Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

Sotare – skorstensfejare – knopare

4 kommentarer

Är man intresserad av kulturhistoria kan man väl inte låta bli annat än att älska sotaryrket. Ett viktigt hantverk som står sig än, där redskapen i mångt och mycket är desamma som för 100 år sedan och längre, där språket ”knoparmoj” fortfarande lärs ut under utbildningen för att det inte ska försvinna. Snacka om yrkesstolthet! Det går bara inte att låta bli att bli glad då skorstensfejar´n kommer iklädd sin kurpis och med bältet som bevis på yrkeskunnande.

sotning2
I veckan var det dags. Varje år sotas kaminen men de andra tre eldstäderna i huset bara vart tredje år, de eldas inte lika mycket i. Längre tid mellan sotningarna får det inte gå i den här kommunen, då blir det eldningsförbud och provtryckning måste ske innan man får elda igen.

Det som är ganska nytt bland sotarnas redskap är dammsugaren, ack så behändig att använda jämfört med förr. Då jag flyttade hit var de inte i bruk. Själv minns jag min mamma som täckte över många möbler med stora tygsjok i samband med att sotar´n skulle komma och göra sitt arbete.

sotningsredskap
Uråldriga redskap som fungerar än idag är sudd, krejs (viska) och raka. Det sistnämnda redskapet har olika rakor i var sin ände av stången, en slipraka i andra änden.

sotning1
Här borstas sotet bort på undersidan av vedspisens största kokplatta. Dock inte med en sompe (en äldre typ av kvast)denna gång.

Den här gången fick jag lära mig att det anses bringa lycka (till huset antar jag) om sotar´n är första besöket för dagen. Och att man ska skaka hand då han kommer.  Det var något nytt som jag uppskattade att få veta. Nu blev det handskakning då han gick istället. En kamin, en kakelugn och två vedspisar är nu redo för ytterligare eldning. Allt är i sin ordning. Skönt!

.

Annonser

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

4 thoughts on “Sotare – skorstensfejare – knopare

  1. Är det en täljstenskamin? Vad tycker du om era olika värmekällor?
    Vi behåller trappan som den är! Tack för dina råd. Man lär sig så småningom, människan är väldigt anpassningsbar och det blir tofflor med gummisula framöver, röda!

    Gilla

    • Det blev en Nibe Contura mantlad med täljsten. https://mittuniversum.wordpress.com/2010/10/19/kaminen/?s=kaminen Utseendemässigt var det inte vad vi tänkt oss. Med några års användning kan jag säga att den är effektiv, förbränningen är mycket hög, och det går att lägga in vedträn som är 30 cm långa. Kaminen värmer upp bottenvåningen. Eftersom vi stänger till farstun om vintrarna går därmed inte kaminvärmen vidare till övervåningen. Kakelugnen är väldigt bra eftersom den behöver en enda brasa per dygn och avger värme under lång tid. Vedspisarna behöver matas på ständigt med småsmå vedträn vilket kräver mer handhavande men är otroligt värdefulla både ur uppvärmnings- och hemtrevlighetssynpunkt.

      Jättetrevligt att trappan blir kvar!

      Gilla

  2. Som sotarhustru kan jag bara hålla med! Men jag har fått lära mig att det inte heter viska, utan krejs, i alla fall i norra Lappland. Knoparmoj kanske också har dialekter?

    Den här bloggen är för övrigt en underbar inspirationskälla! Tänkvärda inlägg och vackra bilder.

    Gilla

    • Hörru Vinturi, du har rätt. Jag skriver in krejs istället (med viska inom parentes). Tack för att du påpekade! Dialektalt knoparmoj tror jag inte på :-)
      Åsså tack för berömmet.

      Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s