Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.

Knivigt och knepigt

15 kommentarer

Salut och fanfar till Annica H,  Sophie och Hans  som kunde vad kniven användes till!!! Det var mer än vad jag visste då jag flyttade hit till Universumet, minns inga tröskverk från min norrländska hemby, bara kvarn och skördetröskor  :-) Knivigt för mej att veta vad detta knepiga, i betydelsen smarta, redskap användes till.

Okej, här är kniven runt handleden i sitt rätta element:

Tröskning pågår.

En likadan kniv som sitter lite för slappt åtdragen här.

Här ligger kärvarna, nekarna, prydligt upplagda.

Runt var och en av kärvarna har självbindaren knutit ett snöre. Ett halmgult snöre som försvinner bland de gula stråna men likväl finns det där.

Mannen som står vid tröskverket får kärvarna en och en uppkastade på bordet. Båda händerna behövs för att ta emot och placera kärven så den matas in i verket.

Men innan dess ska snöret bort. Då är kniven som är fäst på handleden ett utmärkt redskap. Inte kommer den bort heller.

Den sitter där den sitter utan att hindra att handen nyttjas till annat än att hålla en kniv.

Gissa om jag blev glad då vi förra året besökte en veterantraktorplöjning där även olika gamla tröskverk, självbindare och skördetröskor visades upp. Och ett av tröskverken var det full fart på. Kolla agnarna som sprutar ut ur röret uppe till höger! Ett liknande tröskverk användes här på gården. Det ägdes tillsammans av bönderna här ikring och kördes mellan gårdarna för tröskning.

Eftersom jag aldrig varit med om den här typen av jordbruksarbete var det värt mycket att få se hur det fungerar i praktiken för att det inte enbart ska bli en akademisk kunskap. Den typ av kniv som finns här i Universumet fick jag se i bruk. Guld värt för en som verkligen vill veta mer (allt) om jordbrukets historia :-)

Klicka på länken och läs om förra årets trevliga och givande dagsutflykt i sörmländska myllan med gamla jordbruksmaskiner och hästar.

.

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

15 thoughts on “Knivigt och knepigt

  1. Vilka fantastiska bilder! Var är dom tagna?

    Gilla

    • Bilderna är tagna i Lilla Munkebo, Björkvik, Södermanland den 24/9 2011. Några till finns om du klickar på länken i inlägget. Det var en fantastiskt givande och vacker dag.

      Gilla

  2. Jag måste vara urgammal – jag har varit med och tröskat! Mest som helt liten när jag sprang mellan tröska, remskivemotorer och annat som förmodligen var helt livsfarligt. Men också som ung vuxen då jag hjälpte mina släktingar vid något tillfälle, min plats var att mata tröskan! Men kan inte komma ihåg att jag hade någon specialkniv. Jag frågade vår gamle granne på 87 år om kniven hade något speciellt namn men det kände han inte till (han är fullständigt klar i knoppen och har ett fantastiskt minne).
    Nekarna på bilderna har ju en självbindare. Jag kommer ihåg när mina släktingar började skörden med att slå med lie runt åkrarna för att självbindaren senare skulle komma åt bättre och alla strån skulle tas till vara. De knöt då nekarna med ett handgjort band av några strån som de först knöt ihop så att det blev ett långt ”snöre”, sedan drog de bandet runt neken och gjorde därefter en vriden låsknut med en otrolig snits. Hur jag än försökte lyckades jag aldrig göra en knut som inte gick upp lika snabbt igen…
    Oj vad du får mig att minnas… Det är så roligt att läsa det du skriver!

    Gilla

    • Annica, du borde verkligen skriva ner dina minnen. Det här med att slå runt åkrarna förstår jag fullkomligt. Att du däremot försökt binda ihop neken är lite mer otroligt. Det är sådant jag hört min mor, f. på 20-talet, berätta om och försöka visa. Det här är kunskap som försvinner, de finns kanske bevarade på Nordiska museet som akademisk kunskap mellan bokpärmar. Att höra den som verkligen varit med om det praktiska arbetet är guld värt. Du är nog en levande guldgruva :-)
      (PS I somras mätte jag upp min barndoms lagård invändigt som vi kommenterade för länge sen.)

      Gilla

      • Jag har börjat skriva. Här ;-) Jag sparar det jag skriver som små embryon och uppslag till det ska jag skriva om när jag får tid… När det blir undrar jag men kanske blir det långa höst- och vinterkvällar som kan ägnas åt skrivande.

        Gilla

        • Kör hårt, Annica :-) Gjorde ni skillnad på ängs- och hagmark? Vall? Åker?

          Gilla

        • Benämningarna var beteshagar, ”järe” (gärde), äcker (åker) och trä´a om jag kommer ihåg rätt. Trä´an var nog det som kallas vall. Men man pratade också om ängar även om vi inte hade någon sådan. Vad som var speciellt med ängen kom jag aldrig på, tror inte att det var en blomsteräng som man associerar till idag.
          En ”tege” fanns också som var bruten och uppodlad på 40-talet mitt ute i skogen i ett sankt område. Tegen är snart igenvuxen men det är så blött där så man kör fast om man skulle våga sig ut med en vanlig taktor där.
          De olika beteshagarna och åkrarna hade namn också så att man direkt visste vad man pratade om: Kullagärdet, Ryaåkern, dalen osv.
          Hmmm, du sätter verkligen igång minnesbanken ;-)

          Gilla

        • Annica, allt det du skriver om intresserar mej oerhört. Dialektala uttal och lokala platsnamn. Så lätt allt försvinner vilket jag tycker är oerhört sorgligt :-(
          Trä´an = vall. Det fattar jag inte för jag kan inte din dialekt. Sån´t kan bara du och ev. fler som bor i socken, kommunen, länet.

          Gilla

        • Trä´a = träda – så enkelt är det ;-)

          Gilla

  3. Jag har bara sett detta göras. Varit med som liten grabb ca 5 år gammal.
    Men det mullande monstret till tröska var spännande, egentligen fick man inte vara nära pga de långa remmarna från motorn till tröskan. Det hände att remmar gick av och då snärtade de iväg med rejäl kraft. Sedan fich remen lagas.
    Dessutom stod där ett moln av agnar och dam runt tröskan, vi tröskade inne på logen med portarna öppna.

    Gilla

    • Ja, ni sörlänningar har varit med om mer då det gäller säd, skörd och tröskning än en norrlänning av ungefär samma ålder. Era upplevelser är snart unika om inte redan!

      Gilla

    • Vi tröskade också inne på logen. Hos oss var det en vintersyssla när man inte hade så mycket annat som måste göras. Det var dragigt och och ofta svinkallt eftersom logens dörrar i båda ändarna var vidöppna.

      Gilla

  4. Mrs Universum. Blot til orientering (og en helt anden ting, end alt det interessante ovenfor): Ved Odense Fjord ligger en by: Munkebo. Den kan man se på ”Fjordens Dag”, som afholdes på høsten hvert år i nærheden af, hvor jeg bor. Munkebo er kendt i hele Danmark, fordi her indtil for få år siden blev bygget KÆMPE-supertankere og KÆMPE-containerskibe…

    Gilla

  5. Viser dig gerne STORA Munkebo hér i lilla Danmark. Tag eventuelt cykel med – det er så trevligt :-)

    Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s