Jag bläddrade nyligen i gamla fotoalbum med pappersbilder och där kan man se att vi har gjort runda vedkastar här i Universumet, jodå… Två år i rad staplade vi sådana här.
De stod på vedbacken och det var innan innan hönshuset blev mitt arbetshus. Byggnaden är då fortfarande klädd med röd plåt.
Träden hade Halvan avverkat och kapat, vi hjälptes åt att klyva och stapla. De här travarna gjorde att grannen med svärson kom knallande över åkern för att titta vad vi åstadkommit. Det gladde oss att de förstod vilket arbete som låg bakom :-)
Träden huggs på vintern och man kapar, klyver och travar veden för torkning före midsommar. Sen ska veden in i vedboden före höstregnen. Det är mycket arbete för så kort tid med vackra ”element” på gården. Lämnar man dem där de är och hämtar man ved från dem under vinterhalvåret så förstör man toppen som täckts med vedträn på ett speciellt sätt som regnskydd. Åsså blöts upp all ved som torkat under sommaren vilket gör arbetet med torkningen ogjort. Ju. Gamla, grånade runda vedkastar är för mej tecken på felbehandlad ved :-) Nu har vi i två år köpt färdigkapad ved. Denna vecka kommer ett lass björkved som vi ska trava in i vedboden. Jag är inte främmande för att stapla en rund vedkast igen framöver något år. De är så granna…
En av mina allra första poster handlade om ved som rikedom och lycka :-)
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om vedkast, vedstapel, torka ved
17/04/2012 kl. 12:19
Vehäs är namnet här i Västergötland. Västergötlands museum brukar ha kurser i konsten att lägga vehäs. (Den jag själv la för något år sedan rasade då veden torkade!) En rolig bok om ved, om du inte redan läst den, är norrmannen Lars Myttings ”Hel ved. Alt om hoggning, stabling og torkning – og vedfyringens sjel”.
Anna Maria
GillaGilla
17/04/2012 kl. 12:40
Anna Maria – det låter lovvärt och kul. Vilket härligt initiativ av museet.
Boken du rekommenderar måste jag försöka få fatt i. Tack för tipset!
Dialektordet vehäs har jag aldrig hört förr :-)
GillaGilla
17/04/2012 kl. 16:03
Såna runda vedstaplar har jag alltid beundrat, ett riktigt hantverk är det.
Det var roligt att få veta vad de kallas, även på västgötska :-)
GillaGilla
17/04/2012 kl. 16:13
Dialekter är lika underbara som vedstaplar!!! Se ä ne. Ju :-)
GillaGilla
17/04/2012 kl. 20:57
Ja riktigt fina är det. Vi började en gång, men iddes inte göra den färdig. Synd, de är ju så vackra. Någon annan gång kanske om man får tid. Åh, när kommer det en sådan tid?
/maja
GillaGilla
18/04/2012 kl. 09:08
maja – jag är impad av ”di gamle” som alltid verkade ha tid till sådana här vedermödor och glädjeämnen :-) De var tvungna att hantera ved då det var deras energikälla. Vi trycker på en knapp och får elström. Levnadsmönstren är helt olika.
GillaGilla
19/04/2012 kl. 10:50
Fantastiskt vackert! Av samma anledning som jag alskar hostackar (handen pa hjartat – nar sag jag en sadan i verkliga livet senast?), bikupor (de klassiska runda, inte de smafula men praktiska ladorna vi har idag) och sist men inte minst runda duvslag!
GillaGilla
19/04/2012 kl. 21:27
Håller med dej – runda byggnadsformer är fascinerande. Runda duvslag har jag aldrig sett men en klunga lappkåtor skapar fantasirika mellanrum.
GillaGilla