Pom-eli-pom

Marthas lilla gröna av Lena Nygårds är ett tunt litet häfte för inspiration till eget grävande i nyttoträdgårdens historia som underrubriken lyder. Häftet kan användas som utgångspunkt för en studiecirkel där grannar träffs och trivs, talar om odling nu och förr, byter skott av gamla arter för vidare sortens vidare överlevnad. Det låter väl trevligt eller hur?

POM är en nationell satsning inom SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, för att bättre bevara och nyttja våra kulturväxter. Har man en gammal trädgård och är intresserad av växter kan det här vara bra att känna till. Man utför ju faktiskt en kulturgärning om man ser till att gamla växter från trakten lever vidare. Passa på att byta då det är dags att dela en stor perenn, det är bra att förnya i alla fall vart femte år så där.

En perenn som har funnits här i trakten länge har jag fått av granntanten Gullan. Denna vanliga perenn fanns inte här på gården  då jag flyttade hit – nämligen den lågmälda och lättskötta vallörten. Inte märkvärdig men trevligt att den funnits runt om på gårdarna här i trakten.

Här är doftande narcisser som jag räddade från ett nerbrunnet torp på en Mälarö.

Fackelblomster som jag fått av en kompis mor. Den står i kökslandet i väntan på rätta placeringen.

Pimpinellros från  mitt föräldrahem.

De växter som finns här i Universumet  och som jag ganska säkert vet är från Agnes tid är följande:

Röda bondpioner
Vit pion, blommar i början av juli och jag trodde det var en luktpion men den doftar inte
Brandgul lilja med bulbiller
Schersmin
Bondsyrén, vit och lila
Röda vinbär
Svarta vinbär
Rosa buskros
Rabarber
Hallon

Brandgul lilja (eller kejsarkrona som man säger i norra Sverige).

Bondpion

Det känns bra att ha gamla växtsorter med en genuppsättning som inte länge finns i handeln, växter som inte är hybrider. Här i Universumet finns också en mängd andra perenner som är osäkert om de fanns förr eller kom hit på 1970-talet då Universumet var sommarbostad. Flera av dem hör till den gamla sortens trädgårdar medan andra blev på modet senare. De växter jag inte vet när de kom hit är t.ex:

Rosenmalva
Fänrikshjärta
Krollilja
Scilla
Snödroppe
Berglök
Silverarv
Kärleksört
Rudbeckia
Penningblad
Praktlysing
Viva, röd stor gullviva
Flox
Gullris
Iris
Brinnande kärlek, studentnejlika
Såpnejlika
Knölklocka, vit och blå
Bergenia

Penningblad kan betraktas som ogräs här.

Så finns de som jag fört in – alla örtkryddor, digitalis, aconitum, humle, riddarsporre, stäppsalvia, bolltistel, pimpinellros, julros, ytterligare pioner och tovsippa bland annat. Jag har en anteckningsbok där jag försöker skriva upp vad som ändras om och köps in och idéer jag får. Var plantorna trivs eller inte, vart de flyttas. Min ambition är att försöka hålla gården som ”bondgård”, inte en trädgårdspark.

Åbrodd och salvia. Åbrodden kommer från en barndomskamrats föräldrahem.

Rosenmalva och riddarsporre.

Gillar ni gamla trädgårdsväxter, vill ni veta mer från äldre odlare så varför inte starta en studiecirkel för att ta tillvara traktens perenna växtmaterial och kunskap! Perennerna ska ju ändå delas med jämna mellanrum så visst blir det plantor att byta bort. Visst är det trevligt när man får en perenn att trivas? Att känna till ursprunget gör det ännu trevligare!

Läs även andra bloggares åsikter om Marthas lilla gröna, Lena Nygråds, POM, perenner, ursprung, genbank, studiecirkel