Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

Skära bort en trädkrona

Lämna en kommentar

Nu i helgen hamlade vi almen på gården igen. Det är inte första gången men det var tre år sedan sist. Den måste ha börjat hamlas för flera decennier sen.  För två år sedan grävdes grunden för nya uthuset och jag var rädd att rötterna skulle ta stryk och påverka almen negativt.  Förra året fick det växa ostört för att inte oroa i onödan. Men trädet ser ut att må bra men kronan blir så stor att den skuggar kryddland och sittbänk lite väl mycket.

Grenarna har växt sig stora, de största är av handledstjocklek. De klenare nedersta grenarna kapade jag med grensax för några dagar sedan.

En såg behövdes. Halvan började med motorsåg men tyckte att skärytan blev sårig och ojämn och alltså har lätt att få skador och därmed röta. Vi är väldigt måna om att almen ska finnas kvar. Den betyder så mycket för gårdstunet. Den skapar rum, avskärmning och grönska.

Bågsågen tog över och snittytan blir så mycket finare. Det är stadigt att stå däruppe. Tänk om vi skulle bygga en trädkoja!

Lövmassan som jag släpade till eldningsplatsen blev rätt stor. Det är lätt att förstå att man under bondesamhällets tid tog till lövtäkt för att utöka djurens foder för vintern. Det fick torka hängande på stänger i lador. Hamlingsintervall på 3-8 år var vanligt.

”Den traditionella tiden för lövtäkt var under sensommaren (augusti – september) mellan ängsslåttern och skördearbetet på åkrarna. Träd som savar ymnigt t ex björk och lönn är känsliga för beskärning under andra tider medan ask, alm och lind tål beskärning i stort sett hela året runt.”

Så här blev resultatet: uppkäftigt, rumphugget. Det sägs att man ska spara några livgrenar för att trädet ska orka skjuta fart igen. Det är de grenarna med löv på som spretar ut. Dessa klipper vi bort då almen visar tecken på att vilja komma med nya skott. De var de treåriga skotten vi tog bort nu.

Uppkäftigt, rumphugget.  Om detta lyckas får ni framöver se en busigt lurvig krona.

Att hamla träd tycker jag kan vara ett bra sätt att hålla det lagom stort. Ibland kan jag tycka att träd kapas ner för lättvindigt, särskilt då ett nytt hus ska byggas på en obebyggd trädrik tomt. Ofta kapas allt och det är för sent att ångra sig efteråt. Vore det jag skulle jag spara många träd och istället börja hamla vissa av dem, vänta och bo in mej och se om de överlever och om jag vill ha dem kvar efter några år. Kommer jag fram att ett eller annat träd ändå ska bort får det bli så. Kanske skulle jag bygga en trädkoja. Nya träd tar ju tid på sig att växa upp och tomten upplevs väldigt tom och kal under ganska många år.

Har man unga träd börjar man hamla som beskrivningen nedan:

Illustrationen av Nils Forshed är hämtad från ett litet utmärkt bra häfte utgivent av Jordbruksverket med namnet Träd i odlingslandskapet och underrubriken Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Året var 1994. Det var innan MrsUniversum ens visste att detta Universum existerade, men intresset för de här frågorna fanns.

I broschyren finns mängder med tips, förklaringar, foton och bra illustrationer. Har ni sett någon kandelaberbjörk någon gång? Det har jag. På riktigt. En björk som hamlats så att grenarna bildar en form som för fem ljusbärare. Den björk jag såg i Västergötland hamlades inte längre i hagen där den stod och skulle den börja hamlas igen kommer den att dö. Björkar klarar inte återhamling. Det gäller inte ask och lind, inte heller alm om man är försiktig.

Om allt detta och om hur skötsel av träd påverkar växt- och djurliv handlar detta naggande goda häfte. En utmärkt toalettlektyr att tittas i nu och då, häftet ska inte bli hyllvärmare här i Universumet. Då jag letar på Jordbruksverket hemsida hittar jag häftet för 18 kr + moms samt en hel del annat spännande och intressant.

Apropå trädkojor som är så vanliga nu, oftast roligt och spektakulärt utformade, skulle jag vilja besöka Lina Sandell-Bergs barndomshem Fröderyds prästgård i Vetlanda, där det ska finnas ett litet museum över Lina. Och i trädgården står en trehundraåriga ask där det sägs att hon satt i en trädkoja när hon skrev flera av sina sånger. En plattform med sittgrupp upp i ett träd, var ganska populärt under 1800-talet. Lina Sandell- Berg (1832-1903) skrev bland annat sången Tryggare kan ingen vara och 1700 dikter till. Till Fröderyd vill jag…

Tillägg: Så HÄR ser almen ut året efter.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s