröjsade sexdelade rutor.  Här bor ett äldre par kan man se, för en ramp har byggts upp till entrén – någon har blivit mindre rörlig.

Men det är inte det som gjorde att jag valde att stanna för att fotografera.

Nej, det är byggnaden i förgrunden. En jordkällare. En jordkällare med plåttak. En jordkällare med plåttak av utbankade tomfat!!! Det är sån´t jag gillar grymt mycket. Från ett tidevarv då man var sparsam och allt togs tillvara. Jag har cirka tio år gamla analoga bilder på detta tak. Då pratade jag med farbrorn som undrade vem jag var som stannat för att fota.

Antar att han blev lite förvånad över mitt intresse. Då var mycket mer skräp och nerfallna löv på taket. Det var lite mer osynligt. Jag förklarade att detta var en byggnadteknisk intressanthet, ja kulturhistoria…  Kanske gjorde jag honom lite stolt för han tycks ha hållit efter löv, barr och mossor ganska bra.

Det finns ett till källartak av samma typ på en näraliggande bondgård. Så förgängligt. Snart skuggor och borta. Det tycker jag är trist. Detta om något visar på livets villkor förr.

Jag har fler pappersbilder på tak av utbankade tomfat från ett par, tre platser till i Sverige. Detta här, Dalarna, Hälsingland, Norrbotten. Det är alltså inget specifikt för den här trakten. Får jag bara tid kanske ni får utstå flera tomfatstak för det här tycker jag är roligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


9 kommentarer

Absoluta toppen

Från det nya uthustaket ser man nocken på tvättstugan på nära håll. Här syns att överskjutande taktegel på norrsidan möter sydsidans tegel. Från norr kommer de hårdaste vindarna, därför ligger de så här. Den översta raden på var sida är spikade. Den här läggningen har legat sen 20-talet utan omläggning. Underlaget är brädor på förvandring med bärläkt ovanpå.

Taket är tätt och det finns ingen anledning att täcka av nocken på annat sätt!!! I nocken kommer få regndroppar in, det viktiga är att ha tätt nere vid takfoten där hela takfallets vatten kommer rinnande! ”Sörmlandsnock” säger sig Halvan ha hört nocklösningen kallas. Den är relativt lokal vad jag har förstått. MrsUniversum älskar lokala byggtraditioner…

Vi tycker det är tråkigt att den här typiska och gammeldags nockläggningen av taktegel försvinner. Tak rivs, nocktegel används ifall tegel över huvud taget läggs på taken. Det här är en läggning som hör till de allra tidigaste tegeltaken, innan man hade uppfunnit nocktegel. Jag antar, utan att ha forskat djupt i detta, att läggning med överskjutande nockpannor finns i den del av landet där taktegel började tillverkas.

(Innan nocktegel användes kunde även två hopspikade, vinkelställda brädor läggas som skydd över nocken. Så var det på mitt Universums bostadshus då det var nytt. Och så tänker vi oss att det ska bli framöver.)

Ganska snart efter att MrsUniversum och Halvan träffats, ställde han en fråga om hur jag tyckte att nocken på en gammal ängslada skulle läggas. Han var involverad i omläggningen av tegeltaket med just den här typen av läggning och frågan om nocktegel eller ej hade aktualiserats. MrsUniversum var fullständigt oförstående. Nock utan nocktegel eller brädor – existerar det? Halvan berättade om sömnlösa timmar då han funderat över detta. Knäppgök eller? tänkte MrsUniversum men så småningom förstod hon vad det handlade om – och då föll hon pladask. Vilken man! Vem förutom han i bekantskapskretsen funderar över gamla tegeltaks traditionella nocklösningar och vill bevara dem. Jajamen, nu är vi gifta. Med flera hus med överskjutande nocktegel i vår ägo. Nice…

Aldrig har jag sett den här nocklösningen närmare beskriven i byggnadsvårdslitteratur, inte heller hos länsmuseet/-museerna. Därför kommer här är ett TIPS till bebyggelseantikvarierna – se till att överskjutande tegelnockar bevaras genom att INFORMERA om den! Det är åtminstone en början.
.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,