Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

2020 e.Kr.

Lite om året som gick. Det jag kan nämna är väl att jag inte lidit så mycket av den pågående pandemin som många andra verkar ha gjort. Jag arbetar ju sedan många år hemifrån gården och träffar mina uppdragsgivare i liten grupp i ateljén eller tar bilen till ett möte någon annanstans eller i år med möten även via sociala videolänkar. Jag bor på landsbygden, hämtar frisk luft ute och känner mig inte instängd, kan fokusera på tomt- och husvård om jag vill, promenera i skogen, hade ingen längre utlandsresa inbokad… Men visst är det trist att de fysiska kontakterna med vänner och bekanta fått stå tillbaka under våren och även denna vinter. Läsecirkeln har till exempel gått i ide :-( Och den regelbundna gruppgympan och tabatan är nu satt på vänt. Men den mer tillbakadragna tillvaron har inte känts hopplös, jag har absolut inte svårt att få tiden att gå. Många arkiv har digitaliserats, till nytta för mig som gårdsforskar, släkt- och hembygdsforskar. För övrigt lever jag ju inte allena här så ensam är jag inte .

Det som är kan få mig att höja på ögonbrynen är att fler än någonsin har tittat in till Mitt Universum detta år. Och ändå är Mrs Universum ingen influencer, långt ifrån. Betalda inlägg har jag aldrig haft även om annonser syns på bloggen eftersom jag numera inte betalar för att få bort dem. (Att betala upphörde jag med då jag tänkte sluta blogga , nåt som inte blev av den gången. )

Besökarna har varit många trots problem med att koppla bloggen till Facebook, något som slutade fungera 2020. Besöksantalet har ökat trots att inga kopplingar till några som helst andra sociala medier finns. Mitt Universum började som en byggnadsvårdsblogg, men den typen av inlägg har minskat allt eftersom våra byggnader här i Universumet står allt mer klara. Flera år gamla inlägg läses fortfarande kan jag se. Under pandemin har självbyggeri och byggnadsvård ökat sägs det. Det är säkert därför som besökarna varit fler än någonsin. Hur som helst är jag glad om jag kunnat inspirera några läsare!

Mest besökta inlägg 2020 var: Skrapgaller; Slamfärg inte bara röd; Fönstervadd; Blomma kruka!

Mest lästa över hela tiden jag bloggat är:


2 kommentarer

Någon annanstans…

En omtyckt utetermometer.

…står ett hus och väntar på mig. Där är allt bekant, detaljer känns igen, ljuset är annorlunda än i detta Universum. Jag är försiktig med och rädd om byggnader och det landskap och de kulturminnen jag är satt att förvalta och har möjlighet att påverka. Både där och här. Byggnader och platser som tidigare generationer av släkterna brukat och använt. Man blir ödmjuk.

För mina båda bostadshus gäller att de är byggda av naturmaterial från nära håll. Huggna grundstenar, timmerstockar, vitmossa mellan stockarna, sågspånsisolering av vindbjälklag, kolstybb i bottenbjälklag, lera till lerklining samt till tak- och murtegel, kalkbruk, självdragsventilation, vedeldad uppvärmning kompletterad med el, eget brunnsvatten… Det är värden jag förstår att uppskatta.

Så här vackert kan längtan beskrivas.


5 kommentarer

Ödehus

Ett vackert men ovanligt proportionerat ödehus står där och vill bli ompysslat av någon som förstår att uppskatta det. Taket är mest utsatt med nerfallna tegelpannor men utom räddning är huset inte. Titta så vacker färgsättning, så vackert fönsterglas. Tänk att ha ett så fint hus som granne ändå.

I dagens bostadsbyggande planas tomten ut med sprängsten, det används en hel del betong i grunden, frigolit, betongpannor på tak, glas- eller stenullsisolering i de färdigmonterade regelväggarna, gips, vattenbaserad färg på träpanelen, i värsta fall akrylatfärg. Man använder mekanisk ventilation som kräver el, installerar kanske inte vedeldad kamin och blir helt elberoende. Grävmaskiner arbetar lång tid med tomt och grund och släpper ut mängder av koldioxid. Så går till stor del dagens villabyggande till. När det finns så många tomma hus runt om i landet.

De gamla traditionella byggteknikerna var och är mer miljömässigt skonsamma.


4 kommentarer

Kammaren just nu

Egentligen är nog detta favoritrummet. Mycket går av stapeln här och just nu under julen har vi ett större bord än annars framför soffan. Här kan man bre ut sig. I mellandagarna kommer släktdokument att ta plats på bordet tänker vi oss.

Det här var det sista rummet som blev klart här i huset. Det var hösten 2018. Vi har alltså firat två jular just i detta rum sen det blev färdigställt. Och ser vi tillbaka var det först efter att köket stod klart som vi började tillbringa jularna här i huset. Det hade inte enbart med det nya köket att göra, det hade även med familjeförhållanden att göra. Efter att köket blev klart har vi bara firat tre jular borta härifrån.


Lämna en kommentar

Hästskosöm

Ibland på äldre fönsterbågar kan man se att de är fästa i karmen med hästskosöm. Det för mig intressanta i sammanhanget är att i fritidshuset, med fönster från 50-talet (enkelbågar med innerbåge för vintern), har samma infästning med hästskosöm gjorts i mittenbågen i treluftsfönster. Jag älskar att detta retarderade och traditionella sätt levde kvar ända in i min tid på jorden :-) Alltså både enkelbåge med innanfönster och fastsättning med hästskosöm!

Foton från byggnadsminne. Edit: på den här undre bilden har trådspik använts men var det knappast ursprungligen.

”Ibland kan man även hitta smidd hästskosöm i sitt gamla hus. Man tager vad man haver skulle man kunna tänka och så var det säkert ibland, men hästskosöm har förr faktiskt rätt konsekvent använts åtminstonde i fönster. Som vi redan nämnt var smide dyrt. En konsekvens av detta var att de flesta fönster i husen inte var beslagna med gångjärn och därför inte gick att öppna. Det här var vanligt på bostadshus långt in på in på 1800-talet och på ekonomibyggnader även under 1900-talet. Spik som används till spikning av fönsterbågar måste ha en konisk form för att kunna dras ut utan att karmen går sönder. Därför användes ofta hästskosöm.” HÄR finns den beskrivningen av hästskosöm och fönster.


3 kommentarer

Äntligen advent

Den finaste funkisbelysningen kan man fröjda sig åt finns på Bauhaus-skolan i Dessau, Tyskland.
Adventsstjärnan lyser nu i ateljéns stora fönster. Inte funkis men fint på ett annat sätt.

Igår kväll, lördag, när mörkret lägrat sig, tog vi en kort biltur för att se hur man arrangerat adventsfirandet med belysning. Vi kan väl säga att i Universumet njuter vi mörkret och har sparsamt med belysning utomhus eftersom vi vill kunna njuta stjärnhimmel och månsken. Inga ljusslingor bara en stiliserad adventsgran där ute. Trevlig första advent!


7 kommentarer

Narade köksluckor

Köksluckorna, både till bänkskåp och överskåp i vårt kök, hålls samman med horisontella narar som ligger infällda i ett gradat spår fräst på insidan i luckans stående pärlspontbrädor. Det är alltså inte en konstruktion med utanpåliggande tvärslåar med en snedsträva emellan.

Det krävs två naror per lucka och de är svagt kilformade, avsmalnande från änden där gångjärnen sitter. De är infällda 5 mm i brädorna.

Inget lim, inga skruvar och icke några spikar används för att hålla ihop luckorna. Skruvar har enbart använts för att fästa de vertikala ”handtagen” av trä på luckorna.

Att jag ritade detta 2004 och sedan lät finsnickarna genomföra idén har jag aldrig ångrat. Men lite vågat var det allt! Vem har köksluckor av brädor som narats ihop utan lim, spik eller skruv?

De första åren märkte vi att pärlsponten torkade ihop på sommaren på den högra av parluckorna över diskbänken Det enda vi då gjorde var att slå ihop bräderna med händerna. Nu märker vi inga rörelser i träet längre.

På bilderna ovan är kökssnickerierna grundade med linoljefärg.

Principritning till snickarna.

Köksluckorna oljelaserades som ”långhalm” med pigmentblandning av gulockra, terra och grön umbra.

Kanske bör man vara lite insatt i traditionellt trähantverk för att förstå hur snickerierna är gjorda och därmed uppskatta dem. Det är typ sådant här som människor utan insikt river ut för att montera ett nytt modulkök.


Lämna en kommentar

Byggnadsarkeologiskt detektivarbete

Här har i dagarna sorterats det taktegel som en gång låg på ”lägret”, lidret, som revs på 1970-talet. Denna gång är det Halvan som stått för arbetet, tidigare har det varit jag som tidigare sysslat med den uppgiften. Jag tycker det kan vara skönt med rutinjobb emellanåt. Det är många olika sorters tegelpannor i längd, bredd, tillverkningsort som sorterats, samtliga är enkupiga. Här är två sorter med tegelbruksstämplarna Ö och SB på klacken.

Stämpel på klackens undersida: Ö. Tillverkad, kanske på Ökna tegelbruk som anlades i mitten av 1800-talet och lades ner omkring 1900. Det som talar för att det är tillverkat någon annanstans är att Öknas stämpel var ett liggande Ö, åt vänster eller åt höger, inte som här ett stående Ö.

Tegelstämpel SB. Tillverkades taktegel i Stålboga? Ett riktigt byggnadsarkeologiskt detektivarbete är vad det är. Sortering görs för att detta är ”bra-att-ha-tegel” inför framtiden.


Lämna en kommentar

Papptak

Här på gården finns takpapp på två tak: bostadshusets farstukvist och ladugårdens mjölkrum. Båda är omlagda med ny takpapp med slättäckning sedan vi flyttade hit.

Här passade jag på att fotografera farstukvistens omlagda tak då det återbrukade enkupiga lerteglet lades på stora taket. (Det är sågspån från kapning av läkten som syns.) Kvisttaket lade vi om innan jag började blogga så därför finns inga bilder på när den nya pappen lades. Där ser man nyttan med att föra weblog :-)

Bilderna ovan är i alla fall från tidpunkten då den gamla asfaltpappen togs bort. Den nedersta underlagsbrädan vid takfoten var i dåligt skick runt om och byttes ut mot ny som målades vit med linoljefärg.

Den nya takpappen lades med ett lager och var enkel att lägga. Pappen veks upp några centimeter längs träfasaden och klistrades dikt väggen utan plåt bakom eller utanpå. Men längs takkantens tre sidor lät vi en plåtslagare bocka till galvade plåtbeslag med droppnäsa. Plåten spikades fast i underlagsbrädorna och pappen klistrades över den ända ut mot kanten. Vi använde inte förklistrad takpapp.

Farstukvisten har en hängränna med liten diameter över ingångssidan. Den blev förstås kvar för den gör nytta, den sticker ut utanför takfoten.

Det blev ingen tydlig skillnad mellan den gamla linoljefärgen och den nymålade brädan på takfotskanten. Det var bra eftersom jag vill ha patinan kvar på undersidan av farstukvistens pärlspont.

På detta tak över mjölkrummet har vi bara vikt mer takpappen ”över hörn” (ner över kanten på underlagsbrädan) och nubbat fast den där. Det ger ett väldigt lätt uttryck. En enda gång på 19 år har vi behövt rengöra papptaket från mossa och lav.

Jag målade ladugårdsgaveln nu i juni, patinan från 50-talet fick ge vika. Skillnad blev det onekligen. Efter det vidtog Halvans översyn av tegelpannorna.

Äldre papptak, lagning, material, underhåll, reparation och omläggning.

ÄLDRE PAPPTAK. Historik och renovering. Skriften kan laddas ner som pdf HÄR.


4 kommentarer

Så kan det bli

Nu tänker jag vara lite jobbig mot alla som kallar sig byggnadsvårdare men som istället renoverar sönder sitt hus till oigenkännelighet på så sätt att alla gamla material och fina ytskikt tas bort och planlösningen massakreras. Ofta tror jag mycket görs för att man jämför sig med andra och grannarna har si och så, därför måste jag/vi också bygga om/riva bort  för att inte betraktas som omoderna. Det sägs ibland att fattigdom är bästa sättet att bevara byggnaders kulturhistoriska värden, nog kan det vara så! Att göra nytt i ”gammal stil” låter kanske bra i teorin, men i verkligheten ropar det nya för det mesta FEL; FEL! Fönster är paradexempel på detta nya i gammal stil. Vita plastfönster med instickskarm och lösa spröjsar på utsidan och pivåhängning kan aldrig se gamla ut, kan aldrig bli gamla, har inte patina och de egenskaper som krävs för att smälta in i det gamla. Många material är dessutom inte beprövade och livslängden osäker. De nya materialen har mycket ofta sämre egenskaper än de gamla. Ett annat exempel är all den tunga bjälklagsfyllning av kalkklumpar, sågspån, kolstybb osv som skyfflas bort för det upplevs smutsigt, gammalt och orent och byts ut mot glasfiber- eller stenullsisolering. Det medför i mellanbjälklag att stegljusioleringen försämras och möss kan gräva gångar och bygga bon i isoleringen.

Det finns inga underhållsfria material – de byggnadsmaterial som kallas så går inte att underhålla alls och måste bytas helt då de åldras. Nåväl, teori och praktik går inte alltid hand i hand och de åtgärder som gjorts  i mitt Universum, av några kanske anses vara för lite ”hardcore” och av andra för mycket.

Felriktade ambitioner beskrivs så bra i Sven-Bertil Bärnarps seriestrip MedelåldersPlus:

medelaldersplus

Montesquieu, han med klimatläran, som levde åren 1689 – 1755, sa väldigt klokt att: Ville vi bli lyckliga, vore det lätt ordnat. MEN vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare, eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är. Det kan mycket väl vara orsaken till att man förstör, rensar ut alldeles för mycket i ivern att bli lika sina grannar, sina bekanta, sina vänner.

Det går att leva utan diskmaskin, utan många elektriska köksapparater och i ett hus som inte tilläggsisolerats, där ingen golvvärme installerats, i ett hus som har kvar de ursprungliga fönstren med enkelbågar och innanfönster med ”munblåst” glas, utan mekanisk ventilation, utan köksfläkt men med imkanal förstås, med olika temperaturer i rummen vintertid och där dörrarna därför vintertid är stängda mellan svala och varma rum. Det går att leva med att gå ut till tvättstugan i ett av uthusen, det går att torka tvätt utan torkskåp och torktumlare. Det går att leva i ett hus som är snett och vint om man anpassar sig till huset och inte tvärtom. Det går alldeles utmärkt att leva här!


2 kommentarer

Återbrukat taktegel

Nygammalt tegeltak.

På bostadshuset i Universumet byttes takmaterial för ett antal år sedan. En gammal fallen ekonomibyggnad hade exklusiva enkupiga lertegel på taket. Vid förfrågan fick vi väldigt gärna plocka ner dem, bonden ville bli av med takteglet och hela faderullan. Ekonomibyggnaden skulle senare under året jämnas med marken.

Fallna tak och vanvårdade hus – en alltför vanlig syn på svensk landsbygd. Exklusivt byggmaterial får gå till spillo.

Jag våndas över alla gamla ladugårdar och ekonomibyggnader som rivs. Deras konstruktion, deras gamla vasstaksläggning under tegelpannorna, deras värde för kulturlandskapet kan inte fullt ersättas. Det är så lite som dokumenteras.

Ett byte skedde från svart plastbelagd trapetskorrugerad plåt till enkupigt handslaget lertegel med hjälp av den där ruinerade ekonomibyggnaden.

Vi fick god hjälp av kompisar att plocka ner tegelpannorna, fraktade hem dem gjorde bonden. Hade vi varit mer framsynta hade vi tagit till vara på ännu mer från den där ekonomibyggnaden då vi har insett att här behövs annat patinerat byggmaterial också. Men nöjda är vi över det nygamla tegeltaket.

Under rubriken TAK under kategorier i marginalen så finns mer att läsa om taken.


6 kommentarer

I tankarna

Försök med skänk

Vad som finns i mina tankar just nu är vården och skötseln av den andra fastigheten. Lite större saker planeras men att börja med en stor byggnadsvårdsinsats på distans fungerar inte för mej. Planering och genomförande går ganska bra att fundera ut på papper men när det ska genomföras gäller det att ha mer tid på plats. Spännande är ordet!

Vi har stött på samma situation i mångt och mycket här i Universumet. 70-talet – hur byggnadsvårdar man det? Hur tar man hänsyn till de människor som en gång valde de material och fattade de beslut som ligger till grund för det jag nu kanske vill ändra på? Hur gör man så lite som möjligt utan att bortse från de egna önskemålen och tankarna. Hur byggnadsvårdar man en tidigare renovering? Äldre tapetlager går att byggnadsarkeologiskt ta fram – om det bara finns rester kvar – hur ställer man sig då? Ska man låta trycka upp samma mönster, leta likartade retrotapeter eller förhålla sig fri från de tidigare tapeterna? Är det en viss stämning eller är det antikvariskt trohet som ska gälla? Och hur ska man ställa sig inför möbler som en gång funnits i huset? Ska man komplettera med nya eller antika möbler? Hur hittar man de rätta hantverkarna? Frågeställningarna är fler än så…