Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Ute i det fria

Det var flaggdag på Påskdagen. Svenska flaggan hissades här för första gången 2020.

Rabarbern kommer med raketfart upp ur jordens inre.

Vårbruket har kört igång. En traktor kör med vält så dammet yr.

Det går inte att låta bli att bli glad när man ute på tur kör förbi och ser en fastighetsägare sköta om tegeltaket på sin stora ladugård. Vid nocken och på gavelutsprånget har tegelpannor försvunnit och han har gjort öppningar uppåt taket för att ta sig upp dit och lägga dit hela tegel för han vill inte trampa omkring hur som helst på taket för då går fler pannor sönder. Han rör sig på frilagd takkonstruktion och jag blir så glad när någon bryr sig om sin ekonomibyggnad. Länge leve landsbygden!


4 kommentarer

Nutid och dåtid

Vilken påsk! Här har vi kunnat njuta av blombuketter av olika sorter. Vilda, ur egna rabatter, köpta, fådda…

Här en minibukett med vårblommor: vårlök, vitsippor, scillor. I en liten vas av Bertil Vallien som kommer fram när små buketter ska komma till sin rätt. Jag minns glasbruksresan under tidigt 80-tal då jag cyklade runt mellan glasbruken i Småland för inköp av glas för olika ändamål.


2 kommentarer

Tomt utan rönn

Vi hade en flerstammig rönn som växt vidare efter att den beskurits radikalt för decennier sen. Här stod en stolpe med elledning som försörjde huset med elektricitet en gång i tiden. Rönnen beskars då för att den inte skulle skada elledningen. När vi flyttade hit var stolpen och ledningen bortflyttad. Ena stammen började så småningom luta mer och mer över vägen in över ladugårdstaket och trädkronan delades.

Efter moget övervägande bestämdes att rönnen skulle fällas och nu är det gjort. Träd är personligheter så visst känns det tomt på flera sätt. Ett rotskott ska få växa och förhoppningsvis ersätta moderrönnen. Men jag har sparat två skott för säkerhets skull, den ena har stamskydd så inga rådjur, harar eller älgar äter upp den lilla rönnen. Den oskyddade får de ta, den är redan toppad av någon.

Några fågelholkar kan det också bli av de fällda ihåliga stammarna. Och massor av räfspinnar :-) En (tillfällig) plats för regnmätaren dök också upp.

▲ Med och utan rönn.

I höstas blev det långa girlanger gjorda av bären. De ska sparas länge än. Tänk så blödig jag kan vara bara för ett träd är borta. Och det är inte första gången – och inte heller den sista. Aldrig lär jag mig se krasst på gårdsträd.


4 kommentarer

Bästa skåpet

Här i Universumet har vi genom åren köpt flera Ivar-skåp från ikea. En väldigt bra produkt helt i stavlimmad massiv furu, det enda skåpet av möbelvaruhusets urval som är tillverkat i massivt trä, stommen såväl som luckor (förutom ryggstycket av träfiberskiva). Det var när jag letade förvaring till vindskontoret som de hittades. I vindskontoret blev det två skåp som står helt obehandlade.

Några år senare inhandlades det flera Ivar. När det gamla köket på övervåningen färdigställdes 2003 blev det tre stycken 30 cm djupa skåp till. Luckorna målades med linoljefärg i samma kulör som snickerier och boasering. Även luckornas insidor samt hyllplanens framkanter är målade. Skåpet står på en indragen 1 tums bräda som sockel. Ovansidan och den fria gaveln är täckta med en stavlimmad björkskiva.

Annexets entré från 2016 har två vägghängda skåp ovanför varandra så att en avställningsyta bildas mellan dem. Skåpen är målade med äggoljetempera lika väggarna.

Förra året kompletterades annexets arbetsrum med ytterligare ett skåp med en linoleumklädd skiva ovanpå. Det här senaste skåpet är vägghängt och placerat direkt ovanpå sockeln. Skivan rår rejält utanför skåpets gavlar, i hörnet är ett uttag i skivan för sladd/ar. Detta skåp och skivans framkant ska halvoljas ytterligare minst en gång.

Arbetsrummet har sedan tidigare två skåp med djupet 60 cm. De har kapats i höjd för att skapa arbetshöjden 72 cm och står på sockel. En linoleumklädd arbetsskiva har placerats ovanpå. Samtliga skåp i arbetsrummet är halvoljade.

Här i Universumet finns alltså rätt många Ivar-skåp! I tvättstugan planerar jag nu in två stycken till med djupet 30 cm. De ska hängas på väggen direkt ovanpå varandra.

Det finns en hel del förslag på nätet hur skåpen kan användas och målas. Så fina.


1 kommentar

Det solgula köket

Ett par ögonblicksbilder från köket. Det här köket har numera 15 år på nacken och jag trivs fortfarande med det.

Soligt, gult och ljust är det. I hörnet tronar en röd amaryllis från julen som utvecklade sin tredje blomställning. Den kapades och sattes i vas. Julen varar nästan ända till påska.


3 kommentarer

En fin detalj

Spjälltofsar i var ände av spjällkedjan hör till kakelugnen och är en trevlig detalj. Kedjan är till för att reglera spjällets öppning och stängning. Här på övervåningen är lågt i tak och ett spjällband blir alldeles för långt, det når nästan ner till golvet – så mindre spjälltofsar i mässing är grejen!


4 kommentarer

Skyddsutrustning

Jag satt och arbetade i ateljén igår sen förmiddag. Plötsligt skymtar en mörk udda figur utanför det stora söderfönstret. Jag tittar upp, hajar till och ser denna leende varelse. Haha så jag började skratta.

Halvan höll på med arbeten som krävde skydd mot damm och tyckte att utrustningen borde visas upp och smög upp precis bakom rutan. Sen möttes vi vid entrédörren och han blev förevigad. Haha, kanske borde vi inte skratta åt detta i de tider som nu pågår – men jo, visst kan man skoja friskt trots allt.


3 kommentarer

Ett sätt att torka tvätt

Kaminen ger bra värme också för tillfällig torkning av kläder.

Sedan många år har vi två krokar uppsatta i taket ovanför kaminen. De kom upp igen efter att kammaren byggnadsvårdats (men kom inte med på bilden).

En av ankarkrokarna i taket ovanför kaminen.

Krokarna är skruvade där med avsikt att hänga blöta plagg på tork när det är lite mer bråttom än annars, särskilt vintertid. I tvättstugan har vi varken torktumlare eller torkskåp, tvätten torkas i utrymmen med utomhustemperatur (alltså frystorkning vid minusgrader) eller sommartid på tvättlinor under äppelträden. Vi försöker leva med få elektriska apparater, precis som man gjorde en gång i tiden, och därför är takkrokarna bra att ha ibland för galgar med skjortor eller jeans hängda direkt i en hälla. Krokarna är diskreta när de inte används och stör inte.

Vi uppskattar detta enkla liv och upplever det inte som låg standard eller att något försakas.

Krokarna är av typen ankarkrok tillverkad av förnicklad järntråd. Modellen är från sekelskiftet 1900. Här i huset fanns många ankarkrokar och andra typer av hängare. De används fortfarande men några av dem, som de här i taket, sitter på en annan plats än ursprungligen.


2 kommentarer

Lantligt liv

Nu skulle jag inte vilja byta ut livet på landet mot livet i staden eftersom jag har formats av de senaste tjugo åren i detta boende och trivts med det. Här är lantlif men inte glesbygd, kanske spelar det in i valet av bostadsort.

Byggnadsvårdandet har fått mig att trivas här men om det blir livet ut som vi bor här återstår att se.

Fönstren, som är original, sitter i fasadliv eftersom ingen tilläggsisolering gjorts, de har målats med linoljefärg, den liggande enkelfassponten på bilden är original – endast norra gavelns panel och vindpapp har bytts – men fasaderna var tidigare täckta med röd plåt, taket har fått tillbaks sina enkupiga tegelpannor efter att under drygt två decennier ha varit täckt med trapetskorrugerad svart plåt, skorstenen är ommurad ovan nock, grundens naturstenar har fogats om med kalkbruk. Farstukvistens papptak har lagts om. Isolatorerna från den tidigaste inkommande luftburna elledningen sitter kvar på fasaden. De falsade fönsterblecken är återanvända. Tillbyggnad vägrar jag – tvättstuga, badrum och apparatrum finns i ett uthus. Tomten har inte blivit en villaträdgård utan ger fortfarande upplevelse av bondgård. Vi skulle kunna odla mera och bli mer självförsörjande eftersom lite åkermark ingår i fastigheten. Men den ”arrenderar” vi ut utan ersättning till bonden som brukar marken här intill.


Lämna en kommentar

Klippspik

Alla snickerier (och mycket annat) är spikade med klippspik i detta hus. De har dragits ut om så behövts när fönsterfoder, golvsocklar och taklister försiktigt kilats loss för att återanvändas.

Klippspik, som har kvadratiskt tvärsnitt med skarpa hörn, är mycket bra att fästa snickerierna med så att de inte spricker. Klippspik är värda att återanvändas. Klippspiken är också svagt koniskt, den smalnar av mot udden (i motsats till trådspik som är jämntjock förutom en spets längst ner) och därför lossnar den förhållandevis lätt när snickerierna kilas loss. De här spikarna är lätta att räta ut och såklart återanvända.

Så här var förhållandet runt fönster och dörrar innan restaurerandet påbörjades. Fönsterfodren gick i liv med den tapetserade väggytan, de hade ”sjunkit in” i väggen efter att skivor spikats på väggen. Likaså var det med fönstrets understycke. Där hade t o m en horisontell list spikats över mötet mellan vägg och snickeri då snickeriet låg en bit in i väggen.

Efteråt ligger foder och understycke utanpå väggen precis som det såg ut från begynnelsen. Den smala yttre fönsterbrädan kom till då jag ville ha en lite bredare yta för krukväxterna. Den har fästs utan stor åverkan på originalsnickerierna.

Ni anar inte hur mycket jag längtar efter ett nytt praktiskt byggnadsvårdsprojekt. Det är nästan så jag ”klättrar på väggarna”. Att det skulle bli så har jag inte kunnat föreställa mig!


Lämna en kommentar

Ödehusen

Det är inte enbart här i landet som ödehus finns i mängd. I Sverige är det landsbygden som har problem med ödehus som förfaller, ofta vackra gamla hus. I Japan innebär koncentrationen av befolkningen till de största städerna att hus överges och lämnas vind för våg. Och detta sker i städer. Husen har ofta inte mer än trettio år på nacken. Myndigheterna försöker på olika sätt få bukt med fenomenet men har inte lyckats. Läs artikeln via länken:

JAPANS GLÖMDA HUS

Foto: Jojje Olsson. Ur artikel i Arkitekten om Japans glömda hus.


Lämna en kommentar

Ödehusen

Ödehusen står där som monument över en något mer framtidstroende epok än idag. I Norrland finns ofta ett nyare bostadshus byggt på samma tomt alldeles intill. Då är det svårt att stycka av och sälja det gamla timmerhuset om någon intresserad spekulant till äventyrs skulle dyka upp.