Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

Lusthuset i dammen

16 kommentarer

Detta är ett oktogonalt lusthus, helt omflutet av vatten, placerat på en stenkista i en damm. Lusthuset blev byggnadsminne 2001. Jag kom förbi där ännu en gång för något år sedan och fotade då dessa bilder.

eb10_red
eb23_redigerad-1
eb25_redigerad-1
Den idylliska byggnaden kallas Ebba Brahes lusthus. Om Ebba (1596-1674) själv vistats i lusthuset är mycket tveksamt. Vimpeln på det karnisformade spånklädda taket har årtalet 1636 utstansat. Lusthuset ligger i Bockhammar nära Skinnskatteberg i Bergslagen. Det här lusthuset var ett av mina restaureringsuppdrag för ett antal år sedan. Det var ett samarbete mellan arkitekt, målerikonservator och byggnadsantikvarie. Jag gjorde ett restaureringsförslag, konservatorn gjorde ett åtgärdsförslag för de interiöra målningarna. Byggnadsantikvarien var med i diskussionerna och hade under genomförandet rollen som antikvarisk kontrollant.

eb16_redigerad-1
De interiöra målningarna har barockprägel och ger en illusion av kolonner på höga baser som bär upp taket. Runt omkring kolonnerna slingrar vinrankor med druvklasar. Ljuset reflekterades den här höstdagen så vackert från dammens vatten, det blev nästa ”genomskinligt”.  Interiören har patina men jag anar att de finns de som kanske anser att interiören fortfarande är ofräsch eftersom den inte är nymålad :-)

eb18_redigerad-1
Utvändigt behölls materialen men ytorna fick ett nytt ytskikt i form av linoljefärg. En volut vid ena dörren var borta och nytillverkades av trä (förstås). Kulören på lusthuset återgick till en rosa ton som det gick att belägga att byggnaden haft  tidigare.

eb22_redigerad-1
eb20_red
Ett viktigt gemensamt ställningstagande var att besluta på vilken nivå konserveringen av interiören skulle ligga. Där fanns graffiti sedan 1800-talets slut i form av namnteckningar i blyerts. Där fanns även moderna ”taggar” i svart tusch som var väl synliga. Vi beslutade att blyertsanteckningarna skulle vara kvar som historiska dokument medan de svarta tuschblafforna skulle tas bort. Interiören blev alltså ett konserveringsarbete helt och hållet förutom något fönster/dörrbeslag som lagades. Ommålning skulle ha varit helgerån som alla förstår. Förhållningssättet i ett sådant hör projekt är lite annorlunda än i det som kallas byggnadsvård, alltså översyn och åtgärder i en äldre byggnad som ska vara privat bostad. Åtminstone märks ofta att byggnadsvårdare gärna vill ha nymålade ytor.

Om ni tittar noga kan ni se ett rött mönster på svanhalslisten som senare har målats över. Detta fanns kvar på 3/8 av taklisten vilket jag givetvis dokumenterade.

eb21_redigerad-1
eb13_red
Broar och räcken byggdes nya eftersom de var rötskadade.

eb12_redigerad-1
Pepparkaksgångjärnen stärker dateringen av lusthuset till 1600-tal eller tidigt 1700-tal.

eb4

beslagsritning_text
Jag gjorde alltså ett restaureringsprogram och en materialbeskrivning. Eftersom fönster och fönsterbeslag inte var uppmätta tidigare gjorde jag även en uppmätningsritning av detta som syns ovan. Fler ritningar i form av arbetshandlingar blev det förstås också.


Uppdraget innebar att titta på originalkartor hos Lantmäteriet, vilket inte är fy skam. Jag älskar arkiv! Särskilt givande är det då originalen kan ses och hanteras med bomullsvantar, inte endast bilder av originalen. Kartan ovan är den äldsta som fanns över platsen. Den är från 1696 och Erik Prosperius var den lantmätaren som ritade. Kan det vara ett lusthus som syns t.v. i ån innan dammen och ön hade skapats? Det framgår inte av tillhörande beskrivning. Vid littera ab finns en skvaltkvarn. Att ha gått en kurs i handskriftsläsning har betytt en del för mina möjligheter att läsa handskrifter främst från 1700- och 1800-talen.


På kartan från någon gång efter 1700 finns söder om lusthuset en holme med boskéer. Ingen beskrivning finns.


Konceptkartan från 1817-1819 över ägorna beskriver ”lusthusholmen” som 10 1/4 kappland stor.


På den odaterade geometriska kartan, upprättad efter 1850, beskrivs nr 74 som ”hållmen i ån söder om lusthuset” som är 7 kappland stor. Nr 82 är ”en liten kåltäppa söder om LusthusHolmen 2 1/2 kappland stor”. Vid denna tid skördade man hö på holmen.

År 1979 brast dammen och idag är holmen inte kringränd av vatten, inte heller hålls växtligheten i tuktat skick som man kan se på några kartor. Den har återvänt till naturens egen ordning. Men trots det är platsen en liten pärla.


Ebba Brahes lusthus kom ut på frimärke samma år som restaureringen stod klar.

.

Annonser

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

16 thoughts on “Lusthuset i dammen

  1. Mums, vilken liten godbit! Interiören får det att kittla till i de historiska tentaklerna. Man känner verkligen det förflutnas närvaro.

    Jag blir nyfiken på vad du menar med att ”…byggnadsvårdare gärna vill ha nymålade ytor.” Berätta om dina erfarenheter!

    Gilla

    • Min erfarenhet är att det är lättare att få igenom försiktiga åtgärder när det gäller restaureringsprojekt än dito inom byggnadsvård.

      Då definierar jag de båda begreppen så här: restaurering genomförs oftast då byggnader är museala eller byggnadsminnen. Byggnadsvård kallar jag de åtgärder som genomförs på byggnader som är/ska bli bostäder för privatpersoner. Byggnadsvård tangerar ofta rekonstruktion, alltså återförande till en tidigare given period. Den senaste årsringen skalas bort. Rekonstruktion kan naturligtvis även gälla restaureringsprojekt. Utbildningarna inom branschen med vårt byggda kulturarv har med tiden blivit väldigt gedigna.

      Att privatpersoner upplever lätt att nötta ytor i bostaden känns sjaskiga är min erfarenhet. Därför målas t o m originalytor, så klart med traditionella färgtyper. Gärna ekologiska också.

      Jag har själv fått tipset att måla om ett fast inredning som har få ytskavanker men som bara genom att ha 60 år på nacken känns omodernt. Det blir inte så, färgen från efterkrigstiden och även den yta den bildar är ett ”historiskt dokument” som jag vill spara. I det fallet har jag beslutandemakten som ägare till huset.

      I mitt Universum förändrar vi ytorna, färg och tapeter är från 70-talet. Under 70-talsfärgen finns originalfärg. Jag ställer mej nu och då frågan varför vi gör som vi gör och svarar med att ytan ser trist ut med synliga spikskallar i pärlsponten, blank och tjockt lager 70-talsfärg på snickerier, murriga tapeter osv. Skyller på att 70-talsfärgen åldras osnyggt. Här följer jag det mode som råder inom byggnadsvården menar jag. Jag återgår till något som jag tror det såg ut på 10-20-talet. Följden blir lätt att interiören blir opersonlig under en följd av år tills patina uppstår. Blir väldigt glad när jag ser att oljelasyren på köksluckorna har blivit nött vid handtagen. Äntligen lite patina! Som jag/vi själva åstadkommit.

      Jag tror att vi svenskar som influerats så mycket av funktionalismens raka, plana, jämna ytor kan ha svårt för en åldrad yta som inte är maskingjord. (Synliga penseldrag började jag som restaureringsarkitekt skriva in i materialbeskrivningar på 1980-talet.) Fastän en svängning i betraktelsesätt börjar uppenbara sig. Jag kan tro att du som bebyggelseantikvarie och jag som restaureringsarkitekt möter de olika förhållningssätten i yrkeslivet, alltså oftare än en privatperson som köper ett hus en, två gånger i sitt liv och börjar fundera på att dana om, göra huset till ”sitt”. Därför vill man måla om, få fräscht och få utlopp för sin ”personlighet” eller få det som modet föreskriver. Ytskikten är lättast att förändra, så har det alltid varit. För en privatperson är det lättare (och billigare) att måla om än att konservera målade ytor.

      Antikhandelns syn på möbler har svängt rejält sedan 70-talets avlutningsfrenesei och smittar av sig på inredningskonsten. Vad som kommer härnäst blir intressant att se.

      (Det blev ett långt svar men knappast så genomtänkt som en tryckt version bör vara.)

      Gilla

  2. Vilken liten underbar pärla! Och att det är så väl dokumenterat så långt tillbaka! Att ens tänka tanken att måla om och ”fräscha upp” skulle vara ett helgerån!

    Gilla

  3. Fantastiskt vackert! Där gjorde ni en kvalitetsinsats! Vilken harmoni i konstruktion och färger, ett lusthus att drömma om…..

    Gilla

  4. Vilken underbar pärla. Och så härligt ”orört”.

    Gilla

  5. Så vackert. Där gjorde du en stor insats.

    Gilla

  6. Aha, då gör du samma iakttagelser som jag gör. Jag vill också ge privatpersoner perspektiv på begreppen ”slitage” och ”patina”. Ser också att byggnadsvård i vissa delar håller på att förvandlas till en inredningsstil, snarare än ett förhållningssätt. Ex. det goda med byggnadsvårdsbutiker är att de överhuvudtaget tillhandahåller färger, tapeter, beslag osv – men nackdelen är att det lätt blir en likriktad ”byggnadsvårdsstil”.

    Jag är inte helt fri från den heller. Precis som du beskriver blir det extra ambivalent när det handlar om spåren från 1970-talet…

    Parallellerna till antikvärlden är intressanta. Låt oss hoppas att trenden smittar av sig till väggar, tak och golv!

    Tack för ditt långa svar! Så himla intressant att få ta del av din omvärdssyn!

    Gilla

    • Ja, låt oss hoppas att patinan även ska få flöda även i de byggnadsvårdade interiörerna.

      Bland det som gett mej mest ont i magen genom åren är alla dessa linoleummattor som slängts och bränts upp. Att få tag i nytillverkade med de gamla vackra mönstren är numera möjligt men de kostar en förmögenhet eftersom de är handgjorda. Alla äldre byggnader hade inte synliga trägolv, det är en eftergift som kommer från byggnadsvårdens ”barndom” som jag ser det.

      Gilla

  7. Miss Universum & Erika
    Mycket intresant diskussion. Visst svänger trenden och visst har begreppet ”byggnadsvård” nästen blivit en tredn i sig på gott och ont.
    Det som är bra är att utbudet av matrial och beslag i ”rätt stil” som är jättestort idag. När jag var inblandad i min första renovering tidigt 80-tal var det i princip omöjligt att uppbinga mycket av det som idag är stapelvara.
    Det som är synd är den likriktning som verkar pågå, strävan efter att det ska vara ”perfekt”. Det blir för många ”platsbygda lantkök”. för renlärigt i val av saker, för mycket perfekta ytor, för ”lantlyxigt”.
    Man glömmer något viktigt, blir stämningen rätt????? Måste man ha in alla dessa skåp i köken, måste denna höga standard in alltid?
    Jag vet att allt gammalt varken var praktiskt eller bra. Men om man nu måste ändra på planlösningen, kan man då inte se till att bibehålla fönster och dörrar på en naturlig plats, se till att planlösningen får ett naturligt (och tidstypiskt) flöde. Att dagsljuset fortfarande kommer åt så bra som möjligt. Ljus var dyrt länge och el kom sent på landet.
    Jag är inget ”proffs” när det gäller detta men har en bild i huvudet. Bilder från min barndoms hus i en by i småbrukarbygd. Hos de äldre av grannarna var inredningen i många fall redan flera generationer gammal blandad med nyare saker.
    Jag vill inte kopiera en viss stil eller ett visst årtal untan försöka få något som förhoppningsmässigt ser rätt ut.
    Vet inte om detta blev begripligt.

    Gilla

  8. Nej byggnadsvård handlar inte om pengar, tror snarare att brist på pengar har bevarat fler miljöer intakta.
    In stor inspirations källa är faktiskt mäklarbilder från hus där det inte renoverats eller morderniserats. Tyvärr visas idag färre bilder på sådant, man låter inte dessa blider längre skrämma bort köpare. Man visar helre en bild från någon vacker vy i närheten.

    Fortsätt att skriva, tycker om ditt förhållningsätt till bygnadsvård.

    Köket i vårt projet kommer inte att bli vitt. Tak, listverk, dörrar & fönster blir pärlgrå, väggar vetegrå och skåp köpenhamsgrönt brutet med vitt.
    Ska bli spännabe när första väggen har blivit målad. Då först kan man avgöra hur lyckat det blir.

    Gilla

  9. Bilder kommer så fort det finns något att visa. Som vanligt ska jag snickra själv och ibland tar det tid.

    Gilla

    • Hans, allt har sin tid. Låt dina projekt ta den tid som krävs, jag anar att du precis som jag sjunger långsamhetens lov . Det ligger mycket poesi i de kulörer ni väljer till köket…

      Gilla

  10. Vi får se när vi får provmålat lite
    Färg är svårt och måste ses i rätt ljus på rätt plats har erfarenheten lärt oss. Vill det sig illa kan det bli både en och två provmålningar. Och även om Ottosons oljefärgrer ligger mycket ton i ton så vet man inte helhetsintrycket blir rätt.
    Men tak fönster och dörrar blir pärlgrå det är därifrån vi får utgå.

    Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s