Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


7 kommentarer

Att leva på husets villkor

Bostadshuset i mitt Universum lutar! Ja, det lutar rejält! Snett är det! Men det roterar inte kring sin egen axel som tur är…ha,ha.  I ett tidigt skede mätte vi upp 11 cm nivåskillnad mellan köksfönstret och tvärs över till dörren till kammaren/vardagsrummet. 11 cm på 392 cm gör en lutning på 2,8 % vilket är nästan 2 grader. Vi vet vart kulorna rullar så att säga! Men vi tar numera inte snedsteg så ofta för man vänjer sig…

Huset står på en stenfot av huggen granit som i sin tur är grundlagd på lera, en tidigare sjöbotten. På grunden ligger en syllstock och på denna står resvirke, stående timmer. Någonstans där nere under stenfoten nära sydöstra hörnet finns en stor sten. Huset har ”gått” på ett grund. Snedheten beror inte på att murstocken har satt sig som är det klassiska orsaken för en sättning. De andra rummen här har relativt plana golv. Och ett viktig faktum är att sättningarna inte fortgår.

Det måste ha känts lite olustigt för nybyggarna när sättningen började märkas. Vi kan se hur fönsterbågar och dörrar har fått kilas på ena sidan och hyvlas av på den andra.

Under åren har råden till oss varit många. Alla har handlat om att räta upp, plana ut, jämna av. Här i landet ska allt vara så jämnt och maskingjort att det ibland blir opersonligt! Det skulle få stora konsekvenser att plana ut golvet: ett steg ner till kammaren, kapade spegeldörrar, kanske fönsterbyten. Då hade det ju snart varit ett nytt hus och i så fall skulle det vara mycket enklare att riva och verkligen bygga nytt, vilket vi var rörande eniga om att vi absolut inte ville. SÅ – vi bestämde oss snart att leva här på HUSETS VILLKOR, inte tvärtom.  Alltså ingen motorsågsmassaker i detta hus.

Bilden överst: ena köksdörren inför målningsbehandling. En träkil är påsatt till höger upptill på dörrbladet.  Nedan: efter att ytterväggen där köksinredningen skulle byggas har strippats. Fönstret är snett och vint, sidorna är lodräta. Titta på spröjsarna – de möts inte i mitten. Ganska precis under högra fodret är kökets högsta punkt. En intressant sak som kom fram var att timmerväggarna inte var lerklinade under tapetlagren utan kalkputsade.

Vi började med att ta oss an andra rum och uthus som var lättare att fatta beslut om. Under tiden vred och vände vi på alla tänkbara lösningar för köket. Tja, kanske var det MrsUniversum som funderade mest, andra hälften säger väldigt ofta ”Det är väl bra som det är”! Till sist var det dock färdigfunderat och tillräckligt många studiebesök var gjorda.

Givet för köket var:

  • att järnspisen skulle vara kvar
  • att dörrarna och fönstren skulle vara kvar.
  • att vi skulle undersöka om det gick att ta fram bakugnen, luckan fanns på det gamla köksfotot.
  • att pärlspont skulle användas i köksinredningen som skulle vara platsbyggd, eftersom skafferiet måste offras och det var byggt av pärlspont
  • att en spiskåpa av plåt skulle in i köket, inte en fläkt

Detta skulle väl ändå inte vara så svårt att få igenom. Men först ska här berättas om hur det gamla köket såg ut.


8 kommentarer

Ett tidigare liv

I ett tidigare liv såg köket i mitt Universum ut som på fotografiet nedan. Det är taget någon gång runt 1920 och Agnes står vid spisen med nystruket serveringsförkläde och häller upp kaffe från kopparpannan till serveringskannan av nickel.  Kanske är det ”storfrämmande” på besök. Katten sitter framför hennes fötter. Bilden andas lugn, tycker jag.

agnes

Den murade spiskåpan har jag aldrig sett, den försvann möjligen på 1940-talet då diskbänk med rinnande kallt vatten installerades till höger om järnspisen. Bakugnsluckan finns inte heller kvar och järnspisen är en annan idag. Kanske var den sönderbränd då köket moderniserades med diskbänk och därför byttes ut – åtminstone är det en slutsats jag drar. Men det är fortfarande en Skoglund & Olsson från Gefle i köket.

Hyllorna finns kvar, katten finns men en annan, tapeten har hittats under lager av andra och den går i grönt men är inte den först uppsatta tapeten, spiskroken finns…

Man ser att en heltäckande korkmatta låg på golvet, en brödstång skymtar och den finns kvar idag men är placerad i andra riktningen. Vedlåren eller diskskåpet av pärlspont syns till höger med sin utanpåliggande sockel.

Det jag slogs av och tycker mycket om på bilden, förutom hyllremsorna, det är tidningspapperet som är fäst mot muren ovan spisen. Det är ett enkelt sätt att förnya en sotig yta istället för att ta fram hartassen och krita muren. Faktiskt tycker jag det är snyggt också med enkel svart-vit text!  Handdukarna med broderat monogram hänger nymanglade på sina krokar. Kaffepaketet står på hyllan.

Agnes föddes 1889. Hon var ungefär 20 år då föräldrarnas nybyggda bostadshus stod färdigt. På fotot kanske hon är runt 30 år. Agnes var och förblev hemmadottern, äldsta barnet som aldrig gifte sig. Så småningom skulle hon ta över gården tillsammans med sin bror.

Det här är det enda äldre fotografiet från köket jag bebor, som jag har sett. Jag tycker mycket om det.


2 kommentarer

Inspiration från förr

Färgsättningen i det här gamla köket från 1920-talet har varit inspiration till det nya köket i mitt Universum som stod klart för tre år sen. Köket nedan finns med i boken Kök i Sverige av Uuve Snidare. Förra sommaren, då vi var på resa  norrut i Sverige och hunnit till Hälsingland, svängde vi av en tillfällighet av mot skylten  ”Erik-Anders gården” och hamnade i byn Asta. Utan att veta att det var i detta hus köksförlagan fanns, blev det en härlig överraskningseffekt. Erik-Anders-gården hör till en av de 13 (tror jag) hälsingegårdar som står på tur för att kanske utses till världsarv.

kitchen-1920

Det här köket är målat med oljelasyr på pärlsponten i fast inredning, boasering och på dörrar och dörrfoder. Spiskåpan är målad järnplåt. Pärlsponttaket är troligen målat med linoljefärg. Jag tycker mycket om det slitna vid luckornas knoppar och socklar. Kanhända har här bott och verkat människor som trivts med köket och varandra, eftersom det inte är ommålat eller bortrivet. Undrar just hur många av de kök som byggs idag som slits vackert? För det är ju kvalitén på materialen som avgör hur en inredning åldras och vad den tål av vardagshändelser.

Förutom detta kök så var minnesbilden av färgsättningen med björkådring i mormors och morfars kök en utgångspunkt för köket i mitt Universum.  Köket är alltså lite färgstarkare än vad som kanske är normalfallet för kök idag. (Bilder kommer framöver.)

På samma resa i norr stannade vi till i Wij trädgårdar i Ockelbo. Förutom Skogens trädgård mitt i en kornåker, såg jag där för första gången kastanjestaketet som tidigare nämnts här i bloggen. Norrland ger inspiration!!! Norra Sverige äger!!!


4 kommentarer

Utsikt från ett köksfönster

 

V I N T E R H A I K U

 

Mot den vida himlen

sträcker sig

vinterträden

                                        Kyoshi

 

fran-koksfonstret-jan-2009Utsikt från köksfönstret en tidig januarimorgon 2009. Eken i hörnet mellan lagård och loge visar sig i silhuett. Gavlarna på drängkammaren/tvättstugan och magasinet inramar gårdstunet i mitt Universum. Äppelträdens vattskott pinnar iväg uppåt men snart ska de knipsas av, beskärningen påbörjades i helgen men värst vad det blåste kallt.

Här finns 13 äppelträd varav sju är gamla –  Sävstaholm, Oranie, Åkerö, Signe Tillisch, Gravensteiner och vad som kanske är Gul Richard. Dessutom ett  familjeträd med sorterna Wealthy, Maglemer och antagligen Ribston. Fördelen med att flytta in i ett gammalt hus är att trädgården och särskilt träden, som ju tar lång tid på sig, har vuxit upp. Sex äppelträd är från 1990-talet och det är Cox Pomona, Lobo, Ingrid Marie, Aroma åsså ett ungt Signe Tillisch. Mio med de vackra röda äpplena dog en oförklarlig död för två år sedan.

Det sägs att man beskär äppelträd av vana på våren pga. att det lever kvar från bondesamhällets tid då man under tidigvår inte hade så bråda dagar, vårannan hade inte begynt. Nuförtiden förespråkas beskärning  under JAS-perioden (juli, augusti, september). Men i mitt Universum är det minst lika bråda dagar då som på vinter eller tidigvår, så här återstår beskärningen . Den brukar få ta sin tid. Sen ska man visst kunna slänga hatten genom trädkronan… Men det ska villigt erkännas att det inte är MrsUniversum som huvudansvarar för fruktträden, förutom ett och det kommer aldrig att få bli stort. Det är ett plommonträd som är planterat precis utanför det andra köksfönstret, mot sydväst. Det beskär jag oerhört tufft så det tar nästan andan ur min andra hälft. Men jag vill ha utsikten fri… Universumet får inte bli alldeles avskuret från omvärlden!


Lämna en kommentar

Gåtan är löst!

Ge aldrig upp! Släng ingenting! Den första uppmaningen kan man ju försöka leva efter men den andra? Nja, verkligheten skulle bli odräglig om inget fick slängas. Visserligen är jag en samlare, men en ordnad sådan om jag får säga det själv. Någon i min närhet skulle möjligen uttrycka sig annorlunda. Men ibland får man ihop en liten flisa av verkligheten genom att spara och komma ihåg, vilket en konstig liten grej av garn kan få illustrera.

Då jag fick min första extralön på min första arbetsplats i den stora staden (alla anställda fick ta del av vinsten i det lilla företaget – det var länge sen…) tog jag tåget till Skruv, bodde på vandrarhemmet där, hyrde cykel och cyklade runt till glasbruken Kosta, Johansfors, Boda (Skruf hade just nystartat med Ingegerd Råman som formgivare, men var stängt) tittade till Strömbergshyttan, besökte Lessebo pappersbruk och cyklade i Wilhelm Mobergs fotspår, allt under en lerig hösthelg. Idisslande kossor kantade grusvägarna.  Jag ville köpa vackert glas till mig själv som skulle stå sig länge. Oj vad jag shoppade loss, investerade i vackra vardagsvaror, nyttoföremål till hushållet. Det som inte fick plats på cykelstyret skickades från glasbruket med Postverket. På den tiden bodde jag i kollektiv på Södermalm och när jag kom åter fick jag epitetet kapitalist, möjligen materialist. Så olika kan man se på bruksvaror som man samlar på sig… Jag stod på mej och än idag har jag glädje och nytta av t. ex. Bertil Walliens vinglas Chateau, selterglasen och skålarna Oktav och ett antal glasvaser. Självklart köper jag nytt vid behov eller om något är oemotståndligt vackert, fabriksnytt eller recyklat från loppisar spelar ingen roll. Denna utvikning som förklaring till min inställning till tingen och sparandet.kaffehatt

Nå, slit- och-släng är inte min melodi i så många sammanhang. Och tack vare att jag inte slängde den lilla löjliga tingesten av färgat garn, som kom fram vid köksombyggnaden 2005, har jag under denna julhelg, tre år senare, förstått vad det är. Det är inget som löser världsproblemen, jag hade levt lika lycklig utan denna kunskap, men man förstår dåtiden lite bättre ju fler sådana här ”knäppar” man får. Och vad snackar jag då egentligen om? Jo, grejen som syns på bilden ovan. Troligen virkad av restgarner på 1950-talet. Ganska säkert av Agnes som då levde här på gården som är mitt Universum. Och???!!? So what??!

Tja, den tanten har jag aldrig träffat. Endast sett på fotografier. Hon var lika okänd för mej innan jag flyttade hit till mitt Universum som hon är för dej som råkar läsa denna blogg. Men nu ger hennes tidigare göranden och låtanden en viss ”själ” åt dagens liv på gården, en länk bakåt som man brukar säga. Och hon genomförde det min mamma ytterst osäkert hade tänkt tillverka…  Jag hittade nämligen under julhelgen, då jag tittade i samlade tidningar och urklipp från 50-talet efter min mor, virkbeskrivning till en KAFFEHATT!!! Pling!!! Således är gåtan löst – gåtan som jag sökt svaret på i det undermedvetna sen den stund jag första gången såg garntingesten och fram till denna jul. Jag har aldrig någonsin hört talas om kaffehattar men inser att de kunde behövas för att inte bränna sig på kaffelocksknoppen om den inte var av isolerande material, kanske var de även till för att försköna kaffepannan för de som tycker att dylika kaffehattar är snygga. Det tycker inte jag. Men den jag äger är riktigt rolig. Den förblir kvar kvar i samlingen prylar från förr.  Att jag inte sett någon tidigare beror säkert på att min mamma trots allt inte var den sorten som uppskattade kaffehattar och ingen annan jag kom i kontakt med heller, tydligen… Men en röd emaljerad kaffepanna med svart knopp, liknande den i tidningsurklippet, den minns jag!

Varsågod – här kommer virkbeskrivningen:virkbeskrivning1


Lämna en kommentar

Morfarsfarfarsfar och jag & vinterdrömmar

 

Åter i mitt Universum efter tre härliga veckor i norr. Snö, vackert vinterväder, stearinljus i mängd, brasor i öppna spisen, kaffe på säng varenda morgon, kalas med släkt och vänner, sällskapsspel men faktiskt inget pussel. En enda tur till stan för att handla. Och jag har sett svt2:s satsning på släkt- och hembygdsforskning: Morfarsfarfarsfar och jag av Clary Jansson. Tre program av fem har sänts. De är entimmesprogram, ganska långsamma. Är man inte intresserad av släktforskning kan jag tänka mig att det kan vara plågsamt att sitta framför tv:n då de visas. Men jag gör det gärna – det senaste om laga skiftet gick direkt in i hjärtat. Just vad jag håller på med i min hembygd. Serien rekommenderas alltså till likasinnade.

Så här på vintern planeras det säkert mycket i de svenska hemmen. Våra planer här i Universumet är att ”salen” ska göras i ordning och ett nytt råttsäkert kallförråd ska upp där det nu står ett plåtskjul från 1970-talet. Och jag vill gärna passa på då det grävs för förrådsgrunden att få till rådjurssäker plats bredvid hönshuset, med bra jordmån, där jag kan njuta av perenner, en giardino segreto lite pretentiöst uttryckt. En inhägnad lycka låter kanske mera passande. Jag har beställt 1, 5 meter högt kastanjestaket. Hoppas att inte odjuren tar sig över den höjden! Staketen är oerhört vackra och påstås vara hållbara. Mot norr och lagården ska okantade brädor användas. Allt trä ska få gråna. Då ett av våra tre lärkträd var tvunget att tas ner i höstas, körde vi det till sågen och fick brädor tillbaka. Det var vattensork som gnagt på trädrötterna och vi hoppas innerligt att de inte ger sig på ytterligare träd.

Men för tillfället är allt drömmar, verkligheten med mycket jobb pga. lång julledighet, härskar.

dream

Fotona t.v. kommer från Hjo-staketet. Till höger syns ett fotografi, troligen från tidigt 1950-tal, med Agnes som då levde i Universumet. Hon befinner sig hos grisarna utanför grishus/hönshus. Lagårn skymtar bakom vedhögen och framför den ett plank med okantade liggande brädor.