Till italienska Vernazzas terrasserade vinodligar, i Cinque Terre, återvände jag i midsommartid 1981. Inte visste jag då att området skulle klassas som världsarv 16 år senare. Tecknade och akvarellerade bland annat denna vinranka under tågluffen. Då längtade jag efter egna odlingar men det kom att dröja mycket länge innan detta verkställdes. Jättetrevligt att i gömmorna hitta det jag uppskattade då, kanske drömde om!
Nu har jag tre vinrankor och den på bilderna är den mest snabbväxande. Den ser inte mycket ut för världen under vintern och tidigvår men snart nog tar den fart och innan sommar och höst är över ger den både solskydd och söta druvklasar.
Mitt Universum 