Sparkstötting

spark
Den här sparken får sannerligen sällan komma ut i sitt rätta element. Sådana är vintrarna här numera. Annat var det förr kan jag höra av människor som är födda här och upplevt snörika vintrar.  Minns själv när jag som barn med mina kamrater gjorde ”tåg” av flera sparkar ihop och åkte på den lilla grusvägen. Tror att det var Agnes, som dog 1966, som var den sista långvariga användaren. Sparkstötting får väl numera räknas till ett kulturhistoriskt transportmedel, åtminstone i de här trakterna. Tänk vad man kan längta efter rejäla snövintrar, soliga vidder och skidturer direkt från gårdstunet.

I den vintriga dungen
Hör jag svaga ekon
från länge, länge sedan

Issa 1763 – 1827

.

.

3 reaktioner till “Sparkstötting

  1. Vad roligt, igår skrev jag om sparktåg hos en annan bloggare. Pappa hade tillverkat min lilla röda spark, poppar det upp ur minnet nu plötsligt. Märkligt, det hade jag glömt. Talade med moster i Luleå häromdagen och hon använder spark på vintrarna, det gör man fortfarande norröver.

    Gilla

    1. Än så länge har man ganska långa vintrar i norr. Där skulle jag trivas. På sina ställen används även sparklådor istället för barnvagn på vintern. Coolt!

      Gillad av 1 person

      1. Ja, sparklådorna är vackra och ändamålsenliga. På sina ställen är det nog svårt att ta sig fram med en barnvagn.

        Gillad av 1 person

Kommentarer är stängda.