Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.

Kanske lite för mycket…

14 kommentarer

Har satt upp en gammal väggsamlare. Så vanlig i hemmen på 30-/40-talen.

Men vem sparar på påsar, korkar och snören nu för tiden? I så små mängder?

Det är ett fint och folkligt korstygnsbroderi köpt secondhand.

Den här förvaringspåsen hänger på köksdörren i farstun. Ahhhmen, är det inte lite för mycket? För romantiskt? För konstruerat? Det tog ett tag innan jag beslutade att  sätta upp den. Fortfarande kan jag tycka att den ger ett lite musealt intryck även om än den är mycket fin. Fast då borde den förstås hänga inne  köket.

Den har så fina ringar, märlor, att hängas upp i. Jag tror de är av plast, tidigplast typ bakelit även om jag inte känner några skarvar.  Ringar fanns traditionellt även av ben och horn. Det är inget man slänger i soporna precis. För att slippa spika synligt  i dörrspegeln, träddes trådar genom märlorna och tåtarna fästes med tunn stålspik i överkant av spegeln.

På grund av att MrsUniversum har svårt att ha framme gamla nyttoföremål till prydnad, står inte de  fina porslinsburkarna till mjöl, gryn och kryddor som finns här i huset sen förr, framme. Det blir så romantiskt eftersom de inte kommer att fylla någon funktion förutom som vara vackra detaljer. Vi har ju Reda-behållarna av glas för dylika varor och de används flitigt. Kanhända är jag alldeles för ”hård” mot de vackra gamla tingen där de står undanställda i förrådet. Hur tänker ni?

Det är ingen självklar avvägning om  föremål ska finnas framme eller inte och hur de i så fall exponeras. Jag ser så många vackra stilleben med gamla föremål på bloggar men jag förmår mej sällan att göra samma sak själv.

Är lite rädd  att det blir instängt,  jag vill att ”dörren öppnas mot friska luften”.  Kanske ändrar jag min inställning, det har hänt förr och det är intressant. Spetsgardiner var t ex verkligen inget jag ville ha innan jag flyttade till Universumet.  Som tur gör vi olika personliga val.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

14 thoughts on “Kanske lite för mycket…

  1. Det mesta vi har framme, använder vi. Undantaget är den gamla spinnrocken som vi har stående på övervåningen. Inte alltid till sådant det var tänkt för, dock. I den lilla kanelburken har jag till exempel tandstickor. Fröpåsar, gummisnoddar, couvertyrchokladen och fina kakaopulvret, torkade svampen, kaffe och te ryms i diverse porslins- och plåtburkar. Såpabehållaren från Kockums rymmer disksvampen och en stålboll. Tror att den enda egentligen ändamålsenliga behållaren vi har är en fin emaljerad saltbehållare (jo, och plåtburken med kaffe). I den ryms påsen med grovsalt till saltningen av julskinkan perfekt.

    Gilla

  2. Jag har väldigt svårt för ”pynt”. Jag är inte heller någon som har fina stilleben framme. Jag är en praktisk person och ställer inte fram saker som inte används. De ska ju dammas! Och jag tycker inte om att damma. Sedan kan jag tycka att det ser fint ut hos andra, men gör jag likadant hemma hos mig så tycker jag det ser konstigt ut.

    Gilla

  3. Jag har inga stilleben heller. Framförallt för att jag inte har plats… Jag har lite kopparsaker på vedspisen, men de används faktiskt till och från och så har jag en fin gammal handvevad kaffekvarn från Peugeot som faktiskt får stå där helt bara för att den är fin. I övrigt inget. Men jag skulle GÄRNA ha en väggsamlare, för jag spar både plastpåsar och korkar… Och hade jag nånstans att ha dem skulle jag säkert samla på snörstumpar också.:)

    Gilla

  4. Nej den är inte för mycket… lite puttenuttig javisst, men också en riktig käftsmäll när det gäller konsumtionssamhället förr och nu, om man tänker efter.

    Gilla

  5. Vad glad jag blir över att ni engagerar er i min rädsla att bli för romantisk, få ett alltför rekonstruerat hem. Över min rädsla för gamla prydnadssaker som inte har någon funktion. Tack flör alla bra svar!

    Väggsamlaren får vara kvar. Och som Tove skriver vara en KÄFTSMÄLL mot konsumtionssamhället. Du uttrycker dig så härligt drastiskt.

    Väggsamlaren får visa alla som besöker oss att här bor medvetna samhällsmedborgare som vill förändra världen. Som vill ändra på konsumtionshetsen. Japp! Ingen tårdrypande längtan tillbaka utan blickande framåt.

    Gilla

  6. ”Musealt” eller ej – vægsamleren er smuk og passer fint på døren. Og så ligger kork, (gave)papir og poser ikke og roder i en skuffe.
    Hatten af for sund svensk snus-fornuft! :-)

    Gilla

  7. Jag förstår hur du tänker. Jag tycker dock den ska få hänga kvar, dessutom matchar den ju lampan ;) Och som om matchandet i sig inte vore nog så fyller ju den där en praktisk funktion också! Vart ska du annars lägga dina trådstumpar?
    Jag är också lite anti att göra pynt av saker som egentligen är till för att användas, men tittar jag mig omkring så inser jag väl att jag inte har det riktigt så..
    Dock älskar jag ju prylar av alla sorter men jag är allergisk mot saker som hamnat hos folk liksom bara för att det är snyggt eller för att skapa en viss stil utan att det ligger några ens lite personliga känslor bakom…

    Gilla

  8. För det första så är det att hedra ett gått handarbete, sedan så börjar de flesta bli medvetna om att spara även småsaker. (Fast korkar kanske är överkurs.)

    Jag tycker den är fin där den hänger.

    Gilla

  9. Om det är vackert så fyller det väl en funktion i sig. Om det bara är den färgklick som saknas eller det lilla som kompletterar och får helheten att se rätt ut.
    Och det är trevligt med blicken tillbaka….
    Så sent som på 60-talet tvättade en av grannarna gamla brödpåsar för att kunna återanvända dem. Och min farmor som kom från ett skepparhem, där var just korkar och snören något som man ej kastade.

    PS din hall är jättefin!!

    Gilla

  10. Jørgen – det är oerhört bra och befriande att få en upplivande kommentar om svenskheten från grannlandet i söder. Tack!

    Charlotta ”Where the Forest Ends” – jo, jag ser på väggsamlarn med andra ögon efter alla svar jag fått på det här inlägget. Den får hänga kvar (och göra lite nytta som pås- och vackersnören-samlare) men framför allt för sitt politiska budskap :-)) Gillar den tanken som Tove framförde oerhört mycket.

    Vita Margarita – ja det är absolut ingen förspilld kvinnorkart som korsstygnsbroderat detta fina.

    Hans – tycker om din berättelse om färgklick och om 60-talet. Tack för hallberöm, den blev så mycket trevligare då dörrarna övergått från vitt till gul björkflamning. Och trod et eller ej – men det händer att jag diskar plastpåsar och trycker upp dem mot mosaiken för att torka…

    Gilla

  11. Jag sparar faktiskt på korkarna. Bra matrial till tassar eller bara att klämma fas när du har ett fönster på vädring. Då slår det inte eller för oväsen.

    Inredning är spännande många gånger behövs det något udda för att kompettera helheten, tex din lilla hållare.

    Gilla

    • Hans, jag sparar också äkta vinkorkar. Men de skulle inte rymmas i det lilla tygfacket. Däremot gör jag som du gör – använder korkar för att ställa upp 4 fönster på sommaren med en enkel metallhake. De fyra korkarna skulle ju kunna ha sin vinterförvaring i väggsamlaren!

      Att ha till tassar var ett bra tips som jag aldrig tänkt på. Tack!

      (Tror aldrig jag fått så många bra kommentarer i samband med något skriveri på bloggen tidigare. Är verkligen jätteglad för alla svar.)

      Gilla

  12. Surfet inn her helt på en slump og ble så forelsket i din veggsamler at jeg lastet ned bildene slik at jeg har til inspirasjon når jeg lager min egen (håper du ikke blir sinna for det)! Lomme til korker har jeg ikke bruk for, men en hver til sikkerhetsnåler og poseklemmer må jeg ha, har jeg bestemt. :)

    Jeg er også en sånn som ikke vil ha bruksgjenstander til pynt. Min arvede bamse (nalle) fra femtitallet er fremdeles til å leke med, og jeg bruker kastanjepannen hver høst selv om den ellers om året bare henger der og er fin. Det er morsomt å se, dog, at visse ting blir produsert igjen fordi folk faktisk bruker det, som emaljerte zinkbøtter og svinebustbørster.

    Ville også nevne at jeg vasker brødposene til de er så utslitte at de ikke lenger kan brukes til noe, og dette lærte jeg på 70- og 80-tallet da jeg vokste opp, så det er slett ikke noe som tok slutt på sekstitallet. :)

    Takk for at jeg fikk hilse på i ditt flotte hjem!

    Gilla

    • Tack för besök, Lillan!
      Efter Toves kommentar med tanken att detta är en påminnelse om hur lite man krävde i hushållet förr (en käftsmäll åt dagens konsumtionssamhälle) fick jag stort nöje och behag till väggsamlaren. Den sitter där på dörren.
      Gläder mej åt att du diskar/vasker plastpåsarna som brödet legat i. Det händer att jag gör detsamma och fäster dem på mosaiken bakom diskbänken tills torkat. Det lärde jag mej också då jag växte upp.

      Tusen tack för kommentaren!!!

      Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s