Ett stycke stiligt huggen sten av två olika sorter. Polerad och lättskött förekommer den i palats och påkostade trapphus.
Men det är stenimitationer, pilaster och bas består av stuck. Ett angenämt stycke hantverk.
Hantverkaren gör ”marmordegar” av kalkbruk med olika pigmentering beroende på vilken stensort som ska imiteras. Kunskapen som krävs är mångårig praktisk erfarenhet. Stuckatörens lärlingar servar honom/henne under arbetet.
De olikfärgade ”marmordegarna” knådas försiktigt ihop till en enda deg…
… som skivas i jämntjocka skivor som läggs på en plan yta. Skarvarna jämnas ut. Sen hann jag inte se och fotografera mera på byggnadsvårdsmässan i Leipzig förra året. Det hela tar sin rundliga tid att tillverka.
Här ovan syns ett stycke beskrivning. Ytan skrapas och poleras noggrant när den torkat för att få den glans man vill åt.
Här syns uppbyggnaden som inte är massiv sten. Det är fascinerande att se en skicklig stuckatör utföra detta.
Lärlingsprover. I Tyskland har man fortfarande ett levande lärlingssystem.
.har man fortfarande
Vilket hantverk!
Man blir bara förstummad
GillaGillad av 1 person
Kul att få veta mer om! Jag skulle inte ha tänkt något annat än att det var vanlig sten.
GillaGilla
Imitationen kan vara lika stort hantverk som det ”äkta” hantverket. Stuckatörens arbete lika skickligt som stenhuggarens. Visst är det intressant, Maria.
GillaGilla
Så intressant! Detta visste jag inte hur det gick till. Trodde eventuellt att det var målat på. Nu vet jag. Tack!
GillaGilla
Visst är det en helt fascinerande teknik Mira, som nog kräver mycket lång yrkeserfarenhet.
GillaGilla
Scagliola brukar det kallas och är nog ett av de trevligaste hantverken man kan tänka sig. Mycket billigare än äkta marmor och framförallt miljövänligare. Många fina marmorsorter har ju tagit slut och nu är scagliola ända sättet att reparerar eller komplementera äldre byggnader med oersättliga marmorsorter. Jag är förvånad att du inte funderat på att pröva själv inför någon mindre golvläggning (scagliola är ruskigt hårt när det torkat och polerats)? Eller varför inte en piedestal i neoklassisk (Gustaviansk) stil att ställa blomsterarrangemang på? Eller kanske en hel vägg?
Det finns scagliolakonstnärer som gör väggar och golv med fossiler i, genom att blanda i snäckskal, hela eller i bitar. Det är ingen större skillnad mellan en snäcka från en strand i Italien och de man hittar fossilt i riktig marmor.
Det finns ett enkelt tips för att se skillnad mellan äkta marmor och scagliola, nästan det enda sättet; man lägger handflatan mot stenen och väntar en liten stund. Om stenen aldrig värms upp utan är lika kall efter en liten stund som när man första lade handen mot den, så är det äkta marmor. Men om stenen blir lite varmare så är det scagliola.
GillaGillad av 1 person
Så Tokyobling tror att jag skulle klara av att göra detta själv? Krävs inte lång lärlingstid och erfarenhet… Synpunkten på miljövänlighet är tänkvärd.
Och det där med snäckor var hyperintressant, har aldrig sett det någon gång. Är det så att detta hantverk är stort i Japan?
GillaGilla
Snäckorna läste jag om i en bok från 1700-talet, jag tror det var en yrkeshemlighet rätt länge. Har inte sett någon som jobbat med snäckskal i modern tid, men det finns bevarade exempel runt om i Europa så det måste ha skett så en gång i tiden. Det finns extremt lite skrivet om yrket, jag har bara hittat ett par halvbra (halvdåliga) italienska böcker. Här är en tjusig dokumentär med bra bilder. https://www.youtube.com/watch?v=qaq6oylRwC4
Jag tror att det är en sak att vara så skicklig att man kan livnära sig på det (tidsaspekten och förmågan att kunna imitera vilken marmor som helst) och en helt annan sak att man kan vara duktig nog att göra småsaker på egen hand. Det finns Scagliola i Japan men det är absolut inte stort. Traditionellt sett var det italienarna som kunde det men nuförtiden är det störst i Ryssland och ex-Sovjet. Bordsskivor, vapensköldar etc. kan göras i mindre storlek och kanske är en bra start. http://artstheanswer.blogspot.jp/2010/06/scagliola-and-pietre-dure.html
GillaGilla