Utsikt från min datorplats.

.

Bo Setterlind

.

Vi lät en hel dag gå mellan uppsättningen av våderna och klistring av remsor över skarvarna. Ovan syns en nyklistrad remsa. Vi spände upp torremsan från vägg till vägg med ett häftpistolklammer i var ände.

Sen tog vi klisterremsam som jag strukit cellulosaklister på och fäste den mot torremsan och taket.  Halvan slätade ut med tapetborste och sedan gick jag efter med en torr trasa och jämnade ut ytterligare. Torremsan blötte vi inte. Det står olika i beskrivningarna, vi valde alltså att inte blöta den. Om resultatet blir annorlunda om man blöter torremsan vet jag inte. Torremsan är till för att mjuka upp övergången och dölja spikskallarna samt skarven. Man kan även fästa torremsan på klisterremsan innan man sätter upp bägge.

Morgonen efteråt.

Den gamla spännpappen var 1,50 meter bred men så´n papp finns inte längre att köpa, den papp som nu oftast används är 1,30 meter. Det innebar att det blev en skarv mera på det nyspända taket än på det gamla.

Nu återstår patentering med mager linoljefärg och sedan strykning med egen blandad vit limfärg. Men först ska en hel del annat göras i rummet….

Tips:
Glöm inte att ta bort alla spikar efter gammal pappspänning. Ta bort ojämnheter som träflisor i underlaget.
Se till att ha allt material klart och färdigt att använda då arbetet börjar.
Låt det ta tid, jäkta inte.

Kom på att jag ska visa den gamla pappspänningen, ett verkligt  gediget utförande med mycket tjockare papp än vi fick tag i. Tyvärr fylld av hål efter att ett skivtak tidigare spikats på. Om jag hade vetat vad jag numera vet efter rivningen och egen pappspänning, skulle vi nog ha försökt att jämna till den pappspänningen genom att fukta takytan och klistra torr- och klisterremsor över spikhålsraderna :-)  Kanske hade det lyckats att få ett slätt tak på det viset. Kvalitén på spännpappen och utförandet var otroligt bra. Det märks att kunnandet i ”spännpappsbranschen” var högt vid förra sekelskiftet!

Ett tips från Universumet är alltså att i första hand försöka laga, fixa till, ett befintligt papptak som inte är alltför förstört.

Papp på väg ner efter att ha suttit uppe i hundra år. Väggen med den igensatta dörren var uppreglad för att bli rät. Nu är väggen sned igen eftersom vi tagit bort uppreglingen :-)

Den gamla pappspänningen dokumenterade jag noga (tyckte åtminstone MrsUniversum) under rivningen och lite papp och nubb sparades för att jag skulle minnas kvaliten.

Innan alla ytskikt revs såg det ut så här. Utfört 1981 enligt anteckning vi fann på tapet under spånskivorna.

.

Detta var min utsikt från lunchbordet den 23 januari. Fina katten ligger loj och värmer sig över radiatorn – den större hackspetten där utanför är för stor för att det ska vara lönt att engagera sig…  Annat är det ibland då tättingar far omkring bland grenar och fågelbord.

Jag tar upp kameran och fotar genom rutan. Snygg är den där den tuggar i sig av skinksvålen. Jag tror den större hackspetten återvänder så länge det finns talg att äta.

(Det kommer lite mer skriverier om pappspänning av taket snart.)

.

Den papp vi köpt kommer från Gysinge och har en vit och en brun sida, bredden är 1,30 meter. Pappspiken är varmförzinkad  20 – 2,1 från Gryts bruk. Spikremsor av brunt paketpapper som vi rivit av i långa längder mot 2 meters stållinjal.

Första våden på plats. Vi stod på pall och ställning som gav bra arbetshöjd i rummet som har 2,60 meter i takhöjd. Jag höll i, spände och rullade ut våderna, Halvan klamrade fast. Därpå hjälptes vi åt att spika. Det gick mycket lättare än vad jag hade befarat. Våden spikades med en spik mitt på kortsidan och häftades därefter fast med häftpistol med 1/2 meters avstånd mellan klamren. Sedan spikades tre sidor med spikremsa och pappspik med ca 5 cm avstånd. Sedan på med nästa våd med ett överlapp på ca 10 cm, pappremsor och spik…

Så här såg det ut direkt efter att taket var färdigspänt. Två timmar ungefär tog arbetet.

Senare på kvällen var läget som ovan. Slätare var det men kommer den här ojämnheten längst upp i bild att försvinna över natten? Lite oroligt var det allt trots att vi känner till pappens normalt fantastiska egenskaper.

Jopp, jämnt och slätt morgonden därpå.

Salen stod sval under den här tiden. Vi hade stängt av radiatorn och eldade inte i kaminen i rummet intill. Det var i vedspisen i köket det knastrade skönt hela helgen. Vi var försiktiga och ville inte att pappen skulle torka för snabbt. Det är svårare att hinna sätta upp hela takytan och få det att torka jämnt då.  Salens fönsterrutor blev immiga och långsamt gick torkningen.

Nu återstod bara torremsor och klisterremsor att täcka spikremsorna med, ett lättsamt söndagsjobb.

.
Läs även andra bloggares åsikter om pappspänna tak, spännpapp, pappvåd, slätt innertak, i stället för gipstak, spikremsa, pappspik, långsam torkning

På sen fredageftermiddag innan pappspänningen vattnade vi de 3,5 våder som skulle täcka det 16 kvm stora takytan. Lite drygt 2 liter vatten sprutade vi på pappens båda sidor. Vi valde att använda den spruta som är avsedd att spruta såpvatten på de larver som vissa år vill äta upp bladen på äppelträden. Det hade gått lika bra att stänka med en borste tror jag nog.

Vi rullade ihop våderna en och en och lade dem i plastsäckar där fukten fick dra in jämnt under natten. Sen lämnades alltihopa för vi var bjudna på middag hos kompisar.

.

Och pausar kommer vi att göra vid köksbordet med en fräsch tulpanbukett.  Finns tid över kan jag läsa en ny bok som jag fått. På bilden skymtar: Värmande och vackert – Eldstäder och tillverkare i Hälsinglands och Gästrikland av Birgitta Lundblad  och Gunvor Gustafson.

.

Här på magasinet står en gammal vävstol som Agnes använt, kanske även hennes mor Augusta Charlotta. Det vore trevligt att själv få nytta av den tycker jag. Trasmattor har jag vävt tidigare på en ännu äldre vävstol och hjälpt till att dra på varpen, solva mm men aldrig själv haft huvudansvaret. Senast var 1993 och jag minns inte alls i vilken ordning det hela gick till. Det gäller att vara redig i huvudet annars kan hela varpen gå till spillo.

Så när jag i höstas hörde att min vävkunniga och textilsäkra kompis skulle sätta upp en väv hörde jag mig för om jag fick hjälpa till att dra på varpen.  I söndags drogs 10 meter halvblekt linnevarp på hennes vävstol. Hur var det nu med rören – 50/10 tror jag.

Så här placerar man sig då man drar på en rumpa, en varpfläta, på en vävstol. I andra änden rullar den andra personen upp varpen på varpbommen.

Efter många andra moment ska varpen solvas. Detta pågår här.

Här är litegrann solvat och varptrådarna säkrade. Denna väv ska bland annat bli ett modernt överkast i ljusa färger i slarvtjällsteknik. Jag vet att det blir ursnyggt! Modernt i gammal teknik och utsökta material!

Vi hann inte solva klart, tåget har sin tidtabell. Men det hela avslutades med en god trerätters där vildsvinsstek kokt 6 timmar i ugn var huvudrätt. Mmm!

Nu är det jag som skulle vilja köra igång men det får nog bero lite. Hjälp med pådragning av rumpan har utlovats. Men hur går det med byggnadsvårdandet då så mycket annat lockar samtidigt? Detta är ett dilemma.

.

Nu är julfärgerna bortplockade. Skönt. Kudden har vackra kalla färger precis som förra årets snövinter. Väldigt långt från dagens verklighet men så här såg det ut då:

I onsdags upplevde jag årets första tidiga vårkänslor. Ni vet, då man sitter inomhus framför datorn och solen lyser in så man måste dra för om man ska se något på skärmen. Solen är starkare än det elektriska ljuset. Man sitter inomhus och längtar ut i det strålande solskenet :-) Det är en sorts vår.  Julrosen blommar utomhus men någon har käkat upp bladen.

.

Så charmigt det ser ut eftersom det inte är alltför tillrättalagt.  Hoppas verkligen de gamla korkmattorna blir kvar.

Kan knappast bli finare. Förmodar att alla ytskikt inte blir nya i detta här huset. Patinan är en del av den fina upplevelsen utan att detta är ett museum.

Det provisoriska köket med modern tapet skymtar där borta. Ser gemytligt ut.

Ovh titta vilket fint golv i förbindelsegången. Golvbräderna syns igenom korkmattan, linoleummattan. Precis så försöker jag få i vår farstu genom att låta golvläggaren bara lägga lumppapp som underlag för linoleummattan. Jag gillar då man anar bräderna under. Men här har vi en nutida matta vilken i mönster på inget sätt mäter sig med en gammal. Har du bara en liten bit gammal mönstrad korkmatta, spara den för hundra gubbar!!!

Det här gav mej en riktig kick!

.

Detta gillar vi att lära oss mera om här i Universumet! Absolut.

Uppdatering 2012-01-13

I gårdagens avsnitt fick unge bonden Frank, Bonderøven, tillstånd att riva ett korsvirkeshus på gården med anor från 1770-talet, en ”fredet bygning”. Tillståndet gavs hur lätt som helst av en pälsklädd dam (byggnadsantikvarie eller bygglovsarkitekt) som kom tittade och dömde ut.  Inga djupare förklaringar gavs om i hur dåligt skick huset var förutom att det var hål på ett ställe i vasstaket. Det kändes inte helt rätt för en byggnadsvårdare, särskilt som tv-mediet har stor genomslagskraft.

Hoppas att nybyggnaden blir likartad som den i artikeln i Gård & torp nr 2/2011 Konsten att återvinna ett torp. Den finns inte på nätet men två bidler ur artikeln har Lisen skrivit om på sin fina blogg  Litet torp .

Utöver det var det grisslakt. Jag gillar den syn på djurhållning man har. Husdjuren är goda vänner när de lever och får bra skötsel men de blir sedan god mat. Som förr.

.

Universumets lagård i januari 2012 med fähusdel närmast och logen längre bort (vägg helt träpanelad, med springor).

Hans beskrev så bra i en kommentar sina referenser som påverkar de benämningar han använder sig av.  Annika H delar kunnigt med sig av de erfarenheter hon har haft från västra Småland. Precis som Annika skriver tror jag det är viktigt att vi som varit med då ett jordbruk var levande skriver ner och berättar i bilder och skisser hur uthusen använts.  Nästa generation har annars ingen aning. Jag vill nog påstå att det är en kulturhistorisk välgärning att få ur sig detta. Tids nog blir det museitjänstemän som sitter på kunskap men utan den viktiga egna erfarenheten av hur livet levdes med och i husen, lagårdarna. Själv skriver jag om min barndoms jordbruk (fast inte här på bloggen), både med egen erfarenhet och med den information jag fått via ”intervjuer” som antecknats i små anteckningsböcker och därefter renskrivits med datorns hjälp. Att alltid ha en liten antebok i fickan var länge mitt signum.

Den lagårdsbyggnad som jag har minne av är vinkelbyggd och innehåller lagård med plats för kreatur och höns, lagårdsvind, huven  med plats för gödselstack under tak, porten med hölage och rötrummet. Därtill vedbod med ”bovind” ovanpå. De här benämningarna förekom under 1900-talets andra hälft i Ångermanlands kustland.

Det är på grund av att byggnadstraditionen skiljer sig från landsända till landsända som de byggnadsvårdsbloggar jag har med i blogglistan är sorterade landskapsvis. Kanhända är de byggnader och den byggnadsteknik de uppförts i specifika för landskapet. Ändå tenderar nog byggnadsvårdsinsatserna i normalfallet att bli genomförda på ett likartat sätt över hela landet.

Jag tycker att en blogg är en trubbig diskussionsform och är lite ledsen över att jag inte vet hur man gör mer av den diskussion som påbörjades men jag vet faktiskt inte hur det ska gå till att få den fördjupad. Hade jag oceaner av tid skulle jag vilja skriva utförligare om lantbrukets ekonomibyggnader från olika landsändar här på bloggen. En ladugårdsblogg  :-)  Läs HÄR om Mitt Egnahems värmländska ladugård. 

Läs även andra bloggares åsikter om lagård, ladugård, fähus, fäx, lantbrukets ekonomibyggnader, uthus, landsbygd, etnologi, bondesamhälle, agrarkultur, kulturgärning, hölada, lada, byggnadstradition