Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.

Synen på hantverk / hantverkets värde

4 kommentarer

Hur länge har jag inte hört om detta att man i Japan  ”k-märker” hantverkaren, inte hantverket som hon/han utför.  Det bygger på ett helt annat tankesätt än vårt västerländska, ett annat förhållningssätt till tingen, ja till tillvaron.  Det handlar om att föra över kunskap mellan generationer, inte bara materia. Immateriella värden talas det om i Unescos Konvention för skydd av det immateriella kulturarvet (Convention for the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage) som trädde i kraft 2006 men som långt ifrån alla länder ratificerat.

Tanken bakom konventionen är att bevara icke-materiella kulturella delar som muntlig tradition (även språk och uttryck), performancekonst (traditionell musik, dans och teater), sociala seder (även ritualer och festseder), kunskap om naturen och universum (även seder som sammanhänger med detta) och traditionellt hantverk.

Undrar just hur vi byggnadsvårdare skulle arbeta om dagens syn på byggnadsvård gled över mer på det immateriella?

I senaste numret av Träinformation finns en liten artikel om gamla trähus i Japan av Mikael Frej. Så här står det i sista avnittet:

Living National Treasures
Hantverkare kan i Japan förklaras Living National Treasures och därigenom få något som liknar den svenska konstnärslönen. Syftet är att skydda kulturella värden som saknar fysisk substans; när det gäller snickare så är de ofta del i en flera generationer lång tradition. I och med att en snickare förklaras vara en Living National Treasure så tvingas inte denne överge gamla metoder för att effektivisera sin tillverkning. Traditionen att skydda och hålla immatriella kulturvärden vid liv har länge funnits i Japan. Genom att riva och bygga upp ett tempel så ger man uttryck för att det inte är själva byggnadsmassan som är det viktigaste – som i europeisk byggnadsvård – utan själva kunskapen hur man bygger. Genom att vartannat decennium bygga upp Isetemplet så säkrar man att kunskapen aldrig kommer att dö ut när de gamla snickarna går i pension. Man K-märker inte själva huset utan kunskapen om hur man bygger det. Det är lockande att översätta detta till svenska förhållanden; vem skulle förklaras som levande nationalskatt?

Den korta men intressanta artikeln finns  HÄR på sidorna 34-35.

En annan sak jag verkligen vill rekommendera er är att läsa Christinas reseskildring från Kina då jag nu kommit in på asiatisk mentalitet. Hennes blogg heter Stribergs station. Hon reser på ett sätt som jag verkligen förespråkar. Nära landets människor, i städer och på landsbygden, med ögonen nyfiket öppna för alla nya intryck. Dessutom tar hon så fina bilder och berättar så underbart livfullt och beskrivande.  Ack så inspirerande…

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

4 tankar om “Synen på hantverk / hantverkets värde

  1. Att K-märka hantverkaren… Vilket nytt sätt att tänka! Och intressant! Personligen har jag aldrig hört talas om idén, men den är onekligen fascinerande. Tänker lite på hur det skulle gå till här i Norden om vi gjorde så. Visserligen har vi ju en del museer som på ett sätt har axlat denna uppgift att i alla fall dokumentera hantverkare och deras alster. Här är väl kanske risken att det blir en ”air” av romantik som resultat och framför allt blir det historia väldigt fort. Living treasure är ju här och nu. Tänkvärt som sagt!

    Gilla

    • Ja, tvärtomtänk. Hur många verktyg och redskap finns det inte som vi inte har en aning om hur de användes, inte heller den antikvariska expertisen vet. Föremålen som tillverkades har vi kvar, de kanske säljs dyrt på auktion, men som sagt, hur tillverkades de…
      Många hantverkare förr i tiden, som arbetade utan maskiner, var så mycket yrkesskickligare än man är idag. Man kan bli förundrad över mindre!

      Gilla

  2. Det skumma ar ju att svenskar k-marker sa manga andra ”kulturarbetare”, inom musik, balett, konst, etc. Varfor far inte hantverkarna vara med och dela pa den kakan? Men i Sverige verkar det anses att hantverk ar arbete och arbete ar fult. I Sverige skall alla ha hog utbildning och jobba pa fina kontor med raka vaggar och industriellt producerade byggnader.

    Ursakta, man blir latt cynisk nar man tanker tillbaka pa det arbetarforakt som rader i Sverige.

    Men din blogg och ditt outtrottliga vurmande for det genuina ar en motstandskraft. Upp till kamp for hantverket och traditionerna!

    Mvh, Tokyobling, f.d. svensk.

    Gilla

    • Mmm, svenskarnas höga ekonomiska standard ger avtryck i alla samhällsskikt. Som du påpekar indirekt. Detta fenomen intresserar mej oerhört. Arbetarförakt föder politikerförakt. Samtidigt vill ju , som du skriver, ingen vara arbetare eller hantverkare för det anses ”fult”. Det har också gått så långt att t ex byggnadsarbetare numera är mer montörer än hantverksmässigt skickliga och yrkesstolta människor.
      Tack för snäll beskrivning av mitt bloggande som du förstått min avsikt med. Det tar tid ”att vända en skuta” men tanken kommer först och den finns där genom Unescos försök till skydd av det immateriella. Jag hoppas verkligen på ett paradigmskifte framöver :-)

      Roligt förresten att höra av dej, Tokyobling igen. Mycket har hänt på öarna där på andra sidan klotet.

      Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.