Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.

”In Sweden we call it a kick”

5 kommentarer

Den utförligaste bloggtext jag läst om fordonet spark finns på Kulturmiljö vid Norrbottens museum. Det är intressant läsning och jag väljer några stycken ur den. För att se de intressanta tillhörande fotona på sparkens olika modeller måste ni gå till bloggposten.

”Sparken är antagligen en nordsvensk eller eventuellt en finsk uppfinning. Dess ursprung är något oklar, men sannolikt har inspirationen kommit från kälkar med horisontellt flak och två upprättstående stolpar i bakre delen. Med hjälp av dessa stolpar kunde man lägga händerna på för påskjutning. Inspiration till sparken har antagligen också kommit från stöttingen, en kort släde som användes för timmertransport. Även stöttingen var försedd med två stolpar, att lasta timmer mellan. De första sparkarna saknade också tvärslån – tvärträt – mellan de två stolparna, något som introducerades omkring 1887 i området kring Sundsvall. ”

”Det finns också osäkra uppgifter om att sparkar varit i bruk i Västerbotten i mitten av 1800-talet. Sparken har gått under en del andra begrepp, såsom sparkstöttning, stålhäst (Kumla), trähäst (Kumla), sparkare (Västerbotten), långspärk och merspärk (Dalsland), stött (Söderfors), sprätt (Leksand), rännstötting (Holmön), kurir (Hälsingland), rännulv och rännåk (östra Mellansverige). Även begreppet Lyckselemoped förekommer – och då har sparken försetts med motor! Det verkar också ha funnits vissa skillnader mellan Norrbottenssparken och Västerbottenssparken. Västerbottenssparken var i regel kortare och hade grövre medar, som normalt inte var järnskodda. Istället var de vallade med indränkning av kokande tjära. Medarna var ofta gjorda av virke från tjurtall (i de fall de ej var järnskodda) och gled bra i stark köld. Överredet på sparken var i regel oftast gjord av björk, men ibland användes också alm, ask eller furu. Handtag och stolpar var ofta svarvade och bland de målade sparkarna verkar färgen blå ha varit mest populär. En del sparkar har även haft en låda under sitsen, kanske till att förvara verktyg eller psalmboken i. De äldsta sparkarna saknade däremot sits.”

”Från omkring år 1888 nådde sparkåkningen Stockholm, och blev då framför allt ett nöje för skolpojkar och överklassen. Kring sekelskiftet förekom sparkstöttningspartier – ”ungdomen kunde samlas på lediga kvällar och åka spark för nöjes skull i månskenet, när vädret var blitt”.”

Som sagt, är man intresserad av detta fordon på medar så läs mer om Sparken – ett kärt transportmedel på Norrbottens museums blogg. Om ni inte vet vad en sparklåda används till kan ni också få svaret på det där.

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

5 tankar om “”In Sweden we call it a kick”

  1. Tack för inlägget, det väcker minnen. Jag och storasyster hade var sin rödmålad liten spark som min händige pappa hade tillverkat. Jag tycker mig ha skrivit någon gång om hur vi barn uppe i norr åkte sparktåg nerför en liten väg, hisnande roligt.

    Gillad av 1 person

  2. Så roligt att läsa om sparken! Vi var ett gäng ungar som åkte sparktåg i min barndom. Jag har kvar ”lillsparken” som far gjorde åt mig.

    Gillad av 1 person

  3. Jamen hörni, så var det ju! Sparktåg med lekkamraterna på väg hem från skolan. Så kul vi hade och ibland lite svårt att styra så tåget hamnade i diket. Men det gjorde ju inget, snö är mjukt :-)

    Gillad av 1 person

  4. Ja, sparktåg minns man! Extra spännande hemma på gatan där den svängde nittio grader! Gick det inte att svänga så mycket så åkte man in i Engströms spjälstaket, eller kanske snövallarna intill. Idag står sparken självklart ute på gården hos oss på vårt gärde och är transportfordon när jag tar mig till boa och handlar och föret är fint. Skulle förstås ha en cykelkorg påhängd som tanterna inne i samhället har. Men det ska vara en pilkorg då, inte ståltråds.
    När jag var bebis fick jag ligga i en ”sparklåda” som bands fast på sparken. Som lite större fick jag en röd sån till min docka att ha på min lilla brunmålade spark. Så roligt att susa fram på vägen med dockan nedbäddad i lådan. Har någon nåt liknande minne?

    Gilla

Lämna ett svar till MrsUniversum Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.