Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

En uppfriskande DN-krönika

12 kommentarer

Hanna: Kristina och Karl Oskar hade viktigare saker att göra än att slamma muren.

Skrivet av Hanna Hellquist 09:15, 7 september 2012 i kategori Krönikor

Min vän köpte nyligen ett gammalt torp i Östergötland som var i behov av viss renovering och tecknade då samtidigt en prenumeration på tidningen Gård och torp, som är alla byggnadsvårdares bibel.

I den tidningen kan du läsa allt om hur du bryter den perfekta guldockranyansen och hur du bäst restaurerar din gamla vedspis. Här får du lära dig att det är en dödssynd att slipa ett skurgolv, de ska skrubbas med såpa och kallt vatten, och har du glasat in din veranda förtjänar du att doppas i tjära och fjädrar, smaka på riset, stå fastbunden vid skampålen mitt på torget, välj själv men straffas ska du och gammeldags ska det vara.

Reportage med rubriker ”El och vatten – nej tack!” varvas med annonser från Gysinge Byggnadsvårdscentrum och Fråga Experten-sidor. En kvinna skriver in och frågar om taket på sin lada. Hon är höjdrädd och vill gärna ha ett lättskött tak, kanske i plåt, men vilket plåt ska hon välja undrar hon? För hon vill ju fortfarande att det ska se tidsenligt ut.

Svaret låter inte vänta på sig och Herr Byggnadsvårdare himself, Göran Gudmundsson, grundare av Gysinge, läxar upp kvinnan efter noter. Han använder sig av tidsenliga uttryck som BAH! och BEVARE MIG VÄL! Han låter oss förstå att om hon inte har ork att leta upp det ultimata enkupiga lerteglet, som har blivit över när någon okunnig bonde har bytt ut sitt gamla tak mot plåt, då förtjänar hon inte sin gamla lada, då borde hon överlåta ägorna åt någon som kan och vill ta hand om det på rätt sätt.

Just det svaret bad de faktiskt om ursäkt för i ett senare nummer, men det ger en liten hint om vilka regler som gäller i byggnadsvårdskretsar. Det är en religion.

En kväll ska min kompis och hennes man kolla på ”Utvandrarna”. Nu ska vi hålla utkik efter fina miljöer, säger hennes man entusiastiskt och trycker på play.

Men det är inte riktigt samma sköna miljöer som i de varsamt renoverade stugorna i Gård och torp. Det är inte fina tapeter på väggarna och välskötta trädgårdar, det är hemmasnickrade gråa möbler, trägråa väggar och små barn som föräter sig på gröt och dör. Det är trasmattor på golven för att skydda mot iskylan i de småländs­ka smällkalla vintrarna men folket i stugan fryser ändå, de förfryser tår och händer och de svälter för att skörden var mager i år igen och vad ska vi göra Karl Oskar, ska vi ta båten ändå till Amerikatt? Och så tar de båten och spyr i tre månader, spyr över hemvävda kjortlar och skjortor.

Att renovera gamla torp enligt konstens alla regler är en dyr hobby. Jättedyr.

Kristina skulle aldrig haft råd att skicka Karl Oskar på murarkurs på Nääs Byggnadsvårdscentrum. Över huvud taget har Kristina och Karl Oskar viktigare saker att göra än att slamma muren. De försöker överleva.

Förstå mig rätt, jag blir lika provocerad av en illa tillbyggd Hälsingegård som the next guy, men det finns något så överlägset över alla dessa byggnadsvårdare som hånar den debila allmogen.

Och i skenet från teven börjar min vän fundera över vad det är med de svunna tiderna som är så åtråvärt.

Om man ska ta någon som helst hänsyn till levnadsförhållandena under tidsperioden man eftersträvar borde man bygga om alla torp till sportstugor från 60-talet, då folk använde sin semester till att faktiskt göra saker och inte bara renoverade från morgon till kväll.

***

Det här var uppfriskande!!! Härligt provocerande. Betänk att Gård & Torp ges ut av Bonniers lika väl som Vi i villa. Tidskrifternas olika ideal motarbetar varandra. Bevara, köp nygamla husdetaljer säger den ena och byt ut till moderna, gärna underhållsfria material hävdar den andra. Fönsterrenovera eller köp plastfönster.

Men minns att Karl Oskar absolut inte behövde gå en kurs på Nääs Byggnadsvårdscentrum. Han kunde detta med byggande, men något som hette byggnadsvård fanns inte då. Den byggnadskunskap och jordbruksskötsel Karl Oskar kunde hade han lärt av sin far. Kunskapen var traderad och satt i hans kropp. Det är den kunskapen som försvinner med en generation som tar så många fler att bygga upp igen. Om det ens går.

HÄR kan ni läsa en sammanfattning av ett försök att få igång en debatt om byggnadsvård och kostnader. Byggnadsvård blir lätt en livsstil likaväl som ”shabby chic” och ”ljust och fräscht”, där det gäller att använda de ”rätta” och gärna dyra detaljerna. Stomme, rumsindelning och enkla allmogeföremål kommer lätt bort, ja de slängs till och med emellanåt. Om de passar inte in i det vackra ”byggnadsvårdade” huset förstås. Vi svenskar är verkligen ett mainstream-folk.

.

Annonser

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

12 thoughts on “En uppfriskande DN-krönika

  1. Har sedan i somras följt din blogg, den är mycket läsvärd. Det du skriver i denna tycker jag är riktigt bra. Det är väl bra om man kan återställa och renovera efter alla konstens regler men det får in bli in absurdum. Bra att väcka debatt om detta.

    Gilla

  2. Tack! Tack för att du lättar lite på tyngden av att vilja vara en ”god byggnadsvårdare”. Är man som jag en trogen läsare av Gård och torp, så kan man ibland bli lite paralyserad av rädslan att göra fel. Men när jag läser din blogg känner jag att det kan finnas en medelväg. Att det viktiga är att vara ärlig i sitt val av material och inredning. Vi lever nu och inte ”då”.

    Gilla

  3. Intressant och roligt att läsa. Tänker att lagom är bäst. Kombinera gammal klokhet med modernt sunt förnuft.

    Gilla

  4. Även om texten naturligtvis på sedvanligt journalistmaner är aningen tillspetsad, så känns det ändå befriande med någon som vågar kritisera den annars så oklandrade tidningen Gård & Torp. Antingen är tonen mästrande eller också fullständigt kvällstidningsmässig. Den ambition av seriöst men lättsamt menad tidskrift för byggnadsvård som kunde anas från början har nästan helt försvunnit.

    Men, nu är det ju en gång för alla så att, det man inte tycker om, det kan man oftast avstå från.

    Gilla

  5. Jag håller helt med Maria!

    Gilla

  6. Tja, kanske roligt kanske inte…….
    Byggnadsvård har ju inte att göra med svälten i på 1800-talet, inte med att det då pga flera svåra sommrar saknades både mat och för de fattigaste även bränsle. Men Karl-oskar hade skog där ved fanns …….tror inte en film är den bästa källan om man vill ha fakta.
    Däremot har hon rätt i att byggnadsvård inte är och får bli en religon med färdiga svar på hur saker ska göras. Att använda bra sunda matrial, att använda sitt sunda förnuft och kanske att låta bli att bygga om de sista orörda husen till ”sportstugor” är väl ändå något fler borde försöka göra.
    Även om det inte är trendigt och att hantera ved kanske känns jobbigt, tror ändå att Gudmudssom tillsammans med väldigt många andra gör en stor kulturgärning!!

    Gilla

  7. In the 1800’s many swedish farmers had indeed no time and money to think of byggnadsvård, but in the late 1800’s farmers with little money invested in their homes and farms. My neighbours house of 1860 was redecorated (tapetiserad) on average every 15 years. My (Swedish) house was build in 1918 to replace an older farmhouse from approximately 1780. After that this new house has been redecorated in the 1930’s and modernized in the 1940’s. The ladugård has been rebuild in 1900. In my country (Holland) there is no interest at all for old building techniques. Even K-markerad buildings have their windows glazed with modern glass and linoljefärg is very hard to get. You very rarely see houses build before 1900 in a more or less original state, only in museums. A lot of historical heritage has been lost for ever and no one seems to care. I think the interest in byggnadsvård in Sweden is important to keep historical buildings and knowledge of building techniques for the generations to come.

    Gilla

  8. Handlar det egentligen inte om tycke och smak? För även om vi kallar det byggnadsvård och bevaring så är det inte några autentiska restaureringar det handlar om. När husen byggdes fanns varken el, indraget vatten eller toaletter. Och vem vill leva utan tvättmaskin idag?
    Karl-Oskar hade inget val, inget annat att tillgå. Han var av nöd tvungen att göra som sin far. De levde ett armt och arbetsamt liv.
    Vi å andra sidan väljer hur vi vill ha våra boenden allt efter tycke, smak och intresse.
    Våra boenden är idag en del av vår livsstil, varesig den är byggnadsvårdande, funkis eller ljus och fräsch.
    Så är då Norrgavel bättre än IKEA, linolja finare än akrylat? Ja jag tänker att det beror på vem du frågar och att klubbar för inbördes beundran finns överallt ;0)

    Gilla

  9. Hej,

    Bra blogg och roligt att du tog med DN-artikeln. En annan artikel som vänder och vrider lite på det här med byggnadsvård är Göran Ulvängs ”Inte bättre förr” i Byggnadskultur 2007.

    http://www.byggnadsvard.se/byggnadskultur/inte-b%C3%A4ttre-f%C3%B6rr-kort-livsl%C3%A4ngd-p%C3%A5-husen

    Gilla

  10. Det blir ju lite fånigt ibland med alla pekpinnar inom byggnadsvården. Värst på det är väl just herr Gudmundsson. Allt ska vara så ”ursprungligt” som möjligt och använder du till exempel fogmassa är du dum i huvudet. :)
    Vi lever ju i 2000-talet och hade husägarna på 1800-talet haft fogmassa, spikpistol och eldriven borrmaskin så hade de använt det. Huset blir ju inte mer äkta för att man sliter halvt ihjäl sig med en navare.
    Å andra sidan finns det ju en anledning att vissa metoder använts i flera hundra år – för att de funkar!
    Men en gyllene medelväg är nog bäst.
    /stina

    Gilla

  11. Tack så mycket för alla genomtänkta kommentarer. jag funderar på hur jag ska svara, om jag ska svara…

    Gilla

  12. mainstream var ordet. Ängsligheten sitter i folket och inte i stilarna, oavsett om det blir vitt med färgstarka detaljer” eller linoljemålat massivkök med precis lagom brytning av grön umbra till det rektangulära fasade kaklet. Men jag vill gärna tro att kreativiteten och egensinnigheten släpps ut lite mer bland de som gräver i den gamla kunskapen.

    Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s