Två stycken bra-att-ha-redskap.
Korparna att hacka i tung och/eller stenig jord kommer fortfarande till användning emellanåt. T ex då en fläderbuske med rötter och allt ska väck. Eller då ett smalt kabeldike ska grävas tvärs övergårdsplanen av hårt packat material. Tänker på Vilhelm Mobergs romansvit och namnet på torpet som Karl Oskar och Kristina lämnade för Amerikat: Korpamoen.
Korparna förvaras i magasinet med oarmerat betonggolv och med en naturstensvägg mot matkällaren murad med kalkbruk. Magasinet är från 1920-talet (efter 1924). Den murade väggen har under 70-talet lagats med starkt cementbruk. Inte så bra men här under tak gör det inte så mycken skada. Ser bara fult ut. Utomhus däremot gör det hårda bruket som spricker loss från stenen, att vatten kan tränga in i murverket och vittringsskador uppstår lätt. 70-talet menade gott men verkningarna blev inte som tänkt. Idag vet vi byggnadsvårdare bättre. Starkt cementhaltigt bruk (KC-bruk, kalkcementbruk) är ytterst sällan lösningen på våra eventuella ”problem”.
.
29/07/2012 kl. 19:43
Korpen är ett underbart redskap. Tar sig igenom vilken hårt packad stenarmerad jord som helst.
Men det är nog ett redskap på väg att glömmas
30/07/2012 kl. 11:36
Så är det nog Hans! Men har man en korp eller två behåller man dem, eller hur :-)
31/07/2012 kl. 18:25
Vi har två…….. en ordetlig slägga och ett riktigt spett.
Med dem klarar man mycket utan att ta till maskiner
02/08/2012 kl. 10:20
För många järnspett kan man väl inte ha? :-)
Folk med stora maskiner kan vara ”farligare” för den enkla kulturen än handredskap ;-) Härlig kommentar Hans!
03/08/2012 kl. 20:33
Lite muskekraft kan ibland spara mängder med återställningsjobb.
Att gräva för hand är kanske jobbigt men se vilken förödelse moderna maskiner kan ställa till