Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.

Digitaliserade minnen

9 kommentarer

Tro mig eller ej men snart är alla mina gamla kassettband med inspelningar av berättelser digitaliserade. De flesta är inspelade 1993-1997 och till stor del är det mina föräldrar som berättar och jag frågar om gamla tider. Några andra släktingar samt några få av mina jämnåriga kan också finnas med på ljudupptagningarna.

Jag har inte lyssnat igenom dem sedan de spelades in, de har legat i gott förvar i väntan på avlyssning, som ett sätt att hålla glömskan på avstånd. En slags trygghet. Under tiden som gått har tekniken förändrats och gjort det svårt att lyssna på de 12 kassettbanden med 18 inspelade timmar.

När jag om några veckor hämtar ut de sista 8 banden är samtliga digitaliserade och jag kommer att kunna lyssna på prat och berättelser av människor som nu är borta från jordelivet. Jag har redan provlyssnat på ett digitaliserat ljudband och kan konstatera att det är märkligt att höra välkända röster som jag inte hört på många år.

Min tanke var, och är, att dessa berättelser ska vara till nytta för min släktforskning och min kunskap om livet förr.

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

9 tankar om “Digitaliserade minnen

  1. Så klokt av dig! Sörjer att jag inte intervjuade mina kära medan tid fanns.

    Gillad av 2 personer

  2. Så bra att spela in vänner, bekanta och familj. Jag tänkte göra det med min svärfar, men det blev aldrig av. Skulle faktiskt gjort det med mina mor- och farföräldrar också. Jättebra gjort av dig. Men släng inte kassettbanden, digitalt i alla ära men lite analogt är bra att spara.

    Gillad av 2 personer

  3. Så roligt att ha dom kära rösterna bevarade! Klokt att digitalisera! Kanske av intresse för museet i din hembygd så småningom? Här har hembygdsföreningen i sin ägo en hel del upptagningar, både berättelser och musik, tack vare att en person med rötterna i bygden hade en tjänst på Nordiska museet och var medveten om värdet. Upptagningarna finns förstås i NMs arkiv också. En del ”krumelurer” som det berättas roliga historier om finns tack vare det här bevarade. Men lika mycket värt är ju ”vanliga” människors berättelser. (Finns också med.) Det vanliga i en tid blir ju ovanligt med tiden!
    Min första barndomskompis och jag blev inspelade på rullband i slutet av 50-talet när vi stod bakom en gardin och fnittrade och sjöng ”Bä bä vita lamm”, hörde det kanske 30 år senare – roligt och märkligt. Nu är nog den inspelningen död, rullband blir tydligen avmagnetiserade. Lite synd. Det gäller att hänga med med tekniken…

    Gillad av 1 person

  4. Åh så klokt och förutseende av dig! Önskar verkligen att jag hade gjort detsamma men tyvärr finns inget sparat från min familj. Hade varit så roligt att få höra de kära rösterna igen och höra dem berätta.
    Min man spelade in min svärmor när hon sjöng (fantastiskt duktig) och gjorde även en del egna musikinspelningar och jag gläds åt att våra barn har kvar dem som minnen. Han digitaliserade dem också men det gäller att de inte försvinner bland allt annat och kanske uppdatera i takt med att ny teknik tar över.

    Gillad av 1 person

    • Ja, det är ett problem med digitaliseringen! Kanske kommer någon på nåt bra och enkelt sätt att kontinuerligt uppdatera. Det måste bli ett problem för arkiv som handhar mycket digitalt material, t ex alla foton som tas i vår tid.

      Gillad av 1 person

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.