Mitt Universum

Byggnadsvårdsblogg med kulturmiljö och kulturhistoria.

Lieslåtter – mycket att lära

2 kommentarer

Jajamen, de första augusti var MrsUniversum och Halvan på kurs i lieslåtter. Så blev det och det är vi glada för. Jag blev en lie rikare dessutom, en lie som är anpassad för mej. Min alldeles egen lie vars norska orv jag ska måla. Orvet, ett långorv,  är industriellt tillverkat i Geilo och liebladet jag köpte är från finska ”Härmen Taonta Alahärmä”. I Sverige finns inte längre någon industriell tillverkning av orv eller lieblad. Kommer jag ihåg ska jag stolt visa upp det som färdigmålat.

Här är hälften av de orv som noggrant förevisades på kursen.

Lieblad av olika längd för olika ändamål – för myrslåtter, för åker eller säd, för ängsslåtter och det kortaste för slyröjning. Vi fick lära oss känna igen klangen i ett perfekt lieblad :-)

Jordläggning av lien är viktig dvs. liebladets vinkel mot marken då man slår. Detta är viktigt för att eggen ska skära lätt och inte glida över gräset. Här böjs liebladet för att ligga an mot marken då liens ägare slår. Gissa om det är svårförklarat – gå kursen så förstår ni :-)

Så är det viktigt att liebladets spets förhåller sig på ett visst sätt till fästet så att inte spetsen kör ner i marken.

Att slipa med slipsten var nästa moment då liarna var anpassade till var och en av oss. För den som inte hade egen lie med sig gick det bra att låna en. Även detta är en konst som jag inte förklarar närmare här.

Principen för slipning är dock enkel, genomförandet möjligen något besvärligare. Var och en fick slipa sitt lieblad och det var mycket nyttigt. Slår man mycket, som förr i tiden, krävs att man slipare ungefär en gång per dag för att arbetet med slåttern ska gå lätt.

Magister Kjell visar hur svingen ska gå. Lien ska skära av gräset. Glöm hugg och hockeypassningar!

Tja, så körde vi igång och fick goda råd under hand.

Efter ett tag var det dags att ”vispa” eggen. Gräset gör den tunna, sylvassa eggen osynligt lite fnasig. En trästicka av hårt träslag används för att ”bryta” till den. Det går på ett litet kick. Vispstickan bär man med sig på ängen.

Vi fortsatt att slå gräset tills det var dags att…

… bryna bladet. Brynsten och vatten alternativt saliv krävs. Då skärps lien ytterligare mer än med vispstickan.

Så här gick vi på med liarna i någon timme eller så med korta avbrott för lärdomsinhämtande. Hela kursen pågick 9-16. Även forna tiders sätt att torka hö beskrevs samt hur man räfsar. Jag hade gärna hört mer om detta.

Avslutningsvis gicks ”hemliga lådan” igenom. En låda med lite skräpprylar.  Inget värdefullt, bara krafs –  om man inte förstår vad man ser. Sån´t som slängs av många som köper en gammal gård eller rensar upp på sin egen. Den här halländska lådan med innehåll påstår Kjell att han för några år sedan fick ge 600 kronor för. Säljaren förstod vad han hade i sin hand.

Nedan fotografier på andra tingestar som är svårbestämda för den oinsatte. Ett sandhorn (kohorn för slipsand – här med bomärke på förslutningspluggen), ett riktigt urgammalt bryne och ett kohorn som om jag minns rätt hade använts till förvaring av fett för att bre ut på brynstickan för att sanden skulle fästa. Hornet fästes i svångremmen och bars med ut på ängen.

Under dagen lärde jag mej skillnaden på ett sandhorn och ett kruthorn – bara det mycket värt!



Det här var en riktig toppendag! En historiegenomgång av slåtterredskapen med självklar tyngdpunkt på lien. Orvens utformning i olika landsändar och även i andra europeiska länder. Gissa om det intresserar mej!!? En praktisk del där vi fick lära oss hur ett lieblad ska vara beskaffat, hur det fästs på orvet, hur de personliga inställningarna av lien görs för att fungera med den egna kroppslängden, mitt eget gorillaindex, skärpning av eggen med slipsten, vispsticka och bryne och självklart hur man står, går, slår.

Slutligen en genomgång av bondens redskap för bryning innan brynstenar fanns. En intensiv påminnelse av att inte slänga ”skräp” som ligger på ladugårdsvinden. Det är mer värt än du någonsin kan tro! Heder åt de gamla, åt allmogens människor som var våra föregångare.

Kursledare var Kjell Gustafsson, Ängagärdet Natur och kultur från Växjö.

Kurserna som länsstyrelserna ordnar är gratis. Den kurs vi gick var en av två som genomfördes via länsstyrelsen i Västernorrland men jag läste i lokaltidningen här nere att samma kurs genomfördes i Sörmland.  Även där var Kjell Gustafsson magister. Kolla med din länsstyrelse och gå en dagskurs vetja!

.

About these ads

Author: MrsUniversum

Vem är då MrsUniversum? Hon lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

2 thoughts on “Lieslåtter – mycket att lära

  1. Kjell är en fantastiskt inspirerande människa! Vi var många landskapsvårdare som stannade extra länge vid hans bord när vi hade en arbetsmarknadsafton för eleverna på Dacapo i våras. En riktig eldsjäl!

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 194 andra följare