Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

Åkermark?

2 kommentarer

MrsUniversum blir mer och mer intresserad av jordbrukets historia. Jag är fylld av höminnen. Jag är en hö-nöööörd! Jag blir förvirrad av att ha växt upp med lägdor och åkermark och här i Mälardalen hör om ängsmark, hagmark, vall. Begrepp som inte fanns i min vokabulär tidigare, varken i min norrländska tillvaro eller den urbana stockholmska. Vad är det för skillnad på en lägda och på en äng, eller på åker och vall? Finns inte hagmark i Norrland? Släppte man korna på skogen i hela landet?


Hästräfsa  i den norrländska julinatten. Silhuetter av med lador och höhässjor kan skönjas. Det var 1970-tal och jag dokumenterade det liv jag lämnade.

Äng är åkers moder har vi ju hört att Carl von Linné sagt. Ängen gav vinterfoder till kreaturen som omvandlades till gödsel som spreds ut som näring till åkrarnas odlade säd. Omkring 1870 började man gödsla med importerad guano och bönderna blev mindre beroende av gödsel från de egna kreaturen. Dagens situation grundlades där det finns kreaturslösa gårdar med enbart spannmålsodling. Vallen tog över den naturliga slåtterängen som blev åker eller beteshage i stället.

Kalk blev också ett utbrett gödselmedel under 1800-talets slut.  Bara här i Sörmland finns ett stort antal små kalkugnar. Genom att kalka växte det bättre under några år innan marken urlakats.

Lite  annorlunda såg landskapet ut här omkring Universumet tidigare med öppna diken, vall och hagmark glest bevuxen med träd och buskar och inte så stora sädesfält. Då hade bönderna behov av kor för gödselns, mjölkens och köttets skull. Innan djurfabrikerna drog igång på 70-talet. Mindre lummigt och instängt borde det ha varit.

I Gård & torp, nr 7/2012 hade Henrik Ekman en bra krönika som reder ut en del av begreppen. Ett utdrag ur krönikan kommer här:

Äng är åkers moder, sades det med all rätt. På varje tunnland åker gick det sex tunnland äng. Ett mått på ängarnas betydelse kan vara hur ofta de omnämns av Linné. Den nyttoinriktade naturforskaren noterar ofta i sina reserapporter att han färdas genom ”de härligaste ängar”. Slåtterfesterna var årets höjdpunkt, med värme, fågelsång, blomsterprakt och ljuvliga dofter.

Just gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol har blivit sinnebilden av ”blommorna, de blommor som redan slagit ut på ängen”. I en riktigt fin äng kan det finnas femtio olika växtarter på en enda kvadratmeter.
Ängarna var av skilda slag – sidvallsängar (av det gamla ordet sidher, låglänt) låg på mark som regelbundet översvämmades. Hårdvallsängarna låg torrare och var ofta bevuxna med träd och buskar som hassel. Med sina djupa rötter hämtade de upp näring som via höstens lövfall gödslade gräs och örter. Somliga träd var mer välkomna i ängen än andra. Ask, alm och lind hörde till dem som ansågs förbättra marken med sin förna. Bladen brukade multna ner på en säsong. Dessa träd hamlades också regelbundet. Man beskar dem och torkade grenarna för att kunna bjuda fåren på löv till vintern. Det var just de trädbevuxna hårdvallsängarna som i början av 1900-talet kom att kallas lövängar.

Mot slutet av 1800-talet klämtade klockan för ängen. En växande befolkning krävde mer och mer odlingsjord. 1870 uppgick landets befolkning till 4,2 miljoner människor, tre gånger fler än vid 1700-talets början. Under samma tid växte åkerarealen i Sverige med cirka 250 procent. Många av dessa åkrar vanns ur tidigare ängsmark.

Runt 1870 dök en nyhet upp, guano från Sydamerika. Denna fågelspillning som en gång skapats med hjälp av Stilla Havets anjovis blev vår första handelsgödsel och gjorde med ens bönderna mindre beroende av stallgödsel. Till det kom en annan nymodighet. Man började odla sitt hö på åkern i stället. Gård efter gård köpte klöversåningsmaskiner och vallfrö. Vallen tog över den naturliga slåtterängen som blev åker eller beteshage i stället.

Men hellre än att sörja över att sommaren närmar sig slutet eller att ängen blivit så ovanlig kan man ju hjälpa till med lie och räfsa och vårda dem som finns kvar. Och köpa svenskt nötkött så att bönderna behåller sina djur som vårdar de naturbetesmarker som är ängarnas arvtagare.

Henrik Ekmans hela utmärkta krönika Vart tog ängen vägen? finns även på nätet. Läs den  HÄR.

Ängsblommor
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol som frimärke 2012.

Kolla även in detta fb upprop: Rädda mjölkbönderna  
Mjölkkorna minskar i landet och köttdjuren, dikorna, som inte behöver lika mycket skötsel, ökar.  Kor som kor kanske men mina favoriter är mjölkkossorna. I framtiden kanske vi kommer att importera mesta mjölken. Hur ekologiskt är det med alla dessa frakter…

Slutligen – spana in liehandbokenallmogekunskap som tidigare endast traderats finns nedtecknat. Lovvärt!  MrsUniversum är en sliplie-användare då flera sådana finns kvar här från den tid då liar var ett vanligt arbetsredskap.

.

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

2 thoughts on “Åkermark?

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s