Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

Förhydningspapp

4 kommentarer

Fick en mejlfråga om vårt val av vindtätning då vi panelade om norrgaveln. Varför vi valde förhydningspapp och inte vindskyddsduk? Om valet var medvetet?


Norrgaveln under ompanelning. Den gamla förhydningspappen baserad på lump togs ner och ny papp sattes upp. Skarvarna hamnar bakom lister för att få ordentlig tätning.

Jo, det finns en tanke med detta val.

Vi vill gärna använda gamla beprövade byggmaterial som inte har plast i sig och vi vet av erfarenhet att de äldre materialen är bra och gångbara. Därför blev det svart förhydningspapp då vi arbetade själva med norrgaveln och tvättstugan samt hönshuset/ateljén för länge sedan. Förhydningspappen har även en bredd som möjligen (?)  är behändigare att arbeta med än vindskyddsduken enligt Halvan.

Vindskyddsdukar är baserade på oljeprodukter och MrsUniversum tycker därför inte de är miljövänliga nog. Jag har kommit i kontakt med två fabrikat av vindskyddsdukar. Tyvek är ett varumärke från DuPont, ett företag som tillverkar oljebaserade produkter. Duken är ett tunt plastmaterial som är tillverkat av olefin-fibrer, närmare bestämt tunna polyetylenfibrer som pressats samman under värme. http://sv.wikipedia.org/wiki/Tyvek
T-vind, ett annat fabrikat, är en diffusionsöppen polyeten-barriär skyddad av två fiberdukar av polypropen (nonwoven) laminerade en på vardera sidan.
Det skedde ett misstag då vi lejde bort arbetet med att bygga det nya uthuset. Då vi skrivit kontrakt men innan bygget satte igång hade vi en noggrann genomgång med entreprenören av den arbets- och materialbeskrivning jag gjort och som låg till grund för upphandlingen. Där stod att förhydningspapp skulle användas. Arbetsledaren glömde allt detta och tog av bara farten vindskyddsduk då man var vana vid ”modernt” byggande. Jag upptäckte det alldeles för sent och lät det passera. Men den plastfolie byggarna också hunnit använda i väggarna var de tvungna att avlägsna. Jag hade tydligt skrivit i arbetsbeskrivningen att INGEN plastfolie skulle användas i konstruktionen. Nu var detta ett nybygge men även där är det viktigt med sunda material.


Då vi bytte panel på tvättstuga och drängkammare använde vi också förhydningspapp. Läs här om du vill.


Men då vi överlät till en byggentreprenör att uppföra nya uthusbygget ”råkade” vindskyddsduk användas. Vilket alltså inte var vad som stod i arbetsbeskrivningen. Meningen med att göra en tydlig beskrivning av material och åtgärder är att man inte ska behöva stå och övervaka samt ge order om de byggarbeten man köper. Det funkar inte alltid.

.

Annonser

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

4 thoughts on “Förhydningspapp

  1. Dina inlägg ramlar ofta in med väldigt god tajming för oss :)

    Men, hur ekoreko är egentligen förhydningspappen? Som jag har fattat det användes tidigare tjära men numer asfalt? Eller finns äkta tjärpapp? Ifrågasätter absolut inte ditt val utan hoppas mest på ännu mer vägledning. Det här med asfalten är det som avhåller oss från att använda papp som takbeklädnad på vissa uthus där det egentligen skulle kännas väldigt lämpligt. Men kanske är det obefogat? (hoppas det..)

    Gilla

    • Vi valde vindskyddspapp för att det hade använts under lång tid, är ett traditionellt och beprövat byggmaterial och att det inte är helt baserat på oljeprodukter. Förhydningspapp har asfalt (av petroleum dvs olja) som impregnering men är i övrigt en cellulosaprodukt. Vindskyddsduk är, såvitt jag kan få fram, till 100 % baserad på oljeprodukter.

      Man ska hålla isär förhydningspapp och takpapp. Förhydningspapp är en yngre produkt än takpapp som funnits sedan slutet av 1700-talet. Förhydningspapp kom i samband med att byggnadsteknik med regelstomme började användas. I timmerhus användes innan dess husmossa som vindtätning mellan stockarna. Från 1970-talet har tät plastfolie länge gällt som ersättning för förhydningspapp.

      Före 1910-talet var det stenkolstjära som all takpapp impregnerades med, numera asfalt.
      Näver är en naturprodukt som har använts som tätskikt på tak. Ovanpå nävern låg ”ved” (halvstockar) eller grästorv för att hålla nävern på plats. Kanske finns inte ett material med bättre och miljövänligare egenskaper som som dessutom finns i naturen.

      Än idag är det är skillnad i uppbyggnad på papp för vindtätning och för tätskikt för tak. Det känns tydligt då man känner på dem, särskilt enskiktstätning för tak upplevs mera som en gummi- eller plastmatta än papp och är ganska stel. Takpapp har också oftast ett lager sand som halkskydd. Vindpapp uppför sig som tjockt papper.

      Var och en blir salig på sin tro och jag bloggar inte för att överbevisa något utan för att berätta mina ställningstaganden. Var och en gör sitt eget val, det brukar vara lättare att bestämma sig om man har något att förhålla sig till: att gilla eller ogilla. Att välja helt på måfå är svårt enligt mig, då strömmen av nya byggmaterial aldrig sinar. Gör man det måste man förlita sig på tillverkarens och byggvaruhandelns utlåtanden. Och det gör inte jag ;-)

      Byggmaterialhistoria är intressant. Flera är de material som tidigare användes men som nu klassas som giftiga eller miljöfarliga. Blyplåt t ex och även tryckimpregnerat virke som ganska få ifrågasätter. Trätjära har ifrågasatts av EU men är tillåten. Skönt tycker jag. Vi har takpapp på farstukvist och mjölkrum. Den tunnare sorten.

      Gilla

  2. Stort tack för uttömmande svar! Jag tror att man kan nå fram till fler just genom att inte försöka ”pracka på” dem saker utan bara delar med sig av hur man tänker. I alla fall är det så du vunnit mitt förtroende i dessa frågor :)

    Ja det är väldigt intressant med material! Har tagit mig igenom luntan byggekologi som jag tyckte var bra på så sätt att den varken utesluter gamla eller nyare material utan tar ställning till dem på samma premisser. På mitt kontor bytte de i höstas ut de klorfenolimpregnerade fönstren – mot nya fönster med någon ny sorts impregnering.

    Själv försöker jag i första hand välja miljö- och mänskovänliga alternativ, som ofta sammanfaller med få beståndsdelar och en tillverkningsprocess som även en amatör kan begripa (nej jag litar inte heller blint på tillverkare och handlare, mindre och mindre). De flesta äldre material faller ju in i den kategorin så därför blir det sällan någon konflikt dem emellan – skönt! Inte heller utseendet, som kommer i tredje hand, brukar stå i motsättning till miljö eller tradition. Det som blir svårt är såna här lägen, när det mest miljövänliga alternativet (näver?) faktiskt är något vi inte har tid eller kunnande att använda. Det skulle också börja gränsa till besatthet.. även om det vore kul att prova någon gång, på något litet. Så i det här fallet väljer vi också asfaltsbelagd papp, och hoppas att framtiden kommer med något ännu bättre!

    Gilla

  3. Det är inte alltid lätt detta med byggmaterial inom byggnadsvården. Sakta sker förändringar.
    Ett exempel: då vi började arbeta med Universumet efter 1990-talets mitt var det Engwall & Classons linoljefärg som ansågs bäst, senare tog Ottossons Färgmakeri över första platsen. Därför finns båda dessa fabrikanters linoljefärger här i huset. Det framkom att E&C använde standolja i viss linoljefärg (särskilt utomhusfärg). Färgen blir blankare då men krackelerar lättare. Vi har även blandat till egen linoljefärg.
    Så ändras insikten om material allt eftersom, ingenting är statiskt. Länge leve de gamla husen!

    Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s