Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Befriande

Här i Universumet har vi en kartong med julpynt. Härligt igenkommande varje år, ibland med något nytt inslag.

I år har jag införskaffat några tjusiga saker som inte är alltför jullika.

Jag har beställt girlanger och papperskulor av ett annat slag.  JAG BLOMMAR-Maria  har av boksidor och kartboksblad tillverkat dem. De är i min smak och inte helt nödvändiga att bara ha uppe till jul. ”Kulorna” är för mej små minijordklot som svävar från sin kvist eller från gardinstången. Gillar dem skarpt.

En två meter lång dubbelsidig girlang med tvåfärgat snöre ligger ännu och väntar i sin förpackning förutom den med kartblad som jag hängt upp redan. 

Så tillsammans med det röda och guldiga är det här ett välkommet avbrott.

En blick mot stora världen  ;-)

.


12 kommentarer

Att greppa – att fatta

Hedwig med bloggen  Veckans hus som jag nyss hittat, har ett fototema just nu som handlar om dörrhandtag/dörrtrycken. MrsUniversum rotar i det egna Universumet, en sluten värld ;-)  varifrån jag väljer följande som är av typen industriellt massproducerade men av mej djupt värderade ändå.

Det ursprungliga trycket på ytterdörren som alltid suttit där,  kompletterades nyligen med ny rosett och nyckelskylt. Om detta kan man läsa HÄR.

Min favorit i bruk här på gården ser ni ovan. Ett kammarlås på köksdörren. Handtaget av mässing hålls blankt eftersom det under vintertid används många gånger dagligen. Dörrbladet är äldre än jugendtiden kan man se på spegelindelning och proportioner. Dörrblad och kammarlås har följt med hit någonstans ifrån då huset byggdes strax före 1910. Recycling redan då precis som restimret i stommen. För övrigt har låset förutom det lilla låsvredet, målats i dörrfärg. Trycket är väldigt litet jämfört med dagens trycken.

Men mina vänner – dessa konstverk är mina favoriter i särklass: en tryckplatta och draghandtag i förnicklat stål och teak. En klassiker från förr men ändå inte SÅ länge sen.

Mina favoriter köpte jag utan att veta var de ska användas :-)  Jag ville äga ett par, så var det bara för 10 år sedan då de köptes nya. Jag fick ståpäls då jag insåg att de fortfarande nytillverkas. Hur många enormt vackra träportar har jag inte sett skövlas under min levnad och handtagen med dem!!! och gråtit invärtes.  På 70-talet och långt fram på 90-talet byttes dessa portar mot aluminiumpartier, brännlackerade i brunt eller natureloxerade,  med draghandtag och tryckplatta i svart kantig plast. Vem var väl jag att stoppa utvecklingen…   Hedwigs tema fick mej att plocka fram mina favoriter och tillfälligt fästa dem på väggen för fotografering.

På riktigt ska de skruvas med spårskruvar förstås, tror nog försänkt eller kullerförsänkt  spårskruv är egalt. Tryckplattan ska sitta på dörrens anslagssida, inte på en vägg ;-)

Draghandtaget ska sitta på gångjärnssidan. materialen är förnicklat stål och teak. Finaste 50-tal, ja troligen 40-tal.  Vem har formgett dem???  Så vanliga i städernas och de större samhällens butiksdörrar och flerfamiljshus-entréer eller hyreshus som man sa då. Finastefina!

Då de ändå sitter där är det lätt att inse att de är vackra skulpturala byggdetaljer som passar på väggen i ett arkitektkontor –  jag ska skruva fast dem ordentligt. För på någon dörr passar de inte  här på den f.d. bondgården.  Ser ni förresten skuggan av adventstjärnan på väggen?

För att visa att jag fattat fotouppdraget om speciella handtag behöver jag röra mig utanför mitt älskade Universum och det första dörrhandtaget jag tänker på ett vredet på den medeltida porten till Rogslösa kyrka i Östergötland. En helt fantastiskt träport med järnsmide utav Guds nåde. Träet i porten är fällt omkring år 1275 har man med dendrokronologisk undersökning kommit fram till. Om järnsmidet är samtida vet man inte säkert.

Här är kyrkporten i sin helhet med dörrvred,  nyckelhål och för övrigt fylld av sirlig utsmyckning i avancerat järnsmide.

Den medeltida bildvärlden är mustig och talande. Här ses  djävulen ge Eva upptuktelse efter syndafallet i Edens lustgård.

Skickligt arbete, eller hur…

.


2 kommentarer

Stjärnglans

MrsUniversum köpte en grytlapp för några få kronor på loppmarknad nu på senhösten.

 

Den blev slutligen tvättad och då den bara var lite fuktig tog  jag in den i köket och hängde den på kammarlåset för slutlig torkning.

Där är den röda stjärnan så fin att den får fortsätta hänga där. En julprydnad god som någon, tycker jag.

.


2 kommentarer

Snart klart

Trots förkylning, som nu brutit ut ch gjort med jsängliggande i helgen, åkte jag iväg i fredags till den byggarbetsplats som ockuperat mej en tid.

 

Vattkupa och stuprör med skarpa böjar finns hos Lindab. Man kan välja på diametern 75, 87, 100, 111 eller 120 mm.

Fotränna och utkastare är gjorda på plats.

En blek decembersol lyser upp väggen. Inga ytskikt är klara här men det går att föreställa sig slutresultatet. Tänk att fönstret ser så smäckert ut trots att det har brandkklass E15 med en MTK- fastsättning av glasrutorna.

En ny ventilationshuv gjord på plats uppe på taket av två stolta plåtslagare.

.


Lingonkransen

Det är dags att köpa Vanliga almanackan med lingonkransen som brukar finnas här i huset varje år.

Vanliga almanackan för året efter frälsarens Kristi födelse 2012 till följande horisonter: Lund – Göteborg – Stockholm – Östersund – Luleå – Kiruna utgiven av Almanacksförlaget under medverkan av Stockholms Observatorium.

Men vem har målat Lingonkransen?

”Werner Sundblad är konstnären som målade den fina lingonkransen, som sedan 1906 inramar vår Lingonalmanacka. Han föddes i Uppsala 1877 och efter utbildning vid Konstakademien i Stockholm reste han till Frankrike med bl.a. sin konstnärskollega Ivar Arosenius för vidareutbildning. Vid hemkomsten bildade han i kretsen Uppsalakonstnärerna en konstnärskoloni i Håga i Uppland som bl.a. gav ut tidskriften ”Med pensel och penna” efter den tyska förebilden ”Jugend”. Tyvärr kom bara fyra nummer ut innan den las ner. Han deltog med bl.a. John Bauer, Arthur Sjögren, Nils Thunman och Gusten Widerbäck i ”Konstnärslaget från 1905” och ställde ut på Valand i Göteborg och på Konstnärshuset i Stockholm. Från 1900 och till sin bortgång 1909 arbetade han i Arbrå-trakten.

Konsthistoriskt hör han hemma i det romantiska 1890-talet. Han målade Hälsinglands natur och blev en stilbildare för den provinsiella romantiken.” Detta läste jag här.

Om man letar efter Sveriges ”själ” skulle jag absolut ta med föremål som Vanliga almanackan, en dalahäst, och en sockerskål av hamrad koppar, med lock ni vet… Detta tycker jag är delar av svenskheten. Almanackan med jugendutsmyckning. En grafisk jugendform som hänger kvar precis som Gyllenhammars havregrynspaket. Det är traditionsrikt och att veta att jag har Vanliga alamanackan allt ifrån morföräldrarnas tid i min ägo ger en värdighet åt de almanackor jag själv har köpt. Här finns solens och månens upp- och nedgång för sex horisonter. I de äldsta almanackorna står angivet vilka datum kreatursmarknaderna inföll runt om i landet. Det är en påminnelse om tiden före järnvägens utbyggnad då varje ort hade lokal tid, ingen gemensam tid fanns, inga tidszoner, ingen sommartid. Det går inte att leva utan Vanliga almanackan, eller Vänliga almanackan som jag kallar den ;-)

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,