Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Jag tittade in till 80-talet :-)

80-talets postmodernistiska och folkliga inredningar – när kommer er saga att vara all? När är alla helkaklade väggar med det då fortfarande svensktillverkade Höganäskaklet bortrivna? När ska offentliga inredningar lika dem där denna bild är tagen, ”fräschas upp” och förändras? Mig gladde det att mötas av detta i somras – minnena vällde upp och gav fina vibbar. Visst, det känns omodernt, förgånget, trots att det var helt och rent och jag tog en bild för att komma ihåg det kakel jag själv skrivit in i arbetsbeskrivningar många gånger.

Länge leve inredningar med det inhemska Höganäs-kaklet Hav, land, vind som även hade en eller två glaserade kanter om så önskades. Fula plastlister i ytterhörn och avslutningar behövdes inte på den tiden. Vissa saker var faktiskt bättre förr.

Människorna är en varelse som lätt föraktar allt som är ett eller ett par decennier bort men tar till sitt hjärta det som är äldre än så. När ska vi lära oss att bevara det som är helgjutet byggt från en och samma tid och sluta vara klåfingriga och förbättra. Bara lite. Och sen är dem små förändringarnas tyranni snart ett faktum. Får kaklet på bilder finnas kvar blir det snart nog en fin retro-miljö.


4 kommentarer

Höstgöra

I helgen satte vi innanfönstren på plats. Det är oerhört skönt att ha det gjort eftersom det tar en del tid då fönstren samtidigt putsas.

Mellan fönstren ligger dragkorvar som vanligt. Utom i kammaren där vi målade i somras och där jag inte vill lägga något tungt denna vinter.
Innerbågarna hålls på plats med koppelskruvar som skruvas i mittposten.

Det är så skönt att veta att värmen behålls inomhus fastän radiatorerna inte är påslagna än. Det är ju även därför som pelargonerna fortfarande trivs på fönsterbrädan. När radiatorerna körs igång åker krukväxterna ut till vinterförvaringen.

Passade också på att sy ett nytt kuddvar till kökssoffan av en vacker stuvbit från Frösö Handtryck köpt second-hand.

Att komma ner i ett soligt kök för frukost är en härlig och lite obeskrivbar känsla. Bara vetskapen att innanfönstren är på plats gör att köket upplevs ombonat.

Övervåningen blev också vinterbonad förstås. Jag brukar se till att inte putsa fönstren när solen lyser på dem, de blir lättare skäckiga då, det är gammal traderad kunskap.

Här lite fler tips ur ett häfte från 1951 då det fanns hemmafruar, utsnittet är återfunnet på nätet:


1 kommentar

Stick och brinn!

Titta vad som kom i ett direktadresserat brev igår – samma dag som jag skrev om att fönsterrenoveringarna här är färdiga. När Halvan öppnade det och vi såg innehållet tittade vi på varandra – och brast ut i råa skratt. Så väldigt ovälkommet.
Rör inga fönster på vårt hus!!!


5 kommentarer

Fodersockel, skurkloss


Kärt barn har många namn och om den här lilla träbitens funktion finns olika teorier, alltså träbiten som tar upp mötet mellan golvsockel och dörrfoder. Så här som på bilden kan det se ut. Golvsockelns ände på bilden har fasats i sin övre del för att snyggare ansluta mot dörrfodret som är tunnare och lägre än sockeln.

Observera spottkoppen med enris i!


Här i Universumet har vi 32 ursprungliga fodersocklar. De är från två byggperioder (bottenvåningens från 1910 och de på 1 trappa från 1924 med något olika utseende) och samtliga fodersocklar har likartad men något enklare profilering än dörrfodret som står tydligt på fodersockeln. Det utgör basen som fodret står på och är därmed något tjockare och bredare. Golvsockeln är något lägre och ansluter mot fodersockeln i sin hela höjd.


12 kommentarer

Kubbgolv

När jag nu är igång och lovprisar golvmaterial kan jag ju orda något om golvet i annexets arbetsrum också nu när det är beprövat under drygt ett år. Inte heller där har ångern slagit till. Den här furun är inte känslig för blessyrer eftersom ändträet ligger uppåt. Det blir inga märken som på trätiljor. Kubbgolv används även med fördel i offentliga byggnaders entréer eller i verkstäder. I och med att jag valde träslaget furu, som ju har en mörkare kärna, blir golvytan lite levande och än mer okänslig för märken.

Jag valde att inte fylla i springorna med någon filler som var ett alternativ från tillverkaren. Nej, springor av den här bredden stör mig inte. ”Halvan” ville ursprungligen ha golvbrädor som jag har i ateljén men jag stod på mig. Inte ens efter studiebesök till en offentlig byggnad med kubbgolv blev han övertygad. Nu är han överförtjust och har insett vitsen med att gå på ändträ. Och jag fick äntligen använda ett material jag länge, länge haft på listan till mitt boende men inte velat använda i de äldre, befintliga byggnaderna. Men här, i ett nybygge på gården passar det däremot utmärkt. Kunde inte ha blivit bättre.


Kubbgolvet har möjlighet att röra sig och golvsockeln täcker avståndet till väggen.

Kubbgolvet få nog anses vara en lika stor fullträff som dagbädden i hemmaarbetsrummet. Äntligen fick ”Halvan” en ”soffa” att sträcka ut sig på. Så efterlängtad eftersom ingen tillräckligt lång kökssoffa funnits sedan köket byggdes om :-)


4 kommentarer

Bara snyggast och otroligt lättskött

Terrazzo – så rätt som material.

Det här golvet från Bauhausskolan i Dessau inspirerar mig sannerligen.

Nu har jag levt med terrazzogolven i badrummet, entrén och textilkammaren i nya annexet i mer än 1 år och kan göra en liten utvärdering. Golven i annexet är betydligt mindre än det på bilden ovanför så jag valde endast en färgton på terrazzon där. Det blev gult och jag är himla nöjd med utseendet. Skönt att gå på dessutom nu under vintern när elslingor värmer upp golvet i badrummet.




Det jag kan säga är att det dessutom är väldigt lättstädat vilket inte gör valet sämre. Det blev väldigt rätt.

Eftersom annexet är nybyggt finns inga ”måsten” att hålla sig till de ursprungliga materialen vilket annars är viktigt för byggnadsvårdare i allmänhet och restaureringsansvariga i synnerhet. Ja exteriört är förstås materialval och volym viktiga aspekter att ta hänsyn till då jag vill att nya annexet ska passa in bland gårdens övriga byggnader. Interiört var det däremot lätt att välja terrazzo, särskilt som grunden består av gjuten platta på mark. Terrazzoplattorna är tjockare än klinker och något besvärligare att lägga men för en duktig plattsättare är allt möjligt. Jag har endast strukit på biovax en gång efter golven började användas och det ser inte ut att behövas göras en ny strykning än på ett tag. Sen räcker det med en enkel avtorkning med våt trasa någon gång emellanåt. Lättskött alltså.


6 kommentarer

Skrapjärn



Den här lilla detaljen har fått diskussionerna att gå höga här i Universumet – ett skrapjärn ingjutet i betongtrappan som kom till när farstukvisten/verandan byggdes, troligen på 1920-talet. Ett skrapjärn är ett måste då man har lerjord runt om sig, lera som lätt fastnar under sulorna. Det här järnet fyller fortfarande sin funktion mycket bra. Förr i tiden gick man in utan att ta av sig skorna men jag gissar att de leriga stövlarna lämnades utanför. En stövelknekt finns på verandan.

Vi vill ha kvar skrapjärnet men göra något åt betongplattan som är sprucken på övre avsatsen. En trätrappa har varit alternativ men det har släppts. Skrapjärnet fällde avgörandet :-) Tids nog har vi en genomförd lösning på problemet.


Lämna en kommentar

Spjälor av kastanjeträ

Kring ”hemliga trädgården”, giardino segredo, perennträdgården har vi på alla utom en sida, spjälor av kluven kastanj sammanbundna med virad ståltråd. Stolparna är också av kastanj.

Här syns hemleveransen som det såg ut när den levererades. Stolparna har runt tvärsnitt utan att vara svarvade. Den spetsade änden stoppade jag ner i trätjära innan de stoppades ner i jorden. På så sätt förväntar jag mig att de håller länge. Spjälorna i sig nuddar inte jorden.

De står på en sockel av granit. Kastanjestaketet är verkligen vackert och fungerar bra!

På sidan mot ladugården har vi sågade lärkplankor eftersom jag ville att det skulle se ut som då här var levande bondgård och grisarna var inhägnade med liggande plankor där numera perennträdgården finns.


7 kommentarer

Ett monument på och över landsbygden

MrsUniversum är intresserad av jordbruk och skogsbruk. Av jordbrukets förändring. Av kulturhistoria. Därför fanns i mitt minne ett monument längs en väg på en nästan obefintlig ort som jag såg för cirka 20 år sedan, då utan kamera. Jag letade mig tillbaka och kom fram i solregn. Det kändes viktigt att denna gång dokumentera monumentet över Anders Bergman.

Framsynt skapande på
fäderneärvd grund
○   ○   ○
På denna plats, i slutet av
1800-talet, levde och verkade
jordbrukaren * smeden * uppfin-
naren * patentinnehavaren och
industrimannen

ANDERS BERGMAN född 1852

Ett minne för efterkommande
en erinran om den förgångnes
stora verk och nyttiga redskap
för skog * flottning * jordbruk
och vägar.
○   ○   ○
Timmersaxen * vändbara släphästräfsan
rekkälken (surkkälken) * lätta svängbara
lyftkranen * ställbara basvägsplogen (den
s. k. halvplogen)


Monumentet är uppbyggt av de uppfinningar Anders Bergman gjorde.


5 kommentarer

Att leva med självdrag

Här i huset finns ingen mekanisk ventilation så luftombytet sker som det gjort sedan huset byggdes, dvs med självdrag. Bor man som vi i ett hus med självdrag gäller det att nyttja de ventilationsmöjligheter som ges när värmen ökar under sommaren. Imkanaler från de båda köken, kakelugnens spjäll tillsammans med kakelugnsluckan, rullgardiner samt att öppna fönstren i olika grad är det vi har att reglera temperaturen med. Jag är så lyckligt lottad att Halvan gillar att gå runt och reglera öppningarna om han är hemmavid, ibland vartefter solen rör sig. Ett silande korsdrag mellan bottenvåning och övervåning är ofta av godo.


I båda köken, både på bottenvåningen och övervåningen, finns gamla myggfönster som vi sätter in när sommarvärmen börjar bli kännbar.

Med den här varianten skruvas en båge med myggnät i ena posten med gångjärn och fästs med hake i den andra posten. Det sitter där under lång tid. Fönstrets öppningsgrad kan varieras och har man bara en liten glipa öppen fästs bågen med en lös hasp bockad av en järntråd. En vinkork håller fönstret i detta läge. Öppningsgraden kan ställas upp helt med de på ytterbågen monterade stormhasparna.



I sovrummet har vi en annan lösning med ett nytillverkat myggfönster. Det används särskilt under mörka, varma kvällar då läslampan lyser och drar till sig insekter. Detta myggfönster placeras i ytterbågens fals och kläms på plats av ytterbågen med hjälp av ett snöre vilket ger fast öppningsgrad. Lite provisoriskt med snöre än så länge. (Lösningen är hämtad från ett funkishus med utåtgående fönster där en stormhasp finns monterad på utsida karm med märla i fönsterbågens nedre del och när myggfönstret sätts på plats i ytterbågens fals och hakas det fast med en läderögla i fönsterlåset på karmen.)

Hur svårt är det inte att förklara fönsterbeslagning? – men det jag vill ha sagt är att här finns två typer av myggfönster – en sort som placeras fast på insidan av fönstret och en annan på utsidan. Hur gör ni?


Så här charmigt står fönstren på glänt om myggfönster inte används. Älskar de hemmagjorda trådhakarna gjorda för länge sedan. De finns med olika längd. När innanfönstren åker ut på försommaren plockas de där hakarna och vinkorkarna fram – då är det sommar :-)


2 kommentarer

Curtain wall

En modig konstruktion från 20-talet: bärande konstruktion av armerad betong med en klimatskyddande skärmvägg av glas utanför. Nu på UNESCOs världsarvslista.


Vissa fönster är öppningsbara med hjälp av ett intrikat maskineri och rekonstruerande byggnadsvård.