Jag tog ett par halvdagar sista semesterveckan för att rödfärga delar av ekonomibyggnaderna. Att måla någon eller några få fasader varje år gör inte arbetet med målning betungande alls.
Sädesmagasinets baksida ovan blev rödare, likaså tvättstugan/drängkammarens baksida (inte på bild).
Mjölkrummets ena knut har haft vita knutbrädor till nu. Andra sidan byttes långt tidigare. Nu byttes även denna knut ut och rödfärgades precis som mjölkrummets framsida. De andra sidorna målades för ett par år sedan.
Har grubblat över om jag bestämt rätt som tagit bort de vita knutarna på magasin och drängkammare. Alla har de varit vita enligt gamla foton. Att färga dem röda är att göra gården ”aendnu gamblare”. Så bestämde jag för ett antal år sedan – föll för den rådande trenden inom byggnadsvården. Och visst, upplevelsen av gårdsbildningen är enhetligare. Likväl är det inte ursprungligt.
Med bestämdhet vet jag dock att fönsterbågarna inte ska målas ockragula, det blir för mycket 1700-talsfärgsättning på en nationalromantisk bondgård från 1910 ;-) Nog finns det en tendens till antikisering inom byggnadsvården kan jag tycka. Själv är jag oerhört glad över att vackra kilsågade och såpskurade golv inte är allenarådande i alla möjliga miljöer utan att t ex gamla linoleummattor verkar få genomslag och därmed bevaras.
Sen var det detta med ladugårdsgaveln… Eftersom jag har viss tveksamhet inför det alltför ”perfekta”, det helt nymålade, något där allt är likartat, har jag väntat och funderat med att måla gaveln ända sedan den röda plåten togs bort långt innan jag började blogga. Bestämde mig för att stega upp på mjölkrummets tak och bara måla vindskivorna rödare. De är breda eftersom vasstaket ligger kvar under lerteglen. I samma veva sågade Halvan av en ekgren som hängde ner på teglet samt bytte ut trasiga tegelpannor på ladugårdstaket
Här har jag prövat lite duttvis för att se effekten och för att se om jag skulle nå hela vägen upp till nock utan en stege på lutande mjölkrumstaket.
Jag nådde ända upp men för säkerhets skull tog jag en liten burk färg ifall jag skulle spilla ut.
Klart. Jag ser skillnaden man antagligen inte så många fler. Och nej, gavelbrädorna får anstå. Den ljusaste av dem är en bräda av lövträ. Färgen på gavelröst et är med stor sannolikhet målad på 50-talet.
Så plockade jag in en bukett i varma färger. Rött är skönt!
21/08/2017 kl. 12:11
Det var en väldigt vacker bukett. Älskar färgerna. Kan förstå dilemma med knutarna. Eftersom jag nu inte är så kunnig i byggnadsvård så tycker jag att de med röda knutar ser mer moderna ut. Det är lite inne med den modellen. Men det är fint vilket som.
GillaGillad av 1 person
21/08/2017 kl. 12:54
Det är härligt att måla med slamfärg! Tycker det finns ett bra mellanläge mellan ”skrikvitt” och rött på knutbrädor (och runt fönster) och det är ljust grått. Vi gjorde så och är riktigt nöjda. Sen kan man fundera på om det ska vara ljusröd eller mörkare röd på 1900-talsbyggnader? ;-) Vi valde den mörkare. På ett plank och en nybyggd smedja målade vi faktiskt med svart slamfärg. Lite av en trend, jag vet.. Blev faktiskt riktigt nöjda med det. Men det är också roligt med variation. Hoppas faktiskt att nästa ”trend” blir helt omålade trähus, de verkar annars utrotningshotade?!
GillaGillad av 1 person
21/08/2017 kl. 17:18
Marlene, gamla timmerbyggnader utsatta för sol och vind är helt underbara – solbränt bruna åtminstone på södersidan. Och silvergrå fasader är minst lika fina. Jag hoppas som du på ett sån´t ideal!!!
GillaGilla
21/08/2017 kl. 18:26
Rött är skönt! Och värmer ända in i hjärteroten!
GillaGilla
23/08/2017 kl. 11:19
Det blev ju bra. En utav de bästa färgerna jag köpt under sommaren hittade jag på ICA (av alla ställen). Falu rödfärg blandad med linolja och järnvitrol. 10 liter för 250 spänn.
GillaGilla
23/08/2017 kl. 12:14
Kör hårt Tjörnbo!
(Även om det inom den rättroende byggnadsvården numera inte bör finnas linolja i slamfärg :-) Inte ens 8 %. Själv är jag mycket nöjd över att röd slamfärg, med eller utan, används i vårt avlånga land!!!)
GillaGilla