Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Höstgöra

I helgen satte vi innanfönstren på plats. Det är oerhört skönt att ha det gjort eftersom det tar en del tid då fönstren samtidigt putsas.

Mellan fönstren ligger dragkorvar som vanligt. Utom i kammaren där vi målade i somras och där jag inte vill lägga något tungt denna vinter.
Innerbågarna hålls på plats med koppelskruvar som skruvas i mittposten.

Det är så skönt att veta att värmen behålls inomhus fastän radiatorerna inte är påslagna än. Det är ju även därför som pelargonerna fortfarande trivs på fönsterbrädan. När radiatorerna körs igång åker krukväxterna ut till vinterförvaringen.

Passade också på att sy ett nytt kuddvar till kökssoffan av en vacker stuvbit från Frösö Handtryck köpt second-hand.

Att komma ner i ett soligt kök för frukost är en härlig och lite obeskrivbar känsla. Bara vetskapen att innanfönstren är på plats gör att köket upplevs ombonat.

Övervåningen blev också vinterbonad förstås. Jag brukar se till att inte putsa fönstren när solen lyser på dem, de blir lättare skäckiga då, det är gammal traderad kunskap.

Här lite fler tips ur ett häfte från 1951 då det fanns hemmafruar, utsnittet är återfunnet på nätet:

Annonser


1 kommentar

Evangelium enligt marknaden

Kapitalismen molekyliserar oss
Skapar misstro mellan oss
Döljer vår intressegemenskap
Förtingligar vårt liv
Bryter ner vår solidaritet
Skymmer våra genuina livsvärden
Påtvingar oss artificiella behov

Claes Andersson
ur  Det är inte lätt att vara villaägare i dessa tider, 1969.






Vad är gemenskap, solidaritet, omtänksamhet, välvilja…


3 kommentarer

Tiden är bara ett ord


Jag är ensam hemma, ”seglaränka”, sen en vecka tillbaka och håller på att avsluta utplaceringen av böcker i bokhyllorna i kammaren på kvällarna. Böckerna som togs bort därifrån när vi körde igång med ytskikten för länge sedan. Nu är kammaren klar och användbar igen. Och då inträffar förstås det som jag insåg för länge sen – glädje över att finna ”gamla vänner”. Så nu blir mina kaffepauser längre än 15 minuter. Jag återfann Herodotos historia där han, som kallas historieskrivningen fader”, beskriver kriget mellan perserna och grekerna men börjar med att beskriva tiden innan dess. Jag har tidigare läst 7:e  boken där Xerxes´ krigståg mot Hellas beskrivs med bland annat brobygge över Hellesponten, stormförstörelse, nytt brobyggande och trupperna med ett otal olikt klädda och beväpnade folkslag tågar däröver. Det är OERHÖRT intressant. Slaget vid Thermopyle 490 fvt och vid Salamis 480 fvt är viktiga historiska världshändelser. Nu inser jag att boken bör läsas från pärm till pärm, just nu handlar det om när Kroisos (Krösus) ingår förbund med Sparta.

Till Herodotos historia har jag Atlas till världshistorien som också kom upp ur en flyttlåda. Den innehåller några få kartor över Sverige men största delen är tagna ur tyska Westermanns Atlas zur Weltgeschichte som är ovärderlig när de gamla världsrikena ska placeras geografiskt.

Och som skön kontrast till detta, när det blir för många namn och riken att ta in – då tittar jag i några låneexemplar av Scandinavian Retro som lärorik avkoppling.

Tror jag skulle kunna framleva resten av mitt liv så här :-)


6 kommentarer

Vår tid är nu


Arbetsplatsen flyttar ut när värmen kommer.

Ett av de gamla trädgårdsborden ska målas då två ribbor bytts ut och färgen skrapats bort upptill. Resten sitter bra. Kromoxidgrönt som förr. Fuskjobb säger Halvan som hade sett att samtliga ribbor lossats och ytan skrapats och inoljats även där. Men denna gång ger han med sig, det får bli så här eftersom det finns SÅ mycket annat att ta tag i :-)

Vädring ute under tak har gjorts i omgångar. Samtidigt byts till sommartäcken. Men innerfönstren får sitta kvar ett tag till.


5 kommentarer

Bortglömd


Pilbräken (alt. Hjärtbräken) lat. Hemionitis arifolia

När vi åkte till snön i december tog jag som vanligt med mig de känsligaste krukväxterna, där ibland ormbunken på bilden. Den har varit den bästa av krukväxter, känslig men lättreparerad när jorden blivit lite för torr. Repar sig snabbt och är glatt grön. Sporbladen (utanför bild) är stolt uppkäftiga på högre stänglar och sporgömmorna väl synliga på undersidan. En snygging och ovanligt lättskött för att vara ormbunke.

Men gissa vad som hände – jag glömde att stoppa ner den i växtlådan inför hemresan. Den står kvar utan att få vatten. Den dör. Det känns som att låta en vän förtvina. Hemskt och oförlåtligt, de andra växterna kom med hem men inte denna. För övrigt är det här med krukväxter det svåraste att hantera när man åker bort. Att be släkt eller vänner vattna nån gång nu och då kan väl gå för sig, men de växter som kräver större omvårdnad är svårare att hantera. Att be någon vattna varannan dag under en längre period är lite väl mycket begärt, om man inte bor i lägenhet och har förtroende för närmsta grannen som är hemma då blomsterägaren är borta. Jag har inte hittat någon lösning på krukväxternas skötsel under bortavaron vintertid, därför tar jag med mig dem om det är en bilresa som ska göras till en bestämd plats. Och så glömde jag favoriten där i det tomma huset. Oförlåtligt.

Det känns som att jag hela livet varit på resande fot och när det gällt bilresor alltid stoppat baksätet fullt med växter till andras förtret, förtjusning eller förvåning.  Det hör till mitt sätt att leva. Att ständigt vara hemma är ju inget alternativ.

 

 


8 kommentarer

Jag tittar rätt ofta på äldre fotografier. Det är ett bra sätt att förstå hur livet kunde gestalta sig för olika samhällsklasser förr. Nu delar jag med mig av två som jag nyligen fastnat för.

Familjen uppställd framför hövolmar och bostadshuset på landsbygden i Södermanland. Fotograf okänd. Ladugården, där kossor och häst(-ar) fanns, ligger utanför bild. Så här stora hövolmar (eller heter det höstackar?) har jag aldrig sett här i landet under min levnad men väl på resor till mer agrara länder. Höet förvarades så här då hölador saknades men hur i all världen byggdes de upp för att inte höet skulle förstöras av väta?

Här står en kvinna med sin dotter framför fallfärdig backstuga i Enskede, Stockholm, 1906. Foto Ivar Nilsson. Jag fann fotot här då jag sökte bilder på backstugor, en byggnadskategori som intresserar mig. Denna miljö finns inte kvar men kanhända är mangårdsbyggnaden (det man idag felaktigt ofta kallar torp) på översta bilden fortfarande bebott om det inte blivit fritidshus.


Lämna en kommentar

I takt med tiden

Det har ibland hänt sedan jag flyttade ut från storstan att jag upplevt att jag betraktas som ett ufo, som en fornlämning, som något i otakt med tiden. Någon som inte hänger med i boendets modetrender. Som vägrar elektrisk espressomaskin  ;-)
Det handlar om grupptillhörighet. I en storstad är det helt enkelt lättare att hitta likasinnade.

Men framhärdar man med att inte anpassa sig till rådande förhållanden, det som det stora flertalet anser vara trendigt, har samhällsnormen förändrats och man inser att man lever helt up-to-date. Då är jag inte fornlämning längre om jag eldar med ved i vedspis, kakelugn och kamin,  har kvar de gamla enkelfönstren med innanfönster, köper föremål och byggnadsdelar secondhand, har elspis med järnhällar, använder beprövade byggnadsmaterial och färgtyper, torkar tvätten utan elektricitet, föredrar ett gammalt timmerhus med ”haltande” kök framför ett nytt kataloghus, valt bort diskmaskin och många andra elektriska apparater, undviker att flyga i möjligaste mån, komposterar och odlar utan konstgödsel, använder lukt och smak för att kontrollera färskvarors användbarhet…

Det känns bra att gruppen som börjat leva enligt de här premisserna har blivit större. Att veta att man gör riktiga och viktiga livsval. Det handlar om kulturell grupptillhörighet.

 


5 kommentarer

Handslag

Ska vi skaka hand nu?
Ja, det tror Henrik Mattsson, trendanalytiker, som spår en renässans för handslaget.
– Jag ser det här framför allt hos nya svenskar och bland unga män. Kindpussandet och kramandet känns helt plötsligt bara fånigt, och påfluget. Ett handslag känns mer rejält och ärligt.
– Lite djupare kan man säga att det även handlar om att relatera på riktigt. Vi längtar efter att fokusera på det humana och mänskliga, och vi vill visa det också i våra möten. Se i ögonen är ju till exempel något som man missar med kindpussen eller kramen.
– Det här hänger ihop med en annan utveckling i samhället. Längtan efter äkthet och ärlighet. Precis som vi i dag är mer måna om var och hur maten är producerad. Då blir det ännu mer viktigt att hälsa på riktigt. Hur ska då ett riktigt handslag vara?
– Ett bra handslag ska inte vara en kraftmätning som hos Trump utan ett ömsesidigt möte. Inte slappt eller för hårt, utan lagom. Känns det rätt, om man vill vara lite mer innerlig, så kanske man kan använda båda händerna. Eller för att verkligen understryka närhet, kanske beröra den andres arm eller axel med vänsterhanden. (Kupé 10/2017)

Har ni några åsikter om att handslaget är på väg tillbaka!


5 kommentarer

Att leva med självdrag

Här i huset finns ingen mekanisk ventilation så luftombytet sker som det gjort sedan huset byggdes, dvs med självdrag. Bor man som vi i ett hus med självdrag gäller det att nyttja de ventilationsmöjligheter som ges när värmen ökar under sommaren. Imkanaler från de båda köken, kakelugnens spjäll tillsammans med kakelugnsluckan, rullgardiner samt att öppna fönstren i olika grad är det vi har att reglera temperaturen med. Jag är så lyckligt lottad att Halvan gillar att gå runt och reglera öppningarna om han är hemmavid, ibland vartefter solen rör sig. Ett silande korsdrag mellan bottenvåning och övervåning är ofta av godo.


I båda köken, både på bottenvåningen och övervåningen, finns gamla myggfönster som vi sätter in när sommarvärmen börjar bli kännbar.

Med den här varianten skruvas en båge med myggnät i ena posten med gångjärn och fästs med hake i den andra posten. Det sitter där under lång tid. Fönstrets öppningsgrad kan varieras och har man bara en liten glipa öppen fästs bågen med en lös hasp bockad av en järntråd. En vinkork håller fönstret i detta läge. Öppningsgraden kan ställas upp helt med de på ytterbågen monterade stormhasparna.



I sovrummet har vi en annan lösning med ett nytillverkat myggfönster. Det används särskilt under mörka, varma kvällar då läslampan lyser och drar till sig insekter. Detta myggfönster placeras i ytterbågens fals och kläms på plats av ytterbågen med hjälp av ett snöre vilket ger fast öppningsgrad. Lite provisoriskt med snöre än så länge. (Lösningen är hämtad från ett funkishus med utåtgående fönster där en stormhasp finns monterad på utsida karm med märla i fönsterbågens nedre del och när myggfönstret sätts på plats i ytterbågens fals och hakas det fast med en läderögla i fönsterlåset på karmen.)

Hur svårt är det inte att förklara fönsterbeslagning? – men det jag vill ha sagt är att här finns två typer av myggfönster – en sort som placeras fast på insidan av fönstret och en annan på utsidan. Hur gör ni?


Så här charmigt står fönstren på glänt om myggfönster inte används. Älskar de hemmagjorda trådhakarna gjorda för länge sedan. De finns med olika längd. När innanfönstren åker ut på försommaren plockas de där hakarna och vinkorkarna fram – då är det sommar :-)


Lämna en kommentar

Långsamt

En alltför sällan avlyssnad våglängd:
det långsamma.
Bli sittande en timme i någons kök,
vända än en gång på några få repliker,
blanknötta som gamla bordsknivar.
Ta först nästa buss, om någon alls.
Bli kvar i lommens rop, då bara ekot
återstår.

Alla dessa dagar när ingenting
slår ut i blom förrän nästa dag.
Då myrorna med sina långsamma,
tunna fötter är det enda som håller
länder samman och på plats.

Per Helge
ur ”I rågången

coffe-understands-elephant-journal-23-feb-2017
Från @elephantjournal 23 feb 2017