Vintertvätt – so what?

Så här tvättade man fram till 50-talet och på landsbygden ännu  längre.  På Hagalunds tvätterimuseum visas hur det kunde gå till. Det är koncentrerad kulturhistoria som blir oerhört intressant tydliggjord. Här i Universumet finns järngrytan kvar som var inmurad i tvättstugan. Den har under något decennium använts som blomplantering och fick då ett hål i botten. Nu finns den i förvar på tvättstuguvinden.

Vatten kokas upp med björklut (dåtidens hemmagjorda tvättmedel), vittvätten som legat i blöt i kallvatten över natten, kokas upp över öppen eld och rörs om då och då. Det här gäller bomull som blev vanlig på 1800-talets andra hälft, linne tvättades annorlunda eftersom det inte skulle kokas och röras om.

Efter kokningen ses plaggen över och gnuggas vid behov extra mot tvättbrädan.

Sedan skulle tvätten sköljas ur. Här sker det i en isvak som sågats upp på sjön. I Hagalund handlade tvättning om stordrift då det begav sig, som inkomstkälla. Annars sparade bondmoran vintertvätten till våren då en jättebyk skedde. Klappträet, berättades för oss besökare, var föregångaren till vridmaskinen och numera torktumlaren.

På vintern skedde torkningen mest inne i den glesa torkladan med extra luftningsöppningar, även om det på bilden hänger tvätt utomhus.  Här gällde frystorkning som tog ett par dagar. Sen mangling eller strykning – museét har ett utmärkt parad av föremål för detta.

Örngottsbanden kunde krusas med tång (finkrusigt) eller med hjälp av en kniv (bredare krusning). Jag måste passa på att berätta att då jag flyttade till Universumet och fann min föregångare Agnes örngott, tvättade jag dem, manglade och krusade örngottsbanden för hand utan att någonsin ha gjort det tidigare. Sen la jag in dem i linneskåpet där banden nu rinner ner som ett vattenfall då jag öppnar skåpet. (Nu får jag stor lust att skriva om de gamla textilierna här i Universumet – kanske blir det av nå´n gång framöver.)

Några tidiga modeller av elektriska maskiner för tvättning. 

Det här är ett oerhört intressant och svårhittat museum tycker jag. Det mesta som hör till tvätt finns där. Visste ni att såpnejlika, denna ”mormorsväxt” har sitt namn för att hela växten har använts som tvättmedel? Inte heller klädnyporna var bortglömda, olika modeller fanns i samlingarna. Klypor av trä lika väl som av plast.

Ett besök på Hagalunds tvätterimuseum i Vårby, Huddinge, rekommenderas å det allra varmaste av mig som konstaterar att sin tvättmaskin vill jag inte vara utan!

Läs även andra bloggares åsikter om tvätt, tvätta, tvättmedel, isvak, vinterbyk

Annons