Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

Räfsa

19 kommentarer

Räfsor är redskap av trä för att samla ihop hö (eller halm) på vallen, åkern.
räfsa
De här höräfsorna är populära inredningsdetaljer i ”lantlivsboendet”. Och hur ofta hör jag inte att de kallas kratta. Då mår jordbrukaren i mig väldigt dåligt och tänker på hur snabbt kunskapen om agrara levnadssätt försvinner. Nu när staden blivit norm.

Räfsa var ordet på det vackra träredskapet. Och hö är torkat gräs som blev foder till kreaturen :-)

.

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

19 thoughts on “Räfsa

  1. Ja, räfsa är ordet! Jag reagerar också varje gång jag hör ordet kratta.
    Jag reagerar också när jag ser hur yngre håller i räfsan med båda händerna i överhandsgrepp (heter det så?) istället för en hand från vardera hållet om du förstår vad jag menar.
    På min arbetsplats finns en man som gjorde mig uppmärksam på hur olika räfsor ser ut (hur huvudet är format och hur det är fäst i skaftet). Det är tydligen olika konstruktioner på olika ställen i landet. Man kan bli lite nördig när det gäller räfsor också ;)

    Gilla

    • Det är intressant det där med räfshuvudets utformning och fastsättning – borde vi inte nörda ner oss i det och få kunskap!!!
      Hur man håller räfsan är viktigt, du kan det också förstår jag. Och att de gamla skaften är ovala i tvärsnitt, inte runda, är ytterligare en bra sak med konstruktionen.

      Gilla

    • Härligt Annica, det märks att du har erfarenhet i räfsning sedan barnsben!

      Gilla

      • När jag växte upp skulle alla åkrar handräfsas när höet var inkört. Det gjorde vi in på 70-talet och kanske även 80-talet. Det var nog både för att ta tillvara vartenda höstrå men också för att det skulle se prydligt ut. Att bara köra med ”hästräfsan” var inte gott nog.

        Gilla

        • Det fick jag göra på gården jag jobbade på på Island. Där brydde de sig då inte ett dugg om ordning och reda i alla fall! Jag tror att man gör det för att ta till vara men mest för att inte kväva återväxten om man vill ta en till skörd samma år?

          Liked by 1 person

  2. Jag har faktiskt lite svårt för det där när det hängs upp arbetsredskap som prydnad. Och det är väl lite dumt att reta sig på det för det är väl bättre att de sparas än att de kastas. Och fina kan de ju vara.

    Gilla

    • Asta, jag gillar inte ordet nostalgi men i fallet med jordbruksredskap som utsmyckning är det enda användbara ordet. Att använda redskapen som det är menat är däremot en traditionsbärande handling.

      Gilla

  3. Sune och Annica, så trevligt med er kunskap. Brukar ni använda enbart räfsans (rivans) skaft för att vända höet? Det har jag lärt mig att göra då man bara vänder hösträngen, inte samlar ihop den.

    Gilla

    • Nej jag har aldrig använt bara skaftet för att vända höet och kan inte minnas att jag har sett någon göra det annat än i undantagsfall.
      Kom däremot ihåg att vi också använde ett annat ord än stacka: kua. Resultatet blev en höku(e) eller bara kue.

      Gilla

  4. På tal om detta. Har många gånger fått förklara skillnaden på hö och halm för andra i min generation. :-) Sen är det ju alltid det här med spade och skyffel….

    Gilla

  5. Det här med att ta in redskap i salongen, husets finaste rum där man skulle vara ledig, pratade jag med svärfar om senast i helgen. Ett oskick, var vi rörande överens om. För en gångs skull!
    80-talist och villaunge till trots har jag rätt bra koll på de här begreppen och handgreppen, eftersom jag vuxit upp med ”hobbyäng”. Ömt vårdad av min societetstant till farmor och därefter pappa fältbiologen.. Försöker alltid rätta Johan, som t.o.m. har äkta nu levande bönder i närmaste släkten, när han blandar ihop räfsa och kratta. Som svar har han börjat säga krafsa… :)

    Gilla

    • Haha, krafsa…
      Det som en gång var allmogens självklara kunskap har med maskinernas införsel i jordbruket blivit högreståndskunskap då jordbrukets hantverk blivit ”fint” när närmiljön ska vårdas. Så har det gått varvet runt och de socioekonomiskt starka grupperna lär ut kunskapen till den grupp som en gång specialister på jordbrukets hantverk. Så kan det gå.
      Kanske blir det utflyttade stadsbor som får lära landsbygdsborna att odla framöver – sådana tendenser tycker jag mig märka :-)

      Liked by 1 person

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s