Farfaderns vägglampa lyser så fint ovanför dagbädden i annexet. Designen från 1900-talets mitt håller än idag, materialen är lackerad plåt och mässing. Nog är det väl ändå så att ärvda föremål ofta ger ett extra djup åt ägandet…? Det här är Halvans lampa, själv har jag nästan inget från min egen släkt här i Universumet.
04/03/2019 kl. 11:27
Ja visst är dom fina, lamporna med plåtskärm från ca 1960. Har en i mitt föräldrahem som ska upplösas under året. En röd pendlad taklampa med en vit ”tulpan” inuti för glödlampan. Ovansidan på skärmen är skrovlig och tomatröd, lite perforerad, insidan vit och slät. Köptes in 1960 när familjen flyttade in i den nybyggda lilla villan. Den ska jag ta hand om!
GillaGillad av 1 person
04/03/2019 kl. 12:07
Så viktigt med påtagliga minnen eller hur… Du har säkerligen en bra plats att hänga på förstår jag.
GillaGilla
06/03/2019 kl. 11:26
Fin lampa!
Visst är det så att ärvda föremål med en historia är lite speciella. Jag har precis lämnat in ett gammalt väggur till reparation. Kostnaden kommer att vida överstiga klockans ekonomiska värde men jag har saknat ljudet av den och ser fram emot att den åter kommer att hänga på sin vägg, ticka och slå. Lite ironiskt i sammanhanget är att jag kanske är mer ljudkänslig nu (när jag ska sova) än förr och kanske störs av den…
GillaGillad av 1 person
06/03/2019 kl. 11:41
Ljudminnen – så svårfångade de kan vara.
Störs du kan du låta bli att dra upp fjädern för slagen. Fast ofta vänjer man sig.
GillaGilla