Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

Slåttern påbörjad

12 kommentarer

slåttern påbörjad
Vi har börjat lite smått med lieslåttern. Här växte bland mycket annat teveronikor som nu har blommat över. Gräset får ligga kvar några dagar och släppa fröer för nästa år trots att torkvädret inte är det bästa. Att hässja höet skulle fungera mycket bra för att få det torrt om vi nu skulle vilja det. Det en trevlig sysselsättning att ”hänga” upp höet på tork på en ”träställning”, en 1900-tals tradition.

Läs lite mer om hässjor inom Projekt Runeberg.
Eller på alternativ.nu.

skördetid
Höhässjning pågår
Det ser ut att vara en linhässja som användes här på gården, alltså mellan de lodräta störarna spänns linor i flera nivåer som gräset läggs upp på förtorkning. En annan variant var att även ha vågräta trästörar som i texten nedan kallas troer.
Detta kallar jag landskapsvård, ett begrepp som inte existerade då livet levdes på så sätt att bönderna hässjade sitt hö.

.

Här kommer en fin beskrivning av en sommardags början för en självägande småbrukare ur romanen Dagsmeja av Bo R Holmberg som jag alldeles precis nyligen läst.

Han (klev upp ur sängen), gick barfota i dagen ner mot ängen. Hässjorna stod uppradade. Han förde handen in i höet, försiktigt (…) mot troerna.
Det var torrt, höet. Bara några troer hade knäckts av tyngden och där fanns fukten, men det mesta var kruttorrt. Det rök om hans arm när han trängde in den i hässjan.
Han skuggade ögonen med handen och tittade upp mot himlen och solen.
Det bådade gott arbetsväder.
Daggen mot fötterna. Tungt klev han i sin jord, kände det stubbade gräset mot sina fotsulor. Han sträckte på sig, gäspade och höll ut sina armar som ville han omfamna gården, lagården, vagnslidret och ängarna runtom.
I köket var kaffet klart. Ingegärd hade ställt fram hans kopp och när hon slog i, la han sin hand på hennes höft.
–    Det är kruttorrt, idag börjar vi.
Han drack kaffe på fat, blåste med sockerbit i mun. Hon satt med en vit handduk om huvudet mitt emot.
Morgnarna var likadana.
Det var kaffet, en kort, samlande stund för att driva sömnen ur ögonen innan lagården.

.

.

.

Annonser

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

12 thoughts on “Slåttern påbörjad

  1. Vad fint det ser ut och gott luktar dt. Här runt omkring håller ängarna på att fyllas med vita bollar, inte lika vackert men fort går det.
    Ha en fortsatt bra sommar!

    Gilla

    • Birgitta, de är rationellt med vita bollar men varje gång jag ser en hässja skänker jag ett tyst tack till dem som fortfarande torkar på så sätt. Hö luktar verkligen gott, tur att jag inte har hösnuva ;-/
      Trevlig sommar på dig!

      Gilla

  2. Oh, det där väcker minnen. Alla somrar hos farmor i Nordkarelen när höet skull skördas. Karlarna som gick på rad med sina liar, kvinnorna som räfsade efter och den där höstörarna med tappar, just nu hittar jag inte termen, som man trädde upp det på. Dagar ute på fälten i sommarhettan, näsdukar på karlarnas huvuden och sjaletter på kvinnornas. Rasterna med kaffe, saft och smörgåsar gjorda på farmors rågbröd – och doften av nyslaget hö. Och sen bärgningen med hästar av det torra höet, vi barn i ladan för att trampa, hur det sved på kroppen av saltet som man varvade med och av det torra höet som rispade huden. Bastun på kvällen var inte enbart en njutning men ett måste och svedan lättade.

    Gilla

    • Kan de heta krakar, sådana där som man gjorde hövolmar av?
      Din bild ger med frossbrytningar av lycka, en tid som jag gärna ser tillbaka till och vill veta mer om. Har själv trampat hö som saltades, jag trivdes utmärkt och vi barn övernattade ibland i det väldoftande höet högt upp på skullen. När jag besökte ryska Karelen tidigare på 2000-talet användes fortfarande liar och höet volmades i norra Karelen. Det var en mycket inspirerande resa. Rökbastubadande pågick också. Jag tänker att människorna inte nödvändigtvis vantrivdes trots att vi anser levnadssättet var gammalmodigt…

      Härlig beskrivning du ger av ett tidigare liv!

      Gilla

  3. Rökbastu fanns hos farmor medan hon ännu bodde i det gamla gråa timrade huset. Oh, så gott det doftade i den bastun! Men väggarna var svarta så det gällde att röra sig försiktigt och ingen tvagningsdel fanns utan man fick tvätta sig i i bastun och se upp så att baken inte blev svart av sot när man väl var ren.

    Ja, krake måste det vara, men jag har aldrig använt det ordet, kommer jag på nu. Nu minns jag hur man spettade hål för stören och sen den första hötussen som skulle viras lite speciellt kring den nedersta tappen för att hålla höet uppe så att det satt kvar på stören och inte hasade ner. Den täljda tapparna som skulle i med jämna mellanrum för att staga, jag ser det framför mig, det var som en rit, det fanns en rytm i arbetet som på något sätt trollband mig.

    Gilla

    • Har länge försökt få veta hur en hövolm gjordes. Jag hör att du har det i ryggmärgen. ”Den första höstussen…” exakt sådant jag försöker få reda på. Och tapparna sattes i allt eftersom – det visste jag inte heller… Så mycken kunskap som försvunnit, kanske nertecknad av någon etnolog och bevarat i ett arkiv ;-/

      Gilla

  4. Det är intressant och värt att bevaras. Läste på altenativ.nu och det fanns nog varianter beroende på var man bodde. I Finland användes dessa störar med hål och tappar, och jag vill minnas att det var så även i norra Sverige, men i artikeln var det en stör med endast en tapp längst ner. Jag kan inte minnas att jag någonsin såg hur man borrade hålen i störarna, däremot såg jag ibland hur man täljde till pinnarna som skulle vara i hålen.

    Gilla

  5. Härligt med nyslaget gräs! Dvs så länge som man inte är allergiker. Har också en massa minnen från höbärgning med hässjning och hölass. Så har jag också lärt mig något nytt, jag visste inte att det kallas linhässja trots att jag varit med och satt upp sådana.

    Gilla

  6. Hö hanteringen var härlig när man var barn. Hos oss var lien redann borta bortsett från i kanterna. Det var hästragen slåttermaskin som gällde, senare traktordragen. Vi la höet i höstackar (en hässjöstör med ett litet kors) oftast bara i undantagsfall las det ipå hässjor.
    Sedan att ta in höet var kul då fick man åka hölass efter häst om man uppförde sig. Vi lassade av i en stor fläkt som blåste upp allt på höskullen. Där stod en man och fördelade höet, ibland fick man vara med. Härligt höet bara regnade ned, lite sagolikt.
    Hö hanteringen var underbar när man var barn, alla dessa lukter allt var lite fest och det blev kaffe på åkern.
    På kvällen var man genomsmutsig och trött men det var härligt.

    Gilla

  7. Hans beskrivning kunde vara min! Bortsett att vi alltid hässjade och bara i undantagsfall la det i stackar (bara om det var garanterat högtryck!).

    Gilla

  8. Jag, Annica o Hans! Med alla dessa likartade minnen är vi nog i si så där samma ålder. Njut dessa minnen!

    Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s