Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.

Gård eller torp

6 kommentarer

 

Många benämner sitt hus som ett torp. Särskilt om det är ett hus för fritidsboende. Det kan bli lite fel ibland. Alla små bostadshus på landsbygden är inte torp. En torpare ägde inte själv sin mark men det gjorde en småjordbrukare, en självägande bonde. Idag vilar ett lite romantiskt skimmer över ordet ”torp”, här finns lugnet från vardagens stress.

Benämningen torp förklaras så här i wikipedia (brottstycken nedan):

Torp betydde ursprungligen under medeltiden en avskilt belägen gård i motsats till gårdar i en by (dvs gårdar som ligger samlat), ofta ett nybygge på allmän mark. Under 1600-talet kom beteckningen torp alltmer att användas om små jordbruk som ingick i en större egendom (större gårdar, herrgård eller statsägd mark = kronans mark) men som brukades av annan än markägaren. Brukaren, kallad torpare, betalade då ”hyra” till ägaren i form av dagsverken. Mot slutet av 1800-talet minskade antalet torp drastiskt (från cirka 100 000 år 1850 till drygt hälften 1910) och betalning genom dagsverken ersattes med kontant betalning (arrende). Genom lagar 1907-9 likställdes dagsverkesbetalning med kontant arrende och torparens ställning stärktes därigenom. Många torp köptes fria av sina torpare och blev då egna fastigheter.

Genom en lag 1943 förbjöds dagsverksarbeten. Ordet torp mister därmed sin betydelse som arrendeform och används idag ofta om en liten, äldre stuga på landsbygden, ofta använd som sommarstuga. Ibland används numera begreppet torp även om stora mangårdsbyggnader, vilket är helt missvisande.

I norra delen av landet kunde en jordlös person arrendera en markbit på 50 år och där bygga sig en liten stuga, ett 50-års torp. I norra Sverige förekom inte statsystemet, statare fanns alltså inte som det gjorde här i Mälardalen.

Wikipedia förklarar benämningen gård så här:

”Med gård avses vanligen en samling byggnader som utgör mittpunkten för en jordbruksenhet och som bebos av en familj, men gårdens invånare kan även ägna sig åt andra näringar än jordbruk, till exempel skogsbruk eller fiske. Gårdar ligger vanligen på landsbygden och inte i städer.

De svenska gårdarna var som mest utvecklade under sent 1800-tal, och de flesta gårdar i dagens (2007) svenska landskap bär tydliga arv från den tiden. Gårdens mittpunkt är boningshuset där den jordbrukande familjen bor. Det kan finnas flera hus som bebos av människor, till exempel äldre släktingar till den jordbrukande familjen (generationsboende), anställda på gården eller betalande hyresgäster. Övrig bebyggelse varierar kraftigt. Ofta finns en ladugård och/eller ett stall för gårdens djur, en lada, där , halm och foder förvaras, och olika uthus. Innan vattentoaletter installerades fanns också ett dass på gården, ibland inrymt i en del av ladugården. De byggnader på gården som inte bebos av människor utan används i gårdens näringsverksamhet kallas gemensamt för ekonomibyggnader

Under 1900-talet minskade jordbrukets betydelse samtidigt som mekaniseringen ökade. Många byggnadstyper som tidigare förekommit på gården blev omoderna och revs eller lämnades att förfalla.”

När jag läser detta senare blir jag väldigt glad över att vår gård, mitt Universum, är så pass intakt som den ändå är med nästan alla hus i behåll. Bara ett uthus är rivet, och ett annat är ombyggt från att ha hyst höns och grisar till att vara anpassat för människor.

En stuga beskrivs i Wikipedia så här:

Stuga är en benämning för ett mindre bostadshus, vanligen avsett för en familj, vanligen i form av enkelstuga eller parstuga, och ibland källarstuga (en stuga som byggts över en jordkällare. För att (innan eluppvärmningens tid) benämnas stuga torde den i Sverige vara försedd med fönster och murad skorsten.

En backstuga var en liten stuga på ofri grund, vanligen på en allmänning, som tjänar som bostad åt egendomslösa. Den kunde i vissa fall vara helt eller delvis nedgrävd i marken, med endast främre gavel och bakre gavelspets ovan mark. Exempel på andra äldre bostadshus är rökstuga (pörte) och eldhus. Numera avser termen vanligen ett fritidshus på landsbygden eller på en kolonilott.

Mitt Universum var en gård med tillhörande mark, stor nog för en familj att försörja sig på. Familjen köpte mark, ett antal kronolotter, av staten omkring 1905. Vid förra sekelskiftet var fortfarande utvandringen till Amerikat stor och staten ville få människor att stanna kvar i landet. Då uppstod egnahemsrörelsen. Om människor fick sitt eget hus med täppa hade de anledning att stanna kvar i hemlandet. Boken Svenska Allmogehem kom ut 1909 som första upplaga. Den är språkrör för egnahemsrörelsen. Ett tummat och nött exemplar står i MrsUniversums bokhylla. Där finns ritningar av dåtidens framstående arkitekter med förslag på mindre gårdar för jordbrukare och hantverkare, avsedda för de olika landskapen. Förslagen är väldigt fina med tillhörande köksland. Förutom ritningar finns texter om det som en egnahemsbyggare behöver veta.

Det är berikande och intressant att sätta in sin gård, sitt torp eller sin stuga i ett större samhälleligt och socialt sammanhang tycker jag.

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

6 tankar om “Gård eller torp

  1. Det där har jag också funderat på. Här uppe talar man sällan om ”torp” på samma sätt som man gör i södra Sverige, som du ger exempel på – att man har ”ett sommartorp” eller dylikt. Här i inlandet kom ju inte kolonisationen igång på allvar förrän på senare delen av 1800-talet, så det är inte så konstigt att torparsystemet inte har existerat här.

    Däremot talar man faktiskt om kronotorp, systemet som skulle sätta fart på arbetskraftsinflyttningen till skogslänen. Även kronotorparsystemet försvann -43.

    Gilla

  2. Vår gård benämns som torp i avstyckningshandlingarna från slutet av 1800-talet, trots att torparsystemet inte funnits här heller. Man verkar ha haft en annan definition av torp. Vår gård var inte stor nog att försörja en familj och det fanns ett avtal som innebar att ägaren, kallad ”torparen” i handlingarna, var skyldig stamhemmanet ett antal dagsverken per år samt att upplåta sin mark för hässjning. I gengäld hade ”torparen” rätt att använda hemmanets jordkällare och bagarstuga. Att kalla vår gård ”torp” är förvirrande både för den som känner till torparsystemet och för den som inte gör det (som förväntar sig att få se en liten stuga istället för ett ”fullstort” hus). Men vad annars kalla den?

    Gilla

    • Sara, jag vet inte var ditt hus finns men är det benämnt torp i avstyckningshandlingarna så är det ju klart att det var ett torp, oberoende av husets storlek.

      I norra Sverige kunde de som inte ägde mark, de som inte var hemmansägare (= självägande bönder som ägde åkermark och skog), arrendera mark och där bygga sig ett hus. 50 år var en vanlig tidsperiod för ett arrende.

      Vad som ingick i arrendet kunde nog variera. Du beskriver en variant. Kontanta medel kunde nog även förekomma. Torparen kunde ibland köpa loss sitt hus och mark och blev då fastighetsägare men därmed inte hemmansägare. Detta har kanske hänt med din fastighet?

      Jag brukar benämna mitt hem, min gård, min bostad med det namn gården har (”Universumet”). Här har det varit vanligt att alla gårdar och torp hade ett namn. Detta håller på att försvinna nu när gatuadresser genomförs runt om på svenska landsbygden. Tyvärr! Runt om i trakten finns hus med namn som Nytorp, Rosenberg, Norrgården.

      Gilla

  3. Gården ligger i Ångermanland. Marken bebyggdes samtidigt som den styckades av från stamhemmanet och ”torparen” ägde alltså marken. Det var aldrig fråga om ett arrende som jag har förstått det.

    Gilla

  4. Det där låtet intressant att undersöka djupare tycker jag.

    Gilla

  5. Intressant att läsa om! Då kan jag officiellt bekräfta att vi bor på en Gård. Fast det hade varit mysigare med ett Torp.

    Jag har varit dålig på att kommentera hos dig, men kikar hit med jämna mellanrum. Du har så intressant sida, vackra bilder, skriver så bra!

    Gilla