Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

Gåtan är löst!

Lämna en kommentar

Ge aldrig upp! Släng ingenting! Den första uppmaningen kan man ju försöka leva efter men den andra? Nja, verkligheten skulle bli odräglig om inget fick slängas. Visserligen är jag en samlare, men en ordnad sådan om jag får säga det själv. Någon i min närhet skulle möjligen uttrycka sig annorlunda. Men ibland får man ihop en liten flisa av verkligheten genom att spara och komma ihåg, vilket en konstig liten grej av garn kan få illustrera.

Då jag fick min första extralön på min första arbetsplats i den stora staden (alla anställda fick ta del av vinsten i det lilla företaget – det var länge sen…) tog jag tåget till Skruv, bodde på vandrarhemmet där, hyrde cykel och cyklade runt till glasbruken Kosta, Johansfors, Boda (Skruf hade just nystartat med Ingegerd Råman som formgivare, men var stängt) tittade till Strömbergshyttan, besökte Lessebo pappersbruk och cyklade i Wilhelm Mobergs fotspår, allt under en lerig hösthelg. Idisslande kossor kantade grusvägarna.  Jag ville köpa vackert glas till mig själv som skulle stå sig länge. Oj vad jag shoppade loss, investerade i vackra vardagsvaror, nyttoföremål till hushållet. Det som inte fick plats på cykelstyret skickades från glasbruket med Postverket. På den tiden bodde jag i kollektiv på Södermalm och när jag kom åter fick jag epitetet kapitalist, möjligen materialist. Så olika kan man se på bruksvaror som man samlar på sig… Jag stod på mej och än idag har jag glädje och nytta av t. ex. Bertil Walliens vinglas Chateau, selterglasen och skålarna Oktav och ett antal glasvaser. Självklart köper jag nytt vid behov eller om något är oemotståndligt vackert, fabriksnytt eller recyklat från loppisar spelar ingen roll. Denna utvikning som förklaring till min inställning till tingen och sparandet.kaffehatt

Nå, slit- och-släng är inte min melodi i så många sammanhang. Och tack vare att jag inte slängde den lilla löjliga tingesten av färgat garn, som kom fram vid köksombyggnaden 2005, har jag under denna julhelg, tre år senare, förstått vad det är. Det är inget som löser världsproblemen, jag hade levt lika lycklig utan denna kunskap, men man förstår dåtiden lite bättre ju fler sådana här ”knäppar” man får. Och vad snackar jag då egentligen om? Jo, grejen som syns på bilden ovan. Troligen virkad av restgarner på 1950-talet. Ganska säkert av Agnes som då levde här på gården som är mitt Universum. Och???!!? So what??!

Tja, den tanten har jag aldrig träffat. Endast sett på fotografier. Hon var lika okänd för mej innan jag flyttade hit till mitt Universum som hon är för dej som råkar läsa denna blogg. Men nu ger hennes tidigare göranden och låtanden en viss ”själ” åt dagens liv på gården, en länk bakåt som man brukar säga. Och hon genomförde det min mamma ytterst osäkert hade tänkt tillverka…  Jag hittade nämligen under julhelgen, då jag tittade i samlade tidningar och urklipp från 50-talet efter min mor, virkbeskrivning till en KAFFEHATT!!! Pling!!! Således är gåtan löst – gåtan som jag sökt svaret på i det undermedvetna sen den stund jag första gången såg garntingesten och fram till denna jul. Jag har aldrig någonsin hört talas om kaffehattar men inser att de kunde behövas för att inte bränna sig på kaffelocksknoppen om den inte var av isolerande material, kanske var de även till för att försköna kaffepannan för de som tycker att dylika kaffehattar är snygga. Det tycker inte jag. Men den jag äger är riktigt rolig. Den förblir kvar kvar i samlingen prylar från förr.  Att jag inte sett någon tidigare beror säkert på att min mamma trots allt inte var den sorten som uppskattade kaffehattar och ingen annan jag kom i kontakt med heller, tydligen… Men en röd emaljerad kaffepanna med svart knopp, liknande den i tidningsurklippet, den minns jag!

Varsågod – här kommer virkbeskrivningen:virkbeskrivning1

Advertisements

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s