Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.

Bondgårdens byggnader

10 kommentarer

Gårdens djur behövde någonstans att bo och djurens mat behövde lagras någonstans efter skörd. Även människorna behövde bostad och byggnader för att ordna sina liv på ett drägligt sätt under 1900-talet.

Ladugården började byggas 1905. Den är liggtimrad, delvis reveterad och ursprungligen täckt med ett vasstak. Ovanpå hela utrymmet med kobås, kalvkättar och häststall finns höskullen där årets höskörd förvarades. Höet var lätt att få ner till kornas foderbord genom en lucka i taket. Mjölkrummet bör ha kommit till i samband med att mjölken började levereras till mejeriet. I gårdsarkivet finns ett andelsbrev i Mjölkcentralen, Lantmännens Mjölkförsäljningsförening, från 1/8 1931 så där har vi ett årtal att ta fasta på. Vid infarten från den dåvarande vägen mot Ängsholmen stod ett mjölkbord där mjölkbilen stannade och plockade upp mjölkkrukorna. I väntan på mjölkbilen förvarades dessa i vatten i mjölkrummet för kylning.

Bostadshuset stod klart 1910 och familjen flyttade dit den 21 november samma år. Bykstugan, tvättstugan, stod troligen klar då. Bredvid tvättstugan stod vagnslidret (som jag aldrig sett, det revs på 1970-talet). Där förvarades som hörs på namnet vagnar, trillor, kärror som drogs av häst – dvs vår tids garage. Ihopbyggd med lidret (”lägret”) fanns vedboden.

Efter 1924, då de vuxna barnen tog över bondgården, byggdes en drängkammare för den extrahjälp som anlitades när det var bråda tider. Även sädesmagasinet uppfördes i samma veva. Det är byggt i två våningar som är förskjutna med halvtrappor i förhållande till varandra. Längst ner, under halva magasinsbyggnaden, finns en matkällare med svale. Den är murad av stora huggna stenblock från Eksåg. Det var en murare Johansson som byggde den välvda matkällaren. Andra magasinshalvan som är helt i trä, blev förvaring av redskap och ytterligare vagnar. Ovanpå alltihopa är utrymmen där bland annat säden förvarades. Väggarna är av regelkonstruktion, taket har kraftiga takstolar med okantade bräder lagda omlott som underlag för läkt och taktegel.

Hönshus och svinstia byggdes även de på 1920-talet då andra generationen tagit över driften av gården. Under sågspånsisoleringen i trossbotten hittade vi dagstidningar daterade 1924 då vi byggnadsvårdade hönshus/svinstia. Som vi förstått det av arkivhandlingar köptes en markyta till gården vid den tiden och magasin och hönshus kunde uppföras.

Torrdass har alltid funnits i ungefär samma läge. Men när mjölkrummet byggdes till flyttades torrdasset något lite vilket kan ses på äldre foton. Under nuvarande dass och redskapsbod göts då en urinbrunn i betong. Urin från kor och hästar rann ner i ”albrunnen”, som den kallades, för att senare spridas ut på åkrarna. Bakom dass och bod, från gårdstunet sett, fanns gödselstacken dit gödsel från ladugården skyfflades ut genom en dörr.

Logen är stor. Den är av stolpverkskonstruktion med rejäl spännvidd och byggdes i vinkel med ladugården. Ett portlider går rakt igenom logen. I portlidret, eller logkistan som man sa här, stod tröskverket på hösten efter skörd. Man hade en tröskförening så tröskverket flyttades från gård till gård och delägarna hjälpte varandra vid tröskningen. För övrigt har jag ännu inte funnit ut helt hur logen nyttjades förutom förvaring av halm. Den har senare breddats med en sektion. Logen hade vasstak ännu vid Agnes och Davids bortgång 1966.

En traktor inköptes i slutet av 1950-talet, en Bolinder Munktell Victor. Den fick sitt lilla garage i sydväst intill logen, ett garage som en normalstor personbil idag inte går in genom portarna på.

* * *

Och HALLÅ! Här på gården finns ingen LADA. Ingen LADA. Och har aldrig funnits. Lador förvarades torrt hö i, vinterfoder till kreaturen. Ladorna är små byggnader. Och ladorna stod på utmarkerna långt bort från bondgården. De var inte vanliga här i Mellansverige, de hör till norra delen av landet. Här ligger gården mitt i den mark som hör till, ingen hölada på utmarken krävdes eftersom här inte fanns någon utmark. All mark var belägen nära gården. När jag hör/läser bebyggelseantikvarier benämna vilken större ekonomibyggnad som helst på landsbygden som ”lada” ryser jag och tappar förtroendet för den personens kunskap om vårt byggda kulturarv. En LADUGÅRD är ingen LADA! Ett SÄDESMAGASIN är ingen LADA! En LOGE är ingen LADA!

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

10 tankar om “Bondgårdens byggnader

  1. Nej, ladugård och lada är verkligen inte samma sak.

    Gillad av 1 person

  2. För den som är välbekant med bondgårdar är det nog så att ordet ”lagård” riktigt osar av djurstall – foder, gödsel, kokroppar… Ordet ”lada” doftar hö. För mig är det i alla fall så :-)

    Gillad av 1 person

    • Eva – du, ”Jag” och jag tillhör en äldre generation, När vår generation är borta är detta om bondgårdens byggnader och funktioner enbart en akademisk kunskap. Det är bara att inse. När stora flertalet av landets invånare är uppvuxna i staden eller i stadsnära villaområden finns denna kunskap inte att minnas som något naturligt, det blir som sagt akademisk vetskap.

      Gilla

  3. Ja, sorgligt nog så är det så. Jag brukar tänka på vad vi i vår generation har tappat av samma skäl – att företeelsen har försvunnit ur vår verklighet: här skogsbygderna i och omkring Bergslagen är det röken från milor, hyttor, bruk och ljuden från brukens hamrar, från linstampar… Hästarnas bjällror på vintern när fororna kommer hem. Det kom för mig när jag läste Dan Anderssons dikt Minnet, som börjar: ”Vi gingo över Raiskis frusna, vida vatten, och sågo masugnsflammorna från Romebergabron…” Då, på 1910-talet, fanns det liv och rörelse på många håll i skogarna, som idag mest är virkesåkrar.

    Gillad av 1 person

  4. Fin dokumentation av gårdens byggnader!
    Stor loge med dörrar i båda ändarna som var öppna när man tröskade känner jag igen. Också det gemensamt ägda tröskverket och samarbetet vid tröskningen.
    Betydelsen av lada har jag en lite annan tolkning av. Att ladan används till att förvara hö i instämmer jag helt i men hos oss är den en del av den större byggnaden som kallats lagård så länge jag vet. I lagården finns dessutom lagård(!)/fähus (lite konstigt att både hela byggnaden och en del av den benämns på samma sätt?), loge, korngolv och ”port/vagnsport”. Agnebod (för agnarna från tröskningen) och hönshus också. Kan det vara så att olika delar av landet har haft lite olika begrepp? Men vi är eniga om att lada och lagård inte är samma sak!

    Gillad av 1 person

    • Ja, olika benämningar finns/fanns. Fjös är även det beteckningen på fähus/ladugård åtminstone i Hälsingland.
      Efter laga skiftet och takspån blev vanligt som takmaterial kunde man bygga en byggnad med flera funktioner. Månghussystemet försvann i den mening det en gång fanns, färre och större ekonomibyggnader uppfördes med flera funktioner under samma tak.
      Här kallas höförvaringen inne i ladugårdsbyggnaden för höskulle.
      Absolut har olika delar av landet haft olika benämningar! Bra att få höra dina begrepp, Annica. Fortsätt att använda dem :-)

      Gilla

      • Höskullen, ovanför fähuset, kallas ränne dialektalt här (höränne) medan delen som går från golv till nock bredvid fähuset är ladan. Komplicerat 😆
        Försöker få mina barn att lära sig de olika begreppen men det är inte helt lätt eftersom de inte hört dem medan de fortfarande var i aktivt bruk. Måste ta mig för att dokumentera innan det är för sent.

        Gillad av 1 person

        • Gör det – anteckna, berätta.
          Det är viktigt när det livet så småningom enbart blir akademisk kunskap och forskare/”sakkunniga” säger att så var det, så kallades den delen av jordbrukets byggnader. Utan att se till helheten och inse att funktioner/byggnader hade benämningar allt varifrån i landet de en gång uppfördes och brukades. Lokala benämningar är jätteviktigt att bevara anser jag.
          Personligen stod jag inför samma dilemma när jag arbetade på RAÄs byggnadsvårdsenhet och skrev en skrift om tunn takspån (hyvlad/späntad/sågad) som en gång förekom i en stor del av skogrika delar av landet. Kulturhistoria är viktigt i min värld.

          Gilla

  5. Ja, beteckningarna har säkert skiftat mellan olika bygder!

    Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.