Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

Resvirkeskonstruktion och plankvägg

8 kommentarer

Sörmland är ett skogsfattig landskap och därför försvann timmerbyggnadstekniken tidigare här än i norra Sverige och Småland som exempel. Att bygga i restimmerteknik blev därför vanligt här under slutet av 1800- och tidigt 1900-tal. Återanvända timmerstommar nyttjades, stockar som redan torkat och därför blev förhållandevis täta då torkning inte gav springor. Tätare och bättre u-värden har dock liggtimrade hus.

Men vårt hem är ett sörmländskt resvirkeshus där vi kan se att stockarna är recyclade från något annat hus med det typiska hörnjärnet även i bjälklaget.

Nordvästra hörnet.

Men – då våning två byggdes på med en frontespis 1924 hade tiden sprungit iväg ytterligare och timmer var antagligen ytterligare svårare att få tag i. Därför användes plank i ytterväggarna i den delen, i det nordvästra hörnet där vi nu har sovrum. Här finns 50 mm stående spontade plank i två skikt. Utifrån och in ser konstruktionen just där ut som så:

enkelfasspont 22 mm
vindpapp
2×50 mm spontade plank
liggande spontade brädor med tjockleken ca 22 mm
pappspänning med tapet.

Även farstuväggen mot norr fick plankvägg 1924. Innan dess var där endast reglar spikade med fasspont utvändigt. panelen på denna fasad är alltså från 1920-talet, inget annat.


Här ovan syns hur skadad bjälklagsstocken blivit över fönstret av inträngande vatten.

På bilden syns de ilagningar som gjorts men observera att lagningen längst bort till höger är inte på sin rätta plats i djupled. Plankvägg mot farstun närmast, resvirke vid salen längre bort. Mellan det lilla farstufönstret och tvåluftsfönstret i salen sitter skafferifönstret, numera wc/duschfönster.

Vi upptäckte till vår glädje att det  är dubbla syllar i höjd av fyrkantbilade  stockar och att den nedre syllen har en skyddande planka framför sig, en offerplanka kan man säga. Man valde tydligen att göra så istället för en droppbräda som var en annan lösning. Grundstenarna, stenfoten sticker ut 5 cm eller mera utanför fasadpanelen.

Resvirkets gamla recyclade stockar är tätade med lindrev i skarvarna.

Krollsprint sitter som drevning mellan fönsterkarm och resvirke. Drevningarna har kompletterats medlindrev från Zikon där så behövts. Den gamla drevningen sitter kvar.
Vid det lilla farstufönstret, som är utbytt till ett mindre för många år sen, var det drevat med bomullstrasor.  Med hjälp av äldre fotografier och spår i timmerväggen  förstår vi att fönstret blivit bytt.


Här på fotot som är daterat till 1929 står man framför den tillbyggda våningen. De två personerna längst till vänster känner vi inte igen. Dottern Agnes står med blommigt förkläde, mor Augusta Charlotta och far Fredrik samt längst till höger sonen David. Övervåningen byggdes till 1924 då mor och far flyttade dit på undantag och de båda syskonen övertog gården. Här finns en alm på sidan om David, lärkträden som nu är stora syns knappast. Halvan har faktiskt minne av en alm mellan lärkträden från long time ago.

Farstufönstret längst till vänster är här liggande med stående spröjs. Idag ser det ut så här inifrån:

.planerweb

Det är norrväggen till höger på planerna som är strippad.

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

8 thoughts on “Resvirkeskonstruktion och plankvägg

  1. Vad kul o läsa om stommen i ert hus!
    Påminner ju väldigt mycket om vår stomme här hemma som är byggd 1868 – oxå av åternvänt timmer.

    Gilla

    • Hej Charlotte, visst är det intressant att komma in i konstruktionerna och se hur tekniken fungerar! Redan på 1700-talet började restimmerhus byggas läser jag i ”Så byggdes husen 1880-1980”. Huset ditt finns också i en jämförelsevis skogfattig del av landet, nära storstan. Keep on the good work med det!!!

      Gilla

  2. Stommen är alltid spännande att läsa om! Fick du någon bild på hur resvirket var fastsatt i det övre syllvarvet? Man undrar ju om lindrevet var odlat och bearbetat på den egna gården eller inköpt? Fanns det fortfarande linodling för husbehov så sent in på 1900-talet i de här trakterna?

    Gilla

    • Tokyobling, jag har inte kunnat se infästningen du nämner. Men i “Så byggdes husen 1880-1980″ läser jag: ”På syllen var en fjäder fastspikad och motsvarande not höggs ut ur bägge ändarna av det stående timret. Ovanför första våningen lades ett ringvarv liggande timmer i bjälklagshöjd med påspikad fjäder vilken passades in i de ovanliggande väggtavlornas urhuggna not. Ytterligare ett eller två ringvarv som hölls ihop av dymlingar lades ovanpå.”
      Not och lös fjäder är det säkerligen även här på huset.

      Då det gäller linodling har jag hittat redskap som t ex linhäckla här på gården. Här kan mycket väl ha odlats lin för husbehov. Om det som finns som drevning är odlat här vet jag förstås inte. Bostadshuset byggdes några år efter ladugård och vagnslider fanns utrymme för att odla och därefter bearbeta linet innan restimmerstommen uppfördes. Och tre kvinnor i arbetsför ålder fanns också ;-)

      Gilla

  3. Hur kunde det gå åt mindre trä bara för att man ställde dom upp istället för att lägga dom ner, ytan är ju densamma? Eller klöv man stockarna så att man fick ut fler?

    Gilla

    • Det gick inte åt mindre trä i byggnadskonstruktionen med restimmer. Men man behövde inte hugga ner träd i den begränsade skog som fanns. I Sörmland finns dessutom mycket lövträd och till timmerhusbygge användes gran eller tall. I barrkskogsbältet fanns liggtimmertekniken kvar längre, ja fortfarande…

      Gilla

      • Hmm. om de nu hämtade stockarna från nånstans där de fungerat som liggtimmer varför fortsatte de inte med liggtimmer? Eller var det ett hop-plock så att det blev för svårt att passa ihop det till liggande igen?

        Gilla

        • Även modet inom byggnadstraditionen ändrades. Liggtimmer användes t ex i enkelstugor och parstugor som är en stocklängd breda, 5-6 meter. Sådana byggnader ansågs vid sekelskiftet 1800-1900 vara omoderna och svåruppvärmda. I en parstuga krävdes två murstockar och skorstenar för att värma upp hela huset. Genom att bygga en central murstock med fyra rum omkring (se skisserna i inlägget) klarar man lättare att värma upp huset och till den planen passar inte de recycklade stockarna från en äldre planlösning. Människor har ju i alla tider velat ”förbättra”. Själv tycker jag bättre om planlösningen i en smal parstuga (två av rummen – sal och kök – har då tre fönster åt olika väderstreck vilket ger fantastiskt vackert ljusinfall) men finner mej i mitt hus med fyrdelad plan ändå. Var sak har sin tid. Dagens byggande då allt är möjligt med de byggtekniker som finns, känner jag mig kluven inför på många sätt. Ofta blir det en salig blandning disharmoni.
          Om återanvänding av timmer och planlösningarnas historia finns oändligt mycket att skriva om men detta får räcka för nu.

          Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s